Belle Epogue Blanc de Blancs, Belle Epoque, Belle Epoque floral edition, Belle Epoque Rosé, champagne, Cristal, Emile Gallé, Epernay, Fleur de Champagne, liège et agrafe, liqueur de tirage, Mailly, Maison Belle Epoque, Moët & Chandon, Okategoriserade, Perrier-Jouët

Belle Epoque floral edition …

Hur många gånger har man inte sett den anemonprydda flaskan i en Hollywoodproduktion? Av alla vackert utformade champagneflaskor är Belle Epoque den mest kända tillsammans med den karaktäristiska Dom Pérignon, den bowlingkägleformade samt den transparanta Cristal. Så pass mycket att ’Fleur de Champagne’ eller ’champagnen i den blommiga flaskan’ har nått ikonstatus runt om i världen. Elegantare cuvéechampagne finns inte! De första gångerna jag provade Belle Epoque tyckte jag att flaskan var vackrare än innehållet. Numer vet jag bättre!

Det är väl ingen hemlighet att jag har en fäbless för Perrier-Jouëts ‘Belle Epoque’. Tjöt av glädje då jag såg att man släpper en ‘Limited Edition’, där den nya designen är gjord av den japanska blomkonstnären Makoto Azuma. Man lanserar den med årgången 2004.

2004 BELLE EPOQUE FLORAL EDITION  │ PN46 4PM 50CH  │ TASTINGNOTE; ’En väldigt charmig ung champagne. Finns en massa smäktande solig drickglädje direkt med vaniljartad silkig mjukhet och okomplicerad njutning. Vaniljdrömmarna styr för tillfället även om tiden kommer att ge djup och seriositet.’ RJP 90 (93)

1811  │ Perrier-Jouët grundades 1811 av Pierre-Nicolas-Marie Perrier. Han lade till namnet Jouët, hans fru Rose Adélaïdes namn som ogift, för att ge huset sitt nuvarande namn. De etablerade sig i staden Epernay, och började bygga sitt varumärke och utforska utländska marknader som så många andra champagnehus gjorde under denna expansiva tid. Redan 1815 exporterar man sitt vin till England, och inom några år har de lagt USA till listan över exportdestinationer. Sådan framgång ledde givetvis till en större efterfrågan på deras viner, och familjen förvärvade snart eller planterade nya vingårdar i Aÿ, Avize, Cramant, Mailly och på andra håll i regionen. Många av vingårdarna var planterade med Chardonnay, vilket ger den delikata elegans som är signumet för Perrier-Jouëts stil. En stil som sägs ha varit uppmuntrad av Pierre-Nicolas-Marie, och ett drag som fortfarande finns i Perrier-Jouëts samtliga champagner än idag.

UTVECKLARE AV DEN TORRA STILEN  │  Med denna flygande start var det nästa generation, i form av Charles Perrier som efterträdde sin far, som gjorde mest för att bygga upp familjeföretagets rykte. Under Charles ledning blev firman mycket framgångsrik. Tack vare Charles fann Perrier-Jouëts champagner snart sin väg till borden vid flera av de europeiska hoven, och exporten ökade stadigt. Utbudet utökas, och Perrier-Jouët blev 1854 det första huset att släppa en helt torr champagne, Brut. En stil som vi därefter vet imiterades i hela regionen. Vid denna tidpunkt var champagnerna påtagligt söta, och genom denna åtgärd var Charles Perrier i huvudsak skaparen av Brut-beteckningen som idag är den dominerande stilen. Champagnen var vid denna tid uteslutande söt. Detta gör att vi kan definitivt konstatera att under denna tid var kaviar och champagne-klassikern byggd på erkänd harmoni av sött och salt, likt kombinationen Roquefort och Sauternes. Jag är säker på att jag framöver kommer att få tillfälle att skriva en krönika om ’ett av de största gastronomiska missfostren’ – torr champagne och svart kaviar. Storheten hos torr champagne ser vi för första gången då de första årgångschampagnerna ser dagens ljus; årgångar som 1842, 1846 och 1857 är gastronomisk historia – de var så pass storslagna och berusande i sig själva att de enbart behövde en liten dosage (När la cuvée är blandad tillsätter man en lösning på vin, lite rörsocker och jäst – liqueur de tirage). Mängden rörsocker som tillsätts är 22 till 24 g/liter för att ge 5 till 6 atmosfärers tryck i buteljen och ökar alkoholhalten med 1,3-1,5 volymprocent. Vinet fylls på flaskor som förses med kronkapsyl, för prestigeviner förses ofta flaskorna med en liège et agrafe/kork med metallbrygga och får ligga sur lattes i champagnehusens svala källare nere i kritbrotten. 1856 tillverkade huset Moët & Chandon viner benämnda dry och sec för den brittiska marknaden eftersom man noterat den engelska tendensen att servera väldigt sval champagne till måltiden. Det slutgiltiga genomslaget för vinstilen i fråga om söthetsgrad var då vinmakaren Victor Lambert på huset Rottery 1874, med ideologiskt ledarskap och stöd av Madame Pommery gjorde den första vintage brut. Charles Perrier innovationer slutade dock inte där. Charles var också en tidig förespråkare av årgångschampagne (single vintage Champagne), liksom större transparens i etiketteringen, Ibland med namnen på byarna på etiketterna, en praxis som än idag fortfarande är sällsynta i regionen. Sådant engagemang medförde naturligtvis stor belöning och erkännande. Under senare hälften av 1800-talet konsumerades Perrier-Jouëts champagner vid drottning Victorias hov samt av Napoleon III. Sådan framgång säkrade företagets framtid, och finansierade byggandet av ett vackert slott på 26 Avenue de Champagne i Epernay, en strålande byggnad som fortfarande är Perrier-Jouëts huvudkontor till denna dag. (Mer om Maison Belle Epoque längre fram.)

