Österrike, öl, brännvin, grüner veltliner, husmanskost, IPA, Isle of Arran, Kremstal, Okategoriserade, Rheingau, riesling, sill, snaps, strömming, Tyskland, Wachau

husmanskost…

Dagen efter en illuster födelsedagsmåltid tycker jag att det passar att balansera kosten med något mer sansat och jordnära. jag älskar verkligen husmanskost. en rätt som jag lärde mig att uppskatta mycket då jag jobbade med Suzanne Wohlin på Fina Fisken i Trosa var hennes;

‘senapsmarinerade nystekta strömmingar med potatispuré’

I glaset; visst kan man tänka sig ett glas torr Riesling från Rheingau eller en Grüner Veltliner från Kremstal eller Wachau till strömmingen men jag är trots allt en smula konservativ då det kommer till dryckesvalet.  Jag valde en PUNK IPA från det lysande skotska bryggeriet BrewDog på Isle of Arran som tas in till Sverige av Cask Sweden.

I det lilla glaset; Möja Taffelbrännvin 2006 från Långviks krydderi & handel vilket är en sädessprit kryddad med Spansk körvel.

‘…och kryddar med Johannesört.’ Året var 1982 och Ulf Lundells fyra ord präntades djupt i den svenska folksjälen. Öppna landskap, brännvin med johannesört, det var Sverige mitt i prick tyckte svenskarna i ett slags nationalflummigt kollektivt medvetande. För hur många visste vad Lundell egentligen sjöng om? Brännvin kryddat med Johannesört. Det lät fint, men hur det smakade visste inte många. Än idag är nog de flesta sorgligt ovetande om denna smaksensation.

När bränt vin omtalas första gången i Sverige är det i samband med krut. Den tyske pulvermakaren Mäster Berentz i Gamla Stan ges tillstånd att använda det 1467 – han köper det från Lübeck – och ett par år senare får en annan pulvermakare ut för 4 örtugar bränt vin att använda till kruttillverkning. 1494 utfärdar Sten Sture den äldre det första förbudet mot bränning och försäljning av bränt vin utom för just kruttillverkning. Det får bara göras av tre pulvermakare som kallas upp till rådhuset och blir tillsagda att inte ”bränna och sälja något brännvin här i staden”. Böterna var höga – 12 marker, som priset på 750 liter mjöd. Att sprit ändå såldes framgår av att Stockholms magistrat redan två år senare måste förbjuda stadens vinkällare att servera brännvin. Ytterligare två år senare, 1498, gavs Cort Flaskdragare exklusiv rätt att (i stadens kruthus) tillverka brännvin och att sälja det till allmänheten. För detta fick han betala en avgift, den första i samband med sprit i Sverige. Staden stod för sin del av överenskommelsen: de första fallen av lönnbränning kom snart upp inför Stockholms magistrat.

Var kommer supen in i bilden?│Av brännvin tog man sig i stugorna en klunk så stor som man kunde snappa i sig (snaps) eller matskedsvis som en soppa (sup). Från 1600-talet berättas att bondkvinnor använde det som parfym.

Den senare utvecklingen att dricka vin hade också sina avigsidor. Följande kunde läsas i Dagens Nyheter 22 oktober 2006: ‹‹ Kroggästen Cort Heimholt skämde verkligen ut sig. Han hotade och misshandlade vinmannen, vägrade betala och spydde i härberget. Han dömdes till många mark i böter av rådet.››

Detta hände någon gång under 1479 i Dominikanermunkarnas källare i Södra Benickebrinken (innan brinken fick sitt nuvarande namn i Gamla stan). Källaren finns fortfarande kvar. I övrigt revs det mesta av Dominikanerklostret (Svartbrödraklostret) i Gamla stan av Gustav Vasas hejdukar under 1500-talet. Det var ett tufft värv att vara sommelier förr!

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s