BLASON de FRANCE, Dom Pérignon, Mailly, Okategoriserade, Perrier-Jouët

Perrier-Jouët … en vacker och ständigt levande epok …

Blev inbjuden av Salon-Johan till en mycket intressant provning. Men först en lite introduktion till Perrier-Jouët:

Hur många gånger har man inte sett den anemonprydda flaskan i en Hollywoodproduktion? Av alla vackert utformade champagneflaskor är Belle Epoque den mest kända tillsammans med den karaktäristiska Dom Pérignon, den bowlingkägleformade samt den transparanta Cristal. Så pass mycket att ’Fleur de Champagne’ eller ’champagnen i den blommiga flaskan’ har nått ikonstatus runt om i världen. Elegantare cuvéechampagne finns inte! De första gångerna jag provade Belle Epoque tyckte jag att flaskan var vackrare än innehållet. Numer vet jag bättre!Belle Epoque Range

1811 | Perrier-Jouët grundades 1811 av Pierre-Nicolas Marie Perrier. Han lade till namnet Jouët, hans fru Rose Adélaïdes namn som ogift, för att ge huset sitt nuvarande namn. De etablerade sig i staden Epernay, och började bygga sitt varumärke och utforska utländska marknader som så många andra champagnehus gjorde under denna expansiva tid. Redan 1815 exporterar man sitt vin till England, och inom några år har de lagt USA till listan over exportdestinationer. Sådan framgång ledde givetvis till en större efterfrågan på deras viner, och familjen förvärvade snart eller planterade nya vingårdar i Aÿ, Avize, Cramant, Mailly och på andra håll i regionen. Många av vingårdarna var planterade med Chardonnay, vilket ger den delikata elegans som är signumet för Perrier-Jouëts stil. En stil som sägs ha varit uppmuntrad av Pierre-Nicolas-Marie, och ett drag som fortfarande finns i Perrier-Jouëts samtliga champagner än idag.

UTVECKLARE AV DEN TORRA STILEN OCH ÅRGÅNGSCHAMPAGNE  | Med denna flygande start var det nästa generation, I form av Charles Perrier som efterträdde sin far, som gjorde mest för att bygga upp familjeföretagets rykte. Under Charles ledning blev firman mycket framgångsrik. Tack vare Charles fann Perrier-Jouëts champagner snart sin väg till borden vid flera av de europeiska hoven, och exporten ökade stadigt. Utbudet utökas, och Perrier-Jouët blev 1854 det första huset att släppa en helt torr champagne, Brut. En stil som vi därefter vet imiterades i hela regionen. Vid denna tidpunkt var champagnerna påtagligt söta, och genom denna åtgärd var Charles Perrier I huvudsak skaparen av Brut-beteckningen som idag är den dominerande stilen. Champagnen var vid denna tid uteslutande söt. Detta gör att vi kan definitivt konstatera att under denna tid var kaviar och champagne-klassikern byggd på erkänd harmoni av sött och salt, likt kombinationen Roquefort och Sauternes. Jag är säker på att jag framöver kommer att få tillfälle att skriva en krönika om ’ett av de största gastronomiska missfostren’ – torr champagne och svart kaviar. Storheten hos torr champagne ser vi för första gången då de första årgångschampagnerna ser dagens ljus; årgångar som 1842, 1846 och 1857 är gastronomisk historia – de var så pass storslagna och berusande i sig själva att de enbart behövde en liten dosage (När la cuvée är blandad tillsätter man en lösning på vin, lite rörsocker och jäst – liqueur de tirage). Mängden rörsocker som tillsätts är 22 till 24 g/liter för att ge 5 till 6 atmosfärers tryck i buteljen och ökar alkoholhalten med 1,3-1,5 volymprocent. Vinet fylls på flaskor som förses med kronkapsyl, för prestigeviner förses ofta flaskorna med en liège et agrafe/kork med metallbrygga och får ligga sur lattes I champagnehusens svala källare nere i kritbrotten. 1856 tillverkade huset Moët & Chandon viner benämnda dry och sec för den brittiska marknaden eftersom man noterat den engelska tendensen att servera väldigt sval champagne till måltiden. Det slutgiltiga genomslaget för vinstilen i fråga om söthetsgrad var då vinmakaren Victor Lambert på huset Rottery 1874, med ideologiskt ledarskap och stöd av Madame Pommery gjorde den första vintage brut. Charles Perrier innovationer slutade dock inte där. Charles var också en tidig förespråkare av årgångschampagne (single vintage Champagne), liksom större transparens i etiketteringen, Ibland med namnen på byarna på etiketterna, en praxis som än idag fortfarande är sällsynta i regionen. Sådant engagemang medförde naturligtvis stor belöning och erkännande. Under senare hälften av 1800-talet konsumerades Perrier-Jouëts champagner vid drottning Victorias hov samt av Napoleon III. Sådan framgång säkrade företagets framtid, och finansierade byggandet av ett vackert slott på 26 Avenue de Champagne i Epernay, en strålande byggnad som fortfarande är Perrier-Jouëts huvudkontor till denna dag. (Mer om Maison Belle Epoque längre fram.)