ÄGARSTRUKTUR  │ Eftersom det inte fanns någon naturlig arvinge efter Charles Perrier och därmed någon som tog kontrollen över Perrier-Jouët lämnades firmans ansvar över, med Charles välsignelse, till brorsonen Henri Gallice, och senare till Louis Budin (1918), Henris ingifte svåger. Efter trettiotalet år efterträddes denne av sin son, Michel Budin. Det skulle visa sig att Michel Budin skulle bli den sista i familjen i att behålla fullständig kontroll över champagnehuset. Eftersom Perrier-Jouët vid denna tid blev föremål för investeringar utifrån och även fullständigt övertagande. Vilket är samma scenario som med många andra av de stora champagnehusen. 1959 tog Mumm-gruppen kontroll, även om Michel Budin stannade kvar i företaget. Det var han som hade uppsikt över det stora tillägget till utbudet i portföljen som produceras av Perrier-Jouët; prestigecuvéen La Belle Epoque, känd som Fleur de Champagne i USA. Därefter köptes huset av Seagram-gruppen, och historien om övertagande fortsatte under hela nittonhundra- och tjugohundratalen. De nuvarande ägarna är Pernod Ricard, som avslutade ett lyckat övertagande 2005 då man tog över från den tidigare ägaren Allied Domecq-koncernen. Då huset ägdes av Allied Domecq, rev man oroande nog upp stora delar av husets fina gamla stockar i Cramant direkt vid övertagandet. Jean-Marie Barillere är dagens president och Hervé Deschamps vinmakare. I dag är firman under Pernod-Ricards kvalitetsinriktade och hårt satsande ledning.

DEN DELIKATA HUSSTILEN  │ Från husets tidigaste dagar har man producerat champagne enligt vad man själva kallar ’a limited edition approach’. Som riktiga hantverkare har husets sju chefs de caves genom två århundraden lämnat över den ’tysta kunskapen’ från far till son. Belle Epoque har blivit en jättesuccé överallt, speciellt amerikanerna har fallit för den blomsterprydda flaskan. Huset äger 108 hektar i sju byar, och resterande 65 procent av druvorna köps in från 40 olika byar. Firmans viktigaste by är Cramant, där man äger 29 hektar i de allra bästa sluttningarna. I motsats till många andra stora hus, har man förvaltat arvet väl. Vinstockarna är mycket gamla och producerar fantastiska druvor som kan dominera en hel cuvée även om andelen är liten. Den delikata husstilen är mycket beroende av dessa Chardonnaydruvor. Årgångsvinet är en rostad klassiker och Belle Epoquevinerna är en stor glädjekälla för den romantiske vinälskaren. Belle Epoquen är oftast något svag i doften i sin ungdom, men mycket tät och sammanhållet fokuserad. Frukten är imponerande söt och årgångsstilen är oefterhärmlig i sin krämighet. Den relativt nya Belle Epogue Blanc de Blancs (debut 1993) är ljuvligt mjuk och smeksam med en kolossal simmig intensitet av söta grundtoner som samtidigt lyfts upp av citron och saftighet. Sensuell och fascinerade. Vinothèquevinerna är de flaskor som legat orörda och normaldegorgerade i husets kalla källare fram till öppnandet. Självklart håller dessa viner en ännu högre nivå än de flaskor man kan hitta ute på marknaden. Fram tills i år var världens dyraste flaska champagne en Belle Epoque (i ett set om 12 st) som såldes för $50 000 us-dollars. Numer innehas rekordet av en av de numer famösa “vrakchampagnerna” som hittades på Ålandshav sommaren 2010 och som såldes av Acker Merrall & Condit för €24 000 och €30 000 euros (auktionsdatum 110603). Ett rysk-franskt par som bor i Singapore köpte de två första flaskorna som auktionerades ut.

