Bordeaux, bortamatch, cabernet franc, cabernet sauvignon, chardonnay, entrécôte, F12, fine dining, fine wine, gastronomi, kultvin, master sommelier, Médoc, merlot, Napa Valley, New York, petit verdot, pinot noir, pommes frites, Robert Parker, Robert Parker 100 points

Lokoya and Verité at Griffins’

Blev inviterad att prova ett urval av vinerna ur Jackson Family Estates portfölj med franske exportchefen och tillika master sommelier Dimitri Messnard, på  Griffins‘ Steakhouse Extraordinaire (knepigt läge, eklektisk inredning; engelsk gastropub, New York steakhouse eller kitshig finkrog med gigantisk bar? Vad försöker man vara inredningsmässigt? Well, trevlig atmosfär har man lyckats skapa tidigt.) Allt från A, B och C-kändisar till de vanliga representationsgängen samt privatkonsumenter gästade den fullsatta krogen denna kväll.

Tillbaka till Jackson Family Estates; Jess Stonestreet Jackson, startade firman för tre decennier sedan och har byggt upp en imponerande stor samling vingårdar i hela Kalifornien. Företaget är idag den näst största landägaren efter The State of California. Skall jag vara ärlig har jag enbart provat deras viner vid några lösryckta och få tillfällen. Detta skulle bli ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med en del av deras viner.

FLIGHT1 – vi startade med två chardonnayviner. Tack vare Chardonnay-druvans egen relativt neutrala karaktär kan mycket varierade vinstilar uppnås genom olika framställningsmetoder. Är man elak (jag kallar det dock frispråkighet….) kan man kalla den ’vinvärldens transvestit’, den anpassar sig extremt mycket efter klimat och växtbetingelser samt att den adapterar de olika processer som man utsätter den för i vineriet. På gott och ont… 2007 ‘CAMBRIA KATHERINE’S VINEYARD CHARDONNAY  ‘Jag gillar den här hantering av chardonnay. Doften är rik och komplex med solmogen, fet frukt och mineral. Smaken är djup, rik och fet med oljig, komplex frukt, härlig balans och inslag av gråpäron, paranötsolja, grapefrukt, kalk, gröna äpplen, lime och mineral. Ett ungt, lite knutet vin med oljig, fet frukt och mineral.’ I det andra glaset 2007 ‘FOUR HEART’S VINEYARD CHARDONNAY’ från HARTFORD COURT ‘Doften är en explosion av rik frukter; äpplen, päron, persikor och citrus. Smaken är fyllig och generös. Den kraftfulla fruktigheten är närvarande med stor mjukhet, krämighet och med tillräcklig friskhet för att balansera upp det hela.’

Till första flighten serverades två av chef Christian Hellbergs specialare, TONFISK vattenmelon, tryffelmajonnäs, sotad purjolök (lätt, fräscht och lättsamt). På den andra delen av tallriken serverades RÅBIFF rullad i sesamfrö med chilidip, sojastekt svamp, tat soi (distinkt, het och väldigt mycket F12 på 90-talet).

FLIGHT2 – Om Cabernet Sauvignon är kung så är Pinot Noir drottning bland druvorna. Ingen druva är så kontroversiell som Pinot Noir är. Riktigt bra Pinot odlas bara på några få platser på jorden. Och Kalifonien har verkligen sina mikroklimat och terroirer som lämpar sig ytterts väl för denna druva (om man väljer sina vingårdslägen väl vill säga, men det gäller ju över hela världen). 2008 ‘CAMBRIA JULIA’S VINEYARD PINOT NOIR’  ‘Öppen doft med inslag av hallon, jordgubbar och kryddiga fat. Den är ovanligt lättillgänglig och idag maskerar den rika frukten tanninerna.’ 2005 ‘LAND’S END PINOT NOIR’ från HARTFORD COURT ‘Det ger den en mera mörk frukt tillsammans med undervegetation från skogen och vårblommor. Aningen mer öppen än Julia’s Vineyard. Elegant smakrik med mjuka tanniner, mediumrostad ton och lång balanserad eftersmak.’

Till de båda pinoterna serverades BBQ–glacerad
NEBRASKA RIBEYE ENTRECÔTE, Tillbehör: citron- & timjansmör, sherryvinägersky, bearnaisesås, mixsallad, kokt potatis, pommes frites eller mandelpotatispuré. Med andra ord saknades intet! Kärt barn har många namn! Entrécôten finns i serveringsformer från världens alla hörn. En extra tjock skiva för flera personer kallas på franska för ’Entrécôte double’ och lövtunna skivor ingår i Japans berömda sukiyaki. Entrécôten är en smakrikare styckningsdetalj än oxfilén och anses bära djurets finaste smak. En entrécôte består av tre muskler sammanhållna av smakrikt fett och bindhinnor. Portionsstekt entrécôte får till skillnad från helstekt en utpräglad brynt smak och till följd av den kortare tillagningstiden en fastare konsistens. Köttet på Griffins var så mört att man kunde skära det med smörkniven, stekgraden alldeles perfekt. Vilket inte kan sägas om många krogar som ger sig på kött som specialitet i vårt land. Enda kritiken var att hade jag fått råda hade jag serverat de sista fyra ‘stora vinerna’ till köttet och använd pinot-vinerna som en litet mellanakt. Istället blev det selektion av ostar med frukt- och nötbröd och kvittenmarmelad till ‘de stora’.