ÄGARSTRUKTUR | Eftersom det inte fanns någon naturlig arvinge efter Charles Perrier och därmed någon som tog kontrollen över Perrier-Jouët lämnades firmans ansvar över, med Charles välsignelse, till brorsonen Henri Gallice, och senare till Louis Budin (1918), Henris ingifte svåger. Efter trettiotalet år efterträddes denne av sin son, Michel Budin. Det skulle visa sig att Michel Budin skulle bli den sista i familjen i att behålla fullständig kontroll över champagnehuset. Eftersom Perrier- Jouët vid denna tid blev föremål för investeringar utifrån och även fullständigt övertagande. Vilket är samma scenario som med många andra av de stora champagnehusen. 1959 tog Mumm-gruppen kontroll, även om Michel Budin stannade kvar i företaget. Det var han som hade uppsikt över det stora tillägget till utbudet i portföljen som produceras av Perrier-Jouët;

prestigecuvéen La Belle Epoque, känd som Fleur de Champagne i USA. Därefter köptes huset av Seagramgruppen,och historien om övertagande fortsatteunder hela nittonhundra- och tjugohundratalen. Denuvarande ägarna är Pernod Ricard, som avslutadeett lyckat övertagande 2005 då man tog över från dentidigare ägaren Allied Domecq-koncernen. Då husetägdes av Allied Domecq, rev man oroande nog uppstora delar av husets fina gamla stockar i Cramantdirekt vid övertagandet. Jean-Marie Barillere ärdagens president och Hervé Deschamps vinmakare. Idag är firman under Pernod-Ricardskvalitetsinriktade och hårt satsande ledning.Belle Epoque the photosession_110809_0274.1

DEN DELIKATA HUSSTILEN | Från husets tidigaste dagar har man producerat champagne enligt vad man själva kallar ’a limited edition approach’. Som riktiga hantverkare har husets sju chefs de caves genom två århundraden lämnat över den ’tysta kunskapen’ från far till son. Belle Epoque har blivit en jättesuccé överallt, speciellt amerikanerna har fallit för den blomsterprydda flaskan. Huset äger 108 hektar i sju byar, och resterande 65 procent av druvorna köps in från 40 olika byar. Firmans viktigaste by är Cramant, där man äger 29 hektar i de allra bästa sluttningarna. I motsats till många andra stora hus, har man förvaltat arvet väl. Vinstockarna är mycket gamla och producerar fantastiska druvor som kan dominera en hel cuvée även om andelen är liten. Den delikata husstilen är mycket beroende av dessa Chardonnaydruvor. Årgångsvinet är en rostad klassiker och Belle Epoquevinerna är en stor glädjekälla för den romantiske vinälskaren. Belle Epoquen är oftast något svag i doften i sin ungdom, men mycket tät och sammanhållet fokuserad. Frukten är imponerande söt och årgångsstilen är oefterhärmlig i sin krämighet. Den relativt nya Belle Epogue Blanc de Blancs (debut 1993) är ljuvligt mjuk och smeksam med en kolossal simmig intensitet av söta grundtoner som samtidigt lyfts upp av citron och saftighet. Sensuell och fascinerade. Vinothèquevinerna är de flaskor som legat orörda och normaldegorgerade i husets kalla källare fram till öppnandet. Självklart håller dessa viner en ännu högre nivå än de flaskor man kan hitta ute på marknaden. Fram tills i år var världens dyraste flaska champagne en Belle Epoque (i ett set om 12 st) som såldes för $50 000 us-dollars. Numer innehas rekordet av en av de numer famösa “vrakchampagnerna” som hittades på Ålandshav sommaren 2010 och som såldes av Acker Merrall & Condit för €24 000 och €30 000 euros (auktionsdatum 110603). Ett rysk-franskt par som bor i Singapore köpte de två första flaskorna som auktionerades ut.