FÖDELSEN AV EN IKON  │ Michel Budin, som drev firman fram till slutet av åttiotalet, var en stor beundrare av Art Noveau och öppnade ett Belle Epoque-museum 1990, tjugotalet år efter att de lanserade prestigechampagnen med samma namn.

FLASKAN?  │ De vackra anemonerna i Art Nouveau-stil målades ursprungligen av Emile Gallé 1902, men kom inte att pryda några flaskor förrän 1964 då de lanserades till Duke Ellingtons 70-årsdag 1969.

FORMGIVAREN  │ Émile Gallé, född 8 maj 1846 i Nancy, död 23 september 1904, var en fransk glaskonstnär som gestaltade stilen jugend under slutet av 1890-talet och framåt. Gallé var en av glaskonstens stora förnyare och blev berömd framför allt för sina överfångsglas med naturalistiska växtmotiv i jugendstil. Gallé växte upp i sin mors hemstad Nancy, en stad i norra Frankrike välkänd för sin glastillverkning. Hans far som var en driven entreprenör utvidgade sin frus rörelse, spegeltillverkning. Man kom även att tillverka glas och serviser. Man utökade verksamheten med ett krukmakeri, man la till heraldiska motiv till servisgodset, samt introducerade emaljmåleri på glas. Trots familjeföretagen så fick Gallé en traditionell fransk akademisk utbildning. Han hade fallenhet för filosofi, latin och fransk litteratur. Detta tros ha lagt grund för hans intresse för vetenskap och litteratur, som han senare hade nytta av i sitt konstnärskap.

KURIOSA  │ 1985 Belle Epoque Rosé röstades fram som tidernas främsta rosé vid Richard Juhlins ’Millennieprovningen’. Man har tagit fram limiterad upplaga av Belle Epoque – en blanc de blancs av årgången 2000. Där flaskorna dekorerats med en anemon med diamanter och gula safirer av juvelerarfirman Van Cleef & Arpels. Ett litet aber dock, flaskan kostar €100,000 euros extra. Man lever som man lär i La Belle Epoque i Epernay…

TIDSEPOKEN  │ (La Belle Epoque ca.1890 – ca.1914 inkluderar Art Deco, Art Nouveau och Wiener Jugend.) Stilepoken återspeglar positiva samhällsförändringar som ägde rum under perioden och stämningar som tillväxt, sorglöshet, och framtidstro men också ett nostalgisk tillbakablickande som uppstod i det traumatiserade Frankrike efter kriget. Métrons (tunnelbanans) Art Nouveau-entréer har blivit en ikonisk symbol för Paris. Idag finns det 83 stycken. Då Hector Guimard formgav dem år 1900 skapade de både förvåning och kontroverser. De finns i två versioner; den vanligaste är de med glastak. Tre av dem finns kvar i originalskick än i dag (Porte Dauphine, Abbesses, och vid korsningen Rue des Halles och Rue Sainte-Opportune). Resten har en balustrad i gjutjärn med växt-liknande motiv, tillsammans med texten ’Metropolitain’ som stöds av två orangefärgade klot ovanpå utsmyckade gjutjärnstöd i form av sirliga trädstammar. Flera av de numer ikoniska Guimard-entréerna har skänkts till andra städer. Det enda originalet på en tunnelbanestation utanför Paris är den vid Square-Victoria Station i Montreal.

MAISON BELLE EPOQUE  │ Jag har haft möjligheten vid ett flertal tillfällen att bo på denna dröm i Art Nouveau; Maison Belle Epoque. Som egentligen är ett Jugendmuséum snarare än ett hotell. Ett ytterst exklusivt hus enbart reserverat för Perrier-Jouëts VIP-gäster. Familjen Perrier-Jouëts bostad har blivit ett tempel av Art Nouveau som har blivit levandegjort för att välkomna gäster på den prestigefyllda adressen, 26 Avenue de Champagne i Epernay. Här huserar flera av de stora husen med sina imponerande byggnader och slott; Moët & Chandon (Château Trianon), Pol Roger, Perrier-Jouët samt Mercier. Tillbaks till Maison Belle Epoque; man har sedan 1980-talet tagit emot sina gäster i det gamla pensionatet som förvärvades under 1800-talets slut. Byggnaden är en hyllning till Emile Gallé, som 1902 målade, den numer världskända glasflaskan som pryds med anemonarabesker.

Flaskan återutgavs 1969 för att hedra cuvéen Belle Epoque som lanserades. Från utsidan har byggnaden behållit sin luftiga och för regionen typiska herrgårdsstil. Inuti har man förvandlat det till ett museum och hus med en av de första privata samlingarna av Art Nouveau i världen. Tvåhundratjugo verk de mest intressanta av de stora namnen från epoken finns representerade – Gallé, naturligtvis, men också Majorelle, Lalique, Guimard, Mucha (han med damerna drapperade i togas).  – Genom tålmodigt arbete och samlande har två stilexperter på femton år lyckats komponera en mycket homogen samling av yttersta världsklass. I lobbyn hänger stora litografier av Maurice Simon, utformade glasdörrar med polerad mahogny av Hector Guimard. De rundade linjerna och blommornas maskrosverk, typisk för Art Nouveau, fullkomligen invaderar alla delar av lobbyn. I den lilla salongen till höger, där tiden verkar stå stilla, finner man Emile Gallés berömda trollsländor i valnöt. På manteln till den stora spisen står den majestätiska skulpturen ’Den eviga våren’ av Auguste Rodin. I vardagsrummet finner man bekväma stolar av Louis Majorelle i förgyllt trä med ormbunkemönster som inväntar besökarna. Rummet är en bra plats att beundra mahognyarbeten av Gauthier-Poinsignon och en vacker samling glas av Lalique och Daum.

Filosofin bakom Art Nouveau var att lysa upp tillvaron genom konsten i vardagen. På Perrier-Jouet vill man därför ge besökaren en oas med alla dessa vackra ting. Gäster kan inta lunch i en liten matsal dekorerad med en samling paneler i präglat läder från Cordova, som gjorts av Rozier. Stolar och bord är återigen signerade av Majorelle, och bordsduken är broderad med den berömda Gallé-anemonen. Utformat för att inkvartera champagnehusets gäster erbjuder byggnaden fem rum. Boendet på Maison Belle Epoque förutsätter att man är ett par eller riktigt goda vänner då sängarna inte är av det snitt som den moderna nutidspersonen kanske är van vid. Alkoven har anmärkningsvärda sängar i valnöt av Hector Guimard. Ett för honom ovanligt arbete, då han är mest känd för sina gröna kandelabrar och ingångar till tunnelbanan i Paris. En av sängarna kostade $100,000 us-dollar då den köptes. Sängen är anmärkningsvärd med sina skulpturer av rosor och tulpaninläggningar i koppar. Mitt senaste rum hade en fantastisk tapet ritad av Majorelle dekorerad med blåregn och fjärilar. Ingen ägare av huset Perrier-Jouët har någonsin haft en tanke på att stänga huset, trots sin respektabla driftsbudget (hävdar de själva). För att kunna ta emot sina VIP-gäster (en hemlig siffra, men det ryktas om ca 2 500 per år) som passerar varje år behövs en kock, en betjänt (den sävlige och diskrete Monsieur Dubois), en hushållerska och två guider som arbetar heltid. Huset är inte öppet för allmänheten, utom vid mycket sällsynta tillfällen. Man har vid flertalet tillfällen fått förfrågningar om att vara med i filminspelningar, men det har man aldrig nappat på. Man tycker att det räcker med att gästerna tar sina egna foton vid sina besök. Tanken är att bevara lugnet för gästerna så att de kan insupa atmosfären, det kusliga lugnet. Bland de lyckligt få som har fått stanna en natt eller två är vinjournalister, sommelierer, kändisar, målare, skulptörer eller författare. Förutom sina privilegierade kunder så har även berömdheter som skådespelerskorna Renata Litvinova, Victoria Abril, Gong Li, Sophie Marceau och sångerskan Marianne Faithfull alla fått möjligheten att bo här.

EN VACKER OCH STÄNDIGT LEVANDE EPOK  │ Utan tvekan är Belle Epoque det vin som sticker ut i Perrier-Jouët-serien. Även om denna préstigecuvée skapades av Michel Budin, marknadschefen Pierre Ernst och chef des caves André Bavaret under senare delen av 1900-talet så är dess ursprung är faktiskt mycket äldre än detta datum antyder. Deras inspirationskälla var upptäckten av en vackert dekorerad flaska, med anor från 1902, som man fann länge försummad och samlade damm i ett skåp i ett av de bakre rummen i Masion Belle Epoque. Flaskan bar emaljerade konstverk av glaskonstnären Emile Gallé, en arsenal av glas och fint färgade anemoner. Det verkar som Gallé hade skapat flaskan på begäran av Henri Gallice, som en symbol för det härliga 1890-talet. Men varför den låg oupptäckt i nära sex decennier är fortfarande oklart. Idag Gallé är känd för den höga kvaliteten på sina glasarbeten och betraktas med rätta som en av förgrundsfigurerna i Art Nouveau-rörelsen i Frankrike. Upptäckten fick Ernst och Bavaret att skapa en champagne värdig ett sådant fantastiskt konstverk. Den första årgången av Belle Epoque, i stilen brut, var 1964, som släpptes 1969, och såldes uteslutande i ett litet antal utvalda butiker. Den fick senare sällskap av La Belle Epoque Rosé med årgången 1976, och senare av La Belle Epoque Blanc de Blancs 1993. Den ’vanliga’ Belle Epoquen är en blandning av 50% Chardonnay, 45% Pinot Noir och 5% Pinot Meunier. Styrkan i denna préstigecuvée är finess och elegans snarare än kraft eller frukt. Av den anledningen har oerfarna champagnedrickare kritiserat Belle Epoque för att den inte ruskar om och tar plats som många av de andra mer kända préstigechampagnerna (som Dom Pérignon, Comtes de Champagne exempelvis). Dessa kritiker har framfört sin kritik att de tycker att man lagt ner för mycket energi på flaskan snarare än innehållet. Men för mig pratar vi om ett vin som har en oklanderlig balans, något mycket mer värdefullt än kraftfull frukt. Med lämplig flaskålder avslöjar dessa viner sin verkliga klass, det höga kvalitetsursprunget av frukten från några av de bästa vingårdslägena i regionen. Belle Epoque Rosé tillverkas genom en tillsats av rött vin i stället för enligt saignée-metoden, med en slutlig blend som är mycket lik den ’vanliga’ Belle Epoquen, med Chardonnay från Cramant. Detta är också källan för Belle Epoque Blanc de Blancs. Det fanns också en Réserve La Belle Epoque årgång 1995, buteljerad i 2000 jeroboams (3 litersflaskor), med en galen prislapp – i priset ingick dock ett rum för två med middag på Maison Belle Epoque. Resten av Perrier-Jouëts serie omfattar den Grand Brut, 40% Pinot Noir, 40% Pinot Meunier och 20% Chardonnay och Millésime, en liknande blandning som Grand Brut men med bara 10% mer Chardonnay och 10% mindre Pinot Meunier. Dessutom finns Blason de France, en icke-årgångsbetecknad rosécuvée som lanserades 1965, vilket är en blandning av nästan en tredjedel av varje av de tre viktigaste Champagnedruvorna.

PERSONLIG REFLEKTION  │ Champagne är fascinerande och jag njuter av att fortfarande lära mig dess många facetter. Jag fascineras ständigt av terroir-conceptet. Terroir – är definitivt en term som kommer på tals då man diskuterar stora champagner. Termen är fransk och kan översättas ungefär till ”kombination av druvsort, läge, klimat, väderleksförhållanden och jordmån”. Vi kan väl i korthet säga ”känsla av ursprung”och att vinets karaktär ska präglas av växtplatsen. Dock så är detta en term som man kan applicera på många viner runtom i världen men det som oftast skiljer ett bra vin från säg Bourgogne är den flerhundraåriga traditionen av att producera stora viner från klassificerade vingårdar. Jag förstår verkligen attraktionen av källarmästarens arbete som likt en artist har alla dessa basviner till sitt förfogande. Han försöker utifrån sitt champagnehus specifika stil att måla samma tavla om och om igen år ut och år in. Champagne är kärnan i det hela. Den har allt man kan förvänta sig av vinet. Det är ett vin som gör mycket lite uppmärksamhet till sig själv. Det behöver inte spela med sina muskler för att visa vad den kan. Champagne har en elegans och detaljer som endast kan jämföras med de största Bourgognerna. När du har druckit ett glas, har du alltid lust till ett glas till.

