dagenefterkvällenföre…

Före författandet av vredens druvor och vistelsen i Stockholm för att hämta hem sitt nobelpris, var John Steinbeck en man med ett mycket välbekant förhållande till bakfyllan. Detta kan förstås sägas om majoritetan av välkända och berömda författare — och många andra inte-speciellt-välkända-och-berömda-personer — och även många som varken kan skriva eller läsa också för den delen. Nu kommer jag dock inte att behandla varken litteratur eller Steinbeck’s nedtecknade mastodontverk om Tom Joad’s kämpande under depressionen. Jag kommer istället att adressera essensen av ett än djupare problem som varit mänsklighetens fördärv sedan urminnestider: den fruktade bakfyllan. Den legendariska morgonen-efter-natten-före.       

Om du, likt många andra drinkare, är av religös övertygelse, har du säkert vanan att ingå botgöring för dina synder. Du kanske till och med känner att bakfyllan i sig är ditt rättmätiga och välförtjänta straff. Att synda är både chict och en smula fashionabelt dessa dagar. Och människor har alltid uthärdat stor vånda och omak för att vara just fashionabel. Så betänk hur jäkla inne du är! Du är hip. Du är här och nu. Du är bakfull. (Det spelar ingen roll hur dåligt du mår, det är allt bra att vara inne, eller hur?)

Visst, du har säkert en del tillfälliga grubblerier över hur många hjärnceller som du dödade igårkväll. Men det är av vikt att ta vetenskapliga fakta i beaktning: obestridbara studier visar att de flesta inteligenta människor ALDRIG använder mer än 10 procent av sin totala hjärnkapacitet, så hela mänskligheten har utrustats med en 90-procentig buffertzon att spela med. Tillfälligheter, Det tror jag verkligen inte.

Låt oss först göra en del klara definitioner. Om du upplever att en bakfylla är en smula huvudvärk efter att tippat i sig ett glas eller två för mycket, eller om du är av den sorten som trycker i sig en eller två alvedon och dricker att väl tilltaget glas vatten före sänglägret intages, du kan sluta läsa nu. Din pedantiska, men halvengagerade uppmärksamhet är inte eftersökt. Vänd på bladet och försvinn till god botgörelse. Du har inte förtjänat tillräcklig erfarenhet för tilldelning av tapperhetsmedalj i kunskapen om den riktiga baksmällan (som i sommelier-terminologin även benämns bakläsken).

Jag vänder mig till de som modigt trotsar baksmällans farliga innebörd, en av mänsklighetens svåraste sjukdomstillstånd. Jag pratar om eftersummeringen av storslagna dryckesslag – bakanaliska festande av närmast mytiska proportioner – vars resultat är liktydligt med gerillakrigföring på din kropps torftiga försvar. Jag vänder mig till er som efter att ha varit berusad bortom igenkänning kvällen innan, ärligt ifrågasatte din vilja, nej din förmåga att fortsätta leva. Visst, vi vet alla att det är politiskt inkorrekt att i dagens kalla och moraliskt fördömmande klimat att diskutera lättsinnigheten i ett överdrivet leverne. Men vi bryr oss inte. Ingen tycker om moraliskt fördömmande. Döm icke desto mindre att vi stapplat ytterligare en mil i våra vinbestänkta italienska modeskor av yttersta snitt. Baksmällor är på ingen lek, de är på riktigt. Vi uppfann dem inte. Om du inte kan hantera verklighetens kalla och hårda  knytnävslag mitt i ansiktet, så häll upp en latte till, skriv ett brev till redaktörn. Har du mjölk hemma? Men för guds skull människa skaffa ett riktigt liv!.

demonerna, demonerna! | Nu har vi rensat ut de oönskade puritanska elementen, då kan vi gå vidare. Så, du drack för mycket igår, igen, va? Vaknade upp med en baksmälla av monumentala mått: en kväljande, illamående mage, kropp och lakan indränkta i ångande svett, rik på alkoholdrypande substanser och ett huvud svullen så att det känns som strax innan Vesuvius utbrott. Medan din hy är drypade av svettningar är ditt inre lika torrt som Sahara och din tunga känns som botten på en papegojbur som inte städats på ett halvår och den har dessutom börjat utveckla skäggväxt! Det finns vissa frågeställningar att ta i beaktning innan du tar dig an den Herkules-liknande uppgiften att öppna dina blodsprängda ögonvitor för att stå ansikte mot ansikte mot ännu en miserabel dag

1.  VAR ÄR DU?

2. VEM ÄR DU?

3. VEM LIGGER BREDVID DIG?

Om du kan svara på dessa frågor, kan du med säkerhet rulla över och somna om. Men om din djävulska lille vän Herr Baksmälla är obotlig – om till och med ditt hårfäste smärtar – då är din smärta för akut för att man skall kunna slumra om. Det enda du kan åta dig är en trip mot badrummet. Olyckligtvis betyder detta för de flesta av oss att man måste upp ur sängen, om det nu inte var så att Bacchus välvilja sken över dig med sådan godhet att du faktiskt slocknade runt den mjuka svalhet som enbart ett porslinstempel kan skänka. Visst, avståndet kan verka avskräckande. Och även om du verkligen inte önskar göra en längre resa vid detta kritiska tillstånd, så kan den mänskliga blåsan vara en förargelig liten gynnare. Plötsligen känns denna ansats som värt mödan. (En del strategiska tankeexperiment under denna förflyttning mot badrummet kan effektivt fördriva tiden innan du når målet.)

Nu när du har utplånat en hel del kemiska substanser och vätskor ur ditt system, är du ännu mer uttorkad och kan faktiskt känna pulsen inne i ditt eget huvud. Detta är inte bra tänker du instinktivt. Du har helt rätt. Nu är det dags att fylla på kroppen med vätska. Puristen vänder sig mot vattnet. Många andra väljer Coca-cola, vilket från början var en produkt som markandsfördes 1886 som ett njutningsmedel och baksmälle-kur. Alvedon marknadsfördes också en gång i tiden som en bra kur mot baksmällan. Du kan till och med försöka med kaffe för att bli ordetligt vaken och allert med din ångest. Sportdrycker är troligtvis det överlägset bästa icke-alkohlhaltiga valet. Betänk alla dessa elitidrottsmän som insuper detta efter slitsamt fysiskt utövande och låt oss vara på det klara med att din jättelika baksmälla är lika smärtsamt som en Iron Man Triathlon på Hawaii (inte lika snygg omgivning dock). Se på att vara dagen efter som ditt eget personliga maratonlopp. No pain, no gain som jänkarna säger. (Det är bra att gripa efter halmstrån när du lider, även om det var just gripande efter halmstrån kvällen innan som försatte dig i denna situation från början!)

Det finns alltid desa oförbätterliga människor som som säger att de faktiskt gillar ’att gå ut och röra på sig’ när de är dagen efter, ett sätt att ’svättas ut det ur systemet.’ Om dina vänner är av detta synnerligen tveksamma typ, då är det en god idé att se dig om efter nya bekantskaper. Studier visar att det enda verkan som detta har är att få dig – just svettig. Du kan hellre sitta i ditt hems mjuka och behagliga barm och svettas. Försitktighet är ytterst viktig i sådana här fall, och du är mycket säkrare i en favoritposition i soffan, vilken även har fördelen att den är strategiskt placerad framför tv:n. Det goda i situationen är att din hjärna genomlider ett så pass intensivt alkohol-förosakat anfall och har blivit så pass grundligt ödelagt att det inte spelar någon roll vilken kanal du väljer. Eftersom du troligtvis inte kommer att finna något som ligger i nivå med ditt hjärnskadade tillstånd. Kanalsurfa tills du finner nogot icke mer utmanande än Baywatch. Om programmet är nog för resten av världen så duger det åt dig.

Det är nu så pass långt gånget att du bör börja tänka på det ordspråkslikande uttrycket ’i nålens öga/ hair of the dog’ Om du nu mår så fruktansvärt dåligt att botten verkligen är nådd, då finns det ju ingen annan väg än tillbaka, inte sant min vän? Lite tids-hedrande ’pick-me up’, eller hur? Förslagna mirkalkurer inkluderar den mycket omskrivna och famösa Bloddy Maryn, vilken uppvisar fördelen att den innehåller flertalet viktiga delar av kostcirkeln. Här sorterar vi in Red-eye (eller Bloody-beer som den också benämns bland bartenders), en betsialisk dekokt på öl och tomatjuice som somliga slänger ner ett rått ägg i. Frukosten för drinkare i olympisk mästarklass. OM du nu är en smula mer sofistikerad kan du ju prova en Ramos Gin Fizz(skapad 1880 av Henry C. Ramos i hans bar på Meyer’s Restaurant, detta är en av New Orléans mest kända bakisdrinkar.) Detta är ett annat sätt att dricka sina ägg, blandade och försiktigt upphällda över lite premiumsprit. Dock är det i min mening det bästa att starta med ett svalt glas av champagne – en odlarchampagne, gärna blanc des blancs, eftersom den troligtvis enbart är tillverkad av enbart naturliga produkter från majestätisk jordmån innehållande mineraler och andra salter som är essentiella för att balansera ditt nuvarande tillstånd på ett harminiskt sätt. Du kan verkligen inte tråna efter något dryckesoffer som läter mer hälsosamt.

Efter intagandet av ett flertal glas med bubblor kommer vad-skall-jag dricka-härnäst-processen att gå mer, eh, flytande. Även om du nu har fått i dig en hel del nyttigheter så är det dags att tänka på föda, om nu blotta tanken inte får dig att vilka kasta upp förstås. Det första du bör tänka på är smärtlindring. Det bästa är att steka huvudvärkstabletter och den ökande mag irritation som blir följdeffekten. Den typ av smärtlindring som eftersträvas är den som görs efter urvalsprocessen: välj din favorit utefter den tv-reklam som irriterar dig minst. När du väl fått i dig din lämpliga andel av desa juveler, kommer nog hungern åter. Jag höjer ett varningens finger: akta dig för all typ av hälsosam och nyttig kost. Du vill inte ha kroppen full av desa nyttigheter som går i clinch med alkoholen som befinner sig inombords. Alkoholen kommer troligen att sparka rumpan av en riskaka och skickar hem den med svansen mellan benen. Vad du behöver är fett! Det finns två skolor att bekta: Om du vaknar för lunchtid behöver du troligvis frukost. En gyllene länk mellan hårtstekta och oestetiska korvar samt bacon att fördra, eftersom ditt fettintag är av vital karaktär. Om du lyckligtvis vaknar efter lunch, kan du alltid sikta in dig på en drypande ostburgare med nyfriterade frites. Båda dessa valmöjligheter är bra eftersom de samsas väl med alkoholen i din kropp. Harmoni är av yttersta vikt. Pizza är acceptabelt. Den bästa sorten är den som levereras ända hem till din ytterdörr. Att nära dig själv kan hjälpa till att lindra din smärta en smula. Okay då, troligtvis inte. Sanningen är att det inte finns någon garanterad lindring. Men betänk allt de roliga som du haft kvällen innan och det faktum att du dödat de hjärnceller som nu skulle ha som elak uppgift att påminna dig om hur himla dåligt du mår dagen efter. Du har förtjänat ditt lidande, eller hur? Försök att njuta av vetskapen av att ha rätt, eftersom du troligtvis inte kommer att  ha fler fullkomliga ögonblick under inverkan av din egen tillfogade baksmälla. Ingenting förutom tid, understruket av massor av jämmer och stönande och tortyrlikanande lidande kommer att få dig att må bättre. Djupt ner i dina innersta vrår av ditt hjärta har du denna vetskap. Men själförnekelsen ligger djup rotat i den mänskliga naturen. Den som lider och förnekar lever för att dricka ännu en natt!