FÖDELSE AV EN IKON | Michel Budin, som drev firman fram till slutet av åttiotalet, var en stor beundrare av Art Noveau och öppnade ett Belle Epoque-museum 1990, tjugotalet år efter att de lanserade prestigechampagnen med samma namn.

FLASKAN? | De vackra anemonerna i Art Nouveau-stil målades ursprungligen av Emile Gallé 1902, men kom inte att pryda några flaskor förrän 1964 då de lanserades till Duke Ellingtons 70-årsdag 1969.

FORMGIVAREN | Émile Gallé, född 8 maj 1846 i Nancy, död 23 september 1904, var en fransk glaskonstnär som gestaltade stilen jugend under slutet av 1890-talet och framåt. Gallé var en av glaskonstens stora förnyare och blev berömd framför allt för sina överfångsglas med naturalistiska växtmotiv I jugendstil. Gallé växte upp i sin mors hemstad Nancy, en stad i norra Frankrike välkänd för sin glastillverkning. Hans far som var en driven entreprenör utvidgade sin frus rörelse, spegeltillverkning. Man kom även att tillverka glas och serviser. Man utökade verksamheten med ett krukmakeri, man la till heraldiska motiv till servisgodset, samt introducerade emaljmåleri på glas. Trots familjeföretagen så fick Gallé en traditionell fransk akademisk utbildning. Han hade fallenhet för filosofi, latin och fransk litteratur. Detta tros ha lagt grund för hans intresse för vetenskap och litteratur, som han senare hade nytta av i sitt konstnärskap.

KURIOSA | 1985 Belle Epoque Rosé röstades fram som tidernas främsta rosé vid Richard Juhlins ’Millennieprovningen’. Man har tagit fram limiterad upplaga av Belle Epoque – en blanc de blancs av årgången 2000. Där flaskorna dekorerats med en anemon med diamanter och gula safirer av juvelerarfirman Van Cleef & Arpels. Ett litet aber dock, flaskan kostar €100,000 euros extra. Man lever som man lär i La Belle Epoque i Epernay…Belle Epoque the photosession_110809_02791.3

TIDSEPOKEN | (La Belle Epoque ca.1890 – ca.1914 inkluderar Art Deco, Art Nouveau och Wiener Jugend.) Stilepoken återspeglar positiva samhällsförändringar som ägde rum under perioden och stämningar som tillväxt, sorglöshet, och framtidstro men också ett nostalgisk tillbakablickande som uppstod i det traumatiserade Frankrike efter kriget. Métrons (tunnelbanans) Art Nouveau-entréer har blivit en ikonisk symbol för Paris. Idag finns det 83 stycken. Då Hector Guimard formgav dem år 1900 skapade de både förvåning och kontroverser. De finns i två versioner; den vanligaste är de med glastak. Tre av dem finns kvar I originalskick än i dag (Porte Dauphine, Abbesses, och vid korsningen Rue des Halles och Rue Sainte-Opportune). Resten har en balustrad i gjutjärn med växt-liknande motiv, tillsammans med texten ’Metropolitain’ som stöds av två orangefärgade klot ovanpå utsmyckade gjutjärnstöd i form av sirliga trädstammar. Flera av de numer ikoniska Guimardentréerna har skänkts till andra städer. Det enda originalet på en tunnelbanestation utanför Paris är den vid Square-Victoria Station i Montreal.