ÅRGÅNGARNA AV BELLE EPOQUE

1964, 1966, 1969, 1971, 1973,

1975, 1976, 1978, 1979, 1982,

1983, 1985, 1988, 1989.1990,

1994, 1995, 1996, 1998, 1999,

2000, 2002, 2004.
ÅRGÅNGARNA AV BELLE EPOQUE ROSÉ  │1976, 1978, 1979, 1982, 1985, 1986, 1988, 1989, 1995, 1997, 1999, 2002
, 2004.

ÅRGÅNGARNA AV BELLE EPOQUE BLANC de BLANCS , │1993, 1999, 2000, 2002.

ÅRGÅNGARNA AV BRUT MILLÉSIME │1854 (den allra första årgången), 1964, 1966, 1969, 1971, 1973, 1975, 1976, 1978, 1979, 1982, 1983, 1985, 1988, 1989, 1990, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998.

 CHAMPAGNERNA 2002 Belle Epoque  │ Tastinnote; Ljus och skimrande vacker med pärlhalsbandsmousse. Snål doft initialt som långsamt öppnar upp en krämig stil som påminner om den finaste hemlagade vaniljglassen. Smakens kärna är fylld av röda frukter som bäddas in i blommig och krämig Chardonnay från Cramant. En skygg kryddighet som är upprinnelsen till kakdoften som på sikt blir kafferosteriet kan skönjas i det tomma glaset.’ RJP 89(95)

2000 Belle Epoque Blanc de Blancs  │ Tastinnote; Det är från de gamla stockarna i Bourrons Leroy och Bourrons du Midi i hjärtat av Cramant som Belle Epoques fantastiska elegans utgår. År 2000 valde Deschamps att helt och hållet separera dessa druvor och göra en super-blanc de blancs. Han har lyckats! Utan tvekan en av årgångens fullträffar med en ojämförlig kritig elegans kombinerad med silkeslen smörighet som från en ung Chevalier-Montrachet.’ RJP 93 (96)

1973 Belle Epoque Cuvée Alinda  │ Tastinnote; Är detta samma vin som den vanliga Belle Epoque ? Prislappen är en helt annan historia och de tre flaskor jag provat har nästan saknat mousse, vilket den vanliga 73:an inte gör. Därför är det svårt att avgöra om det finns någon skillnad mellan vinerna. Trots avsaknaden av mousse är vinet ljust, stort och härligt med en doft av honung, valnöt, marsipan och vanilj. Smaken är utmärkt med stor oljig koncentration.’ RJP 93(93)

1996 Belle Epoque Vinothèque  │ Tastinnote; Ett makalöst tätt vin som till skillnad från många andra 96:or redan har charm nog för att öppnandet inte ska ses som en kriminell akt. Kafferosteriet starkt närvarande, vaniljsmekningen oemotståndlig och syraspettet nedkört i jorden förstås. Allra bäst på jeroboam.’ RJP 93 (96)

2002 Belle Epoque Rosé  │ 50 Pinot Noir  5 Pinor Meunier 45 Chardonnay

Richard Juhlin; ”Det är nästan omöjligt att känna hur detta för tidigt släppta och helt nydegorgerade prestigevin kommer att utvecklas. Min poängbedömning får ses mer som en gissning baserad på kunskap om hur tidigare upplagor av detta vin har utvecklats med lagring. I dag är det en sval skönhet med subtila sparsmakat små uttryck och gester. Redan mer komplex.”  RJ90(93)

Björnstierne Antonson; ”Belle Epoque Rosé tillhör de absolut främsta rosé-champagnerna. Vinet har en personlig stil och 02:an är inget undantag. Jag har under året provat denna skönhet vid ett tiotal tillfällen och den briljerar verkligen med sin storhet var gång. Den är stor nu, den kommer att bli legendarisk… Sensuell och fascinerade….”

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s