FUNDERINGAR & GASTRONOMISKT NONSENS, funderingar & gastronomiskt nonsens…, portvin, Quinta do Noval Nacional

det är bara snön som faller …

Vanligtvis brukar mina blogginlägg har en rätt pratsam ton i formen, denna gång är givetvis inget undantag. Temat denna vecka handlar om att hålla käften, den handlar om ingenting, den handlar om att lyssna på snön som faller (som jag längtar!).

Jag skulle vilja uppmana samtliga till en nationell tävling; vem klarar av att frammana den bästa bilden av snö som faller? James Joyce avsluter en av sina noveller: ”Några små lätta knakningar på fönsterkarmen fick honom att vända sig mot fönstret. Det hade börjat snöa igen”. Av dessa rader kan man få för sig att snön framkallar ljud, ljud som likaväl inte är något ljud, men som vi lyssnar till som om de skulle VARA ljud. Vet du, det ÄR ett ljud när snöflingorna är stora och stöter mot varandra mot skogsmarken, träden, vattnet, stigen, älgen i skogsbrynet. Miljontals lätta änglar virvlar i cirklar mot backen med utslagna vingar. ”Lätta och ljudlösa som försiktiga spöken” skriver den korpulente norrmannen Alexander Kielland om snöyran som försökte att begrava honom.

JULNATT PÅ KUNGSHOLMEN

Jag pulsade genom Kungsholmstorg natten innan julafton för många år sedan, snön yrde gränslöst. Klockan var tre på natten, den tungt fallande snön förde ett viskande samtal om onämnbara spörsmål, hysj, hysj. Trodde jag. För det VAR ett ljud där ute i bomullsnatten, var det inte? Det var det och den kom INTE från den fallande snön, men från en man som släpade en gigantisk julgran efter sig genom natten. Han trodde väl att tidpunkten i kombination med den fallande snön skulle ge honom skogsharens kamouflagedräkt. Men då hade han inte kalkylerat med att en Bourgogne-stinkande snöman skulle möta honom i natten. Vi stannade upp en bit ifrån varandra, vaksamma, insupande snöyran, betraktandes som två rovdjur på gränsen till varandras territorium. ”Fint träd” nickade jag. ”Mycket snö” svarade han. Stort mycket mer än så var det inte.

Och varför skall det alltid sägas så mycket? En av tabloiderna har en samlivsspalt, den läser jag emellanåt med stort nöje för att finna många slags problem som rör sig i de svenska hemmen och dess relationer. Inte överraskande är det många frustrerande fruar som lever insnöade liv med sina män, som inte vill eller har så mycket att snacka om.

Förr sågs inte detta som ett problem, mina föräldrar pratade inte mycket med varandra under min uppväxttid. Under långa perioder var det HELT tyst. De uppfattade inte detta som obehagligt eller jobbigt, det gjorde inte jag heller. De var där och de var TYSTA tillsammans, det var helt ok. Dessa övervintrade män utan snattrande kompetens ANSES i dagsläget ha samlivsproblem. För nu vill deras kvinnor att de skall prata om sig själva, Hur DE har det, och hur VI har det. Men många är vi män som inte är så flinka när det kommer till självberörande lexikaliska övningar, samlivsterapeuten säger oss att detta är ett ökande problem. Det gör forskarna också; det är FEL på mannen av i dag. Vi måste lära oss att snacka om OSS. Mannen står och tittar ut i natten på den fallande snön får inte längre vara ifred. Han måste svara på frågor som: ”Vad tänker du på?” Långt om länge klämmer han fram: ”Jag tänker inte på något speciellt”. ”Klart att du tänker på något, låt mig höra, låt mig få ta del av vad som rör sig i ditt huvud”. Men mannen har inget att delge, han är som älgen som lutar sig tungt mot natten och känner snöns tyngd. Men hans kvinna ger sig inte, ”Du berättar aldrig något, du håller allt för dig själv”. Han mumlar för sig själv, ”Jag tänker inte, jag är skyddad i natten som älgen, jag har försvunnit in i vintermotivet”. Hade han sagt så pass mycket hade det kanske gått bra, då hade inte terapeuten kommit på måndag. Men han suckar trist och vrider ur sig en meningslös lögn om problem med den kvinnliga chefen på jobbet, hon som snackar hela tiden. Och frun verkar plötsligt nöjd, hon tror att hennes man pratar om sig själv, och då känns det mycket bättre.

Korka upp ett vin för kontemplation, inled de intressanta samtalen och framför allt se fram emot ledigheten i goda vänners och familjs sällskap. Slå av TV:n och njut av varandras sällskap, oavsett om ni pratar eller bara sitter tysta, över ett stort portvin från exempelvis Quinta do Noval Nacional. Om inte annat kan man prata om det man har i glaset. God Jul på er!

I Winefinders vinbutik just nu:

GRAHAMS ‘THE TAWNY’ för 192 sek

GRAHAMS ‘LATE BOTTLED VINTAGE PORT’ 2005 för 193 sek

HUTCHESON ‘COLHEITA PORT’ 2000 för 197 sek

KROHN ‘COLHEITA PORT’ 1982 för 519 sek

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s