MAISON BELLE EPOQUE  | Jag har haft möjligheten vid ett flertal tillfällen att bo på denna dröm i Art Nouveau; Maison Belle Epoque. Som egentligen är ett Jugendmuséum snarare än ett hotell. Ett ytterst exklusivt hus enbart reserverat för Perrier-Jouëts VIP-gäster. Familjen Perrier-Jouëts bostad har blivit ett tempel av Art Nouveau som har blivit levandegjort för att välkomna gäster på den prestigefyllda adressen, 26 Avenue de Champagne I Epernay. Här huserar flera av de stora husen med sina imponerande byggnader och slott; Moët & Chandon (Château Trianon), Pol Roger, Perrier-Jouët samt Mercier. Tillbaks till Maison Belle Epoque; man har sedan 1980-talet tagit emot sina gäster i det gamla pensionatet som förvärvades under 1800-talets slut. Byggnaden är en hyllning till Emile Gallé, som 1902 målade, den numer världskända glasflaskan som pryds med anemonarabesker. Flaskan återutgavs 1969 för att hedra cuvéen Belle Epoque som lanserades.

Från utsidan har byggnaden behållit sin luftiga och för regionen typiska herrgårdsstil. Inuti har man förvandlat det till ett museum och hus med en av de första privata samlingarna av Art Nouveau i världen. Tvåhundratjugo verk de mest intressanta av de stora namnen från epoken finns representerade – Gallé, naturligtvis, men också Majorelle, Lalique, Guimard, Mucha (han med damerna drapperade i togas). – Genom tålmodigt arbete och samlande har två stilexperter på femton år lyckats komponera en mycket homogen samling av yttersta världsklass. I lobbyn hänger stora litografier av Maurice Simon, utformade glasdörrar med polerad mahogny av Hector Guimard. De rundade linjerna och blommornas maskrosverk, typisk för Art Nouveau, fullkomligen invaderar alla delar av lobbyn. I den lilla salongen till höger, där tiden verkar stå stilla, finner man Emile Gallés berömda trollsländor i valnöt. På manteln till den stora spisen står den majestätiska skulpturen ’Den eviga våren’ av Auguste Rodin. I vardagsrummet finner man bekväma stolar av Louis Majorelle I förgyllt trä med ormbunkemönster som inväntar besökarna. Rummet är en bra plats att beundra mahognyarbeten av Gauthier-Poinsignon och en vacker samling glas av Lalique och Daum. Filosofin bakom Art Nouveau var att lysa upp tillvaron genom konsten i vardagen. På Perrier-Jouet vill man därför ge besökaren en oas med alla dessa vackra ting. Gäster kan inta lunch i en liten matsal dekorerad med en samling paneler i präglat läder från Cordova, som gjorts av Rozier. Stolar och bord är återigen signerade av Majorelle, och bordsduken är broderad med den berömda Gallé-anemonen. Utformat för att inkvartera champagnehusets gäster erbjuder byggnaden fem rum. Boendet på Maison Belle Epoque förutsätter att man är ett par eller riktigt goda vänner då sängarna inte är av det snitt som den moderna nutidspersonen kanske är van vid. Alkoven har anmärkningsvärda sängar i valnöt av Hector Guimard. Ett för honom ovanligt arbete, då han är mest känd för sina gröna kandelabrar och ingångar till tunnelbanan i Paris. En av sängarna kostade $100,000 us-dollar då den köptes. Sängen är anmärkningsvärd med sina skulpturer av rosor och tulpaninläggningar i koppar. Mitt senaste rum hade en fantastisk tapet ritad av Majorelle dekorerad med blåregn och fjärilar. Ingen ägare av huset Perrier-Jouët har någonsin haft en tanke på att stänga huset, trots sin respektabla driftