Belle Epoque, champagne, En doft av Champagne (8000 Champagner), Jacques Peters, La Grande Dame, La Grande Dame Rosé, Okategoriserade, Pierre Peters, Richard Juhlin, Tom Stevenson, Veuve Clicqout 1839, Veuve Clicquot

Richard Juhlin’s report from Veuve Clicqout 1839

Richard Juhlin har bråda dagar … han rapporterar från Les Crayères … 

Clicquot från havets botten

Det har väl inte undgått någon att det är bråda dagar just nu. Allt ska hinnas med. Om jag sneglar bak i min kalender och tittar på vad jag gjort den senaste veckan ser det nästan omänskligt späckat ut. Det är en förbannad tur att naturens nyspirande kraft och de långa ljusa dagarna ger årets bästa energi, annars hade de flesta av oss kroknat direkt.

Vad minns jag bäst av den senaste veckan? Jo förstås att jag förlovade mig med Ragni vid Luzernsjöns strand med palmer i förgrunden och snötäckta toppar i bakgrunden och en magnum 98 Belle Epoque i ena handen och en tjusig ring i den andra. Av bara farten hann vi med några stjärnkrogar, lite bergsklättring och ett par provningar i Zürich. Allt i ett magiskt sommarväder med så där sammetsmjuka kvällar och nätter vi nästan aldrig får här hemma. På tal om här hemma så lämnade vi köket ostädat med 60 tomma Juhlinglas efter vårens sista hemmaprovningsmaraton med Mattias Larssons vårprimördoftande matglädje i färskt minne. Det doftande inte lika härligt när vi kom hem vill jag lova.

Samma dag som Mattias briljerade landade jag från Champagne med ett ton av champagneupplevelser signerade Veuve Clicquot. Jag bodde i deras fantastiskt vågat nyinredda representationsslott, Hôtel du Marc, alldeles ensam i paradiset. Middagen delade jag med några mysiga åländskor på Les Crayères och det kändes märkligt att sitta med vattenglas i Champagnes högborg, men ibland måste man för att orka med. Huvudanledningen att jag var där var i egenskap av 1839-expert. Ja ni läste rätt. Jag var där för att jag ju är den ende som testat alla de 164 flaskorna som hittades utanför Åland 2010.

Äntligen hade den första flaskan kommit till Champagne och pressuppbådet var enormt i den pampiga slottslokalen. Det hela var lite dråpligt eftersom jag inte hade en aning om hur stort det var och eftersom jag extremt kissnödig klev ur limosinen för att checka in på mitt rum direkt från morgonflyget då de berättade att de 60 journalisterna väntat på mig i 20 minuter. Ingen kisspaus här inte! Nej, jag fick snällt slå mig ned bredvid Clicquots tre senaste vinmakare, 91 årige och ytterst vitale Mr Charles samt mina goda vänner Jacques Peters, brorsa till Francois som driver Pierre Peters i Mesnil, samt nuvarande blendern Dominique Demarville, en liten gosse i min egen unga ålder. Det märktes snart hur stort detta var för fransmännen. De har varit lite missbelåtna över att dropparna inte hittat hem tidigare, men på initiativ av Lina Dumas skänktes två flaskor till Veuve Clicquot som tack för all hjälp, något som säkert var en bra investering på fler än ett plan.

Hur smakade den då? Ja, det var faktiskt så att jag kom ihåg just denna flaska eftersom det var en av de sällsynta 92-poängarna ifjol, men den enda som dessutom hade låg nivå. Skulle den hålla? När fotoblixtarna smattrade som starkast grabbade jag reptilsnabbt tag i det första upphällda glaset och fann att bouqueten var identisk med upplevelsen senast. Tyvärr höll inte vinet alls lika bra i glaset och ytterst få hann förnimma den ljuvliga tonen av lindblom, jasmin och limeskal utan möttes istället av en alltmer framträdande doft av vit tryffel, maskinolja, brie de meauxskal och ladugård. Vissa var lyriska medan andra satt och inte riktigt visste vad de skulle tycka.

Mina vänner Michel Edwards och Tom Stevenson störde sig på att det var för mycket engelsk kohage i doften, men var i likhet med oss andra imponerade av den glasklara och friska smaken med sin otroliga längd och knäckiga sötma. 147 gram socker!! Det låter horribelt men efter ett och ett halvt sekel är sockret integrerat som hos en stor Sauternes! För mig slog den klart 1904 som är det äldsta vin som finns kvar i Clicquots källare i några enstaka exemplar. Dock ska det sägas att den fick storstryk av 1953 Gula Änkan och framför allt en helt bedårande magnum 1988 La Grande Dame Rosé.

Dagen före Reimsupplevelsen hade vi som bekant en av de dyrbaraste och sällsyntaste champagnernas nestor Patrick Sabaté på besök i champagnebaren för att leda nordens enda provning av svindyra Boërl & Kroff som överraskade mig positiv med en serie magnum jag nu ska skriva in på hemsidan och i den nya boken som jag just nu mentalt befinner mig i 23 timmar om dygnet. Oktober 2013 kommer, En doft av Champagne (8000 Champagner) ut, men alldeles strax ska manuset lämnas in för att vi ska hinna med att få ut den på flera språk samtidigt. Det lutar åt att jag måste sticka ned till Champagne och prova de 100 sista i nästa vecka! Måste ju hinna klart innan fotbolls-EM startar. Avundsjuka?

Richard Juhlin Lidingö maj’12

Björnstierne bloggade om vrakchampagnerna tidigare …

hur är det att smaka champagne för ett värde av 6 miljoner euro på tre dagar…

nytt världsrekord?

tsarens skatt kan slå nytt världsrekord

Läs mer om auktionen den 8 juni - Shipwreck auction 2.0 in Åland 8th of June

About these ads
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s