Bag in da box, filosofisk fundering, Pripps blå

dina färger var blå… eller vad är lycka?

Mitt i ett paradisiskt lugn har jag befunnit under en fantastisk julivecka i sydvästra delen av Ålandshav. Som taget ur en PRIPPS BLÅ-reklam. Måste dock tillstå att den riktiga känslan infinner sig bättre med Tommy Nilssons lätt raspiga och trygga stämma.

Sommarlov och ledighet för mig handlar mycket om stämningar och musik. En annan bortglömd sommarlåt som jag hittade var Uno Svenningssons ‘Vågorna’. Är dock genomallergisk mot allt vad Tomas Ledin och Peter Lundblad heter. På den humoristiska sidan måsta man sätta Skånepågarna DJ Tune feat. Orremannen med ‘Bag in da box (törstiga pojkar)’… Tydligen är man inte ensam då 1 649 251 till har sett deras sköna hemvideo på youtube.

Satt ute på bryggan i den åländska natten och funderade på vad lycka är. Här kommer en text som jag publicerade i tidningen Affärsvärlden för några år sedan. Jag kommer ofta tillbaka till den och reflekterar. Den är lika aktuell nu som då.

VAD ÄR LYCKA? │Folk som pratar om lycka är ofta förbannat konkreta i sina slutsatser. Hör på denna som jag snappade upp nyligen: ”Men vi kan också kosta på oss att vara tacksamma för att vi lever i den tid som vi gör. Vi har det helt fantastiskt. Vi lever länge, vi äter god mat, vi dricker billigt papp-vin från monopolet som är bättre än det som prinsar och prinsessor drack på 1800-talet, vi lever i rökfria, ljusa, varma lägenheter”.

Några samtal tar ALDRIG slut när de väl påbörjats. Samtalen om lycka är av denna karaktär. Ofta tänker jag tillbaka på greken i tunnan, han som drev en filosofisk rådgivning mot betalning i mat och som efter det som historien förtäljer oss var en lycklig man. Varför var han lycklig? Han satt inte fast i några krävande relationer, han hade ytterst modesta personliga behov. Han överlevde från dag till dag, Han la aldrig någon skuld i det han menade och accepterade inte några auktoriteter. Han var en fri själ, han var en lycklig man.

MIN ROMERSKE VÄN│Vad är det som utlöser lycka? Ett gott familjeliv, en god måltid, en sjukdomsfri tillvaro, en ren planet, en värld utan krig, lika lön för lika arbete osv? Allt detta kan vara nog så sant för somliga, men min upplevelse av lycka är i större grad betingat av en upplevelse av tillhörighet eller samhörighet. Inte här och nu, men en upplevelse av HISTORISK samhörighet. Håll i dig nu: för ett tag sedan läste jag ett manuskript baserat på några romerska brev från 200-talet e. Kr. De var skrivna av en man som uppehöll sig i provinsen Provence och handlade om det goda livet på romarens landställe.

Det handlar om enkla ting, ljuset, värmen, cypresserna, olivlunden, örterna som växte runt huset, vinet, osten, kort sagt den djupt förtroliga kärleken till landskapet. Jag läste flera brev, alla handlade de om samma långa, lugna och harmoniska nätter och dagar i centrum av medelhavskulturen i den antika världen. Vin, ost, oliver, salt, bröd, frukt, kött på grillen. Det verkar som ett lyckligt liv. Men det var inte DENNA romeska upplevelse av lycka som utlöste min egna upplevelse av lycka. Det var något helt annat. Det var upplevelsen av samtidighet, som rommaren upplevde för 1800 år sedan. SAMMA som jag känner idag! Det jag tänker har många tänkt före mig, allt det jag har upplevt har någon upplevt före mig. Även min död – när den nu inträffar – har många upplevt tidigare. Karon har rott dem över till den andra sidan och han kommer att hämta även mig. Jag och romaren sitter i samma båt, i livet och i döden. Det är bara tiden som skiljer oss åt och den är i allt väsentlig faktiskt helt oväsentlig.

Vet du, när detta gick upp för mig, så upplevde jag en stark lyckokänsla. Icke minst eftersom jag förstod att jag blivit konservativ. Jag har omsider förstått vidden av att allt alltid är det samma. Självklart har jag vetat detta redan innan, men har inte förstått vad det egentligen betytt. Erfarenheten skapade en svimmningskänsla, något som återigen utlöste oviljan att läsa fredagens bostadsbilaga i den liberalt-oberoende morgontidningen om ’unika möjligheter och gränslös livskvalitet’ på Östermalm eller i Vasastan 2011. Jag vill mycket hellre slå mig samman med romaren på 200-talet. Han tar jag gärna ett glas vin med, han ger mig salt och oliver.

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s