FLIGHT3 -2008 ‘LIAR’S DICE ZINFANDEL’ från MURPHY-GOODE ‘En smula uppkäftigt och härligt snobberfriat vin från Alexander Valley.  Fyllig doft. Härlig söt fruktighet av mörka bär. Vaniljiga ekfatstoner med viss rökighet. Smaken är maffig och lite eldig. Strävheten är markant men väl balanserad med den söta, mörka fruktigheten med drag åt mogna körsbär. En viss kryddighet gör sig gällande och i avslutningen framträder en trevlig liten friskhet. Fatkaraktären är tydlig men väl balanserad. ‘  2007 ‘LA MUSE’ från VERITÉ (ME85, CF10, MA5) Merlot-baserad, inspirerad av Pomerol och urspunget präglas av de bästa micro-cruerna i Sonoma County. Detta är essensen av Sonoma County; ‘cederträt, jordigheten och den intensiva vinbärstonen. Otroligt djup, oklanderlig balans. De super mogna tanninerna går över i en yppig och sötaktig, expressiv avslutning som bara växer och växer och växer… jag älskar verkligen detta vinet.’ Kollegan Lage tog severade mig detta ‘vin blint’ i augusti förra året på Château Lafaurey-Peyragey och jag föll pladask för vinet då som nu. I det andra glaset  2007 ‘LA JOIE’ från VERITÉ (CS68, ME15, PV5, MA4) Helt annan inspiration, här tittar man på de stora vinerna från Pauillac (speciellt Latour).  ‘Kolossal struktur, tanninerna i förhållande till vinet; enorma och ihållande, samt fortfarande väldigt, väldigt unga. Kort sagt, detta är precis vad vi älskar och förväntar sig av stora viner från Oakville i exceptionella årgångar; mycket mineral, mycket tät rik och axelbred näsa, men ändå av fint snitt, med super-fina tanniner och underbar konsistens och en frisk syra, ett lyxigt kompakt vin, den klassiska ”torra men ändå helt mogna tanninerna” av det bästa rödvin. Packad med mineralaromer, djup, mognad, mörk söt frukt – essensen av en stor Pauillac, men utan en antydan till överdrift. 2007:an har densiteten utan kraften, en märkligt envis, inre energi och fantastisk längd. Ett perfekt, harmoniskt utförande: Skulle det kunna vara en stor Latour? Njae egentligen inte, den lever på helt egna meriter… Storartad; en klar kandidat till perfektion. Inte bara Parker (100p) går igång så även jag!’

2006 ‘LOKOYA HOWELL MOUNTAIN’ ‘Här har man valt renhet och elegans framför massiv struktur och det var ett utmärkt val. Jag är mycket förtjust i de naturliga aromer och enastående finess i tanninerna. Ett mycket moget vin; björnbär, nästan söt Merlot-frukt på doften (trots att det är en ren Cab(!), med Cabernet-krydda; rik och frisk, vackert balanserad i karaktäristisk stil som är typiskt för året. Mycket fin garvsyra och en läcker kärna av söt frukt, generös, köttig, levande och raffinerad Howell Mountain-strävhet. Jösses så gott! Mycket fint, komplett vin!’

2006 ‘LOKOYA MOUNT VEEDER’ Bench-mark för hur stort det kan bli uppe de svala bergen… Eftersom det är bergsfrukt som präglar vinet så är det ett kraftfullt vin med stor substans; ‘tät textur, ädla tanniner, och fantastiska längd i gommen, kommer att fortsätta sin vidunderliga utveckling under många år! Skall bli mycet spännande att få följa denna typ av vin med ska vi säga 20 – 30 år på nacken. Mjukt söt björnbärsnäsa, en generös konstitution: rik kärna, fina, tanniner, frisk syra, mogna och köttiga björnbärs- och svarta vinbärsfrukt. Verkligen livfullt men samtidigt försiktigt komplex. Söt och yppig, lång och elegant, med utmärkt, elegant doftande längd. Detta kommer att bli ett vackert glas moget vin framöver. Men vem kan i egentligen vänta!?! Allttid stor, levererar alltid! Mitt självklara val om jag bara får ta med mig ett vin till den öde ön.’

Phu, vilken kväll! Kalifornisk gästfrihet och generostitet parat med kött ‘i stora lass’ jag vandrar hem genom natten med ett stort leende på läpparna, Melody Gardot håller mig sällskap i hörlurarna när jag blickar ut i mörkret över Riddarfjärden …

‘If the stars were mine
I’d give them all to you
I’d pluck them down right from the sky
and leave it only blue
I would never let the sun forget to shine upon your face
so when others would have rain clouds you’d have only sunny days
If the stars were mine
I’d tell you what I’d do
I’d put the stars right in a jar and give ’em all to you’…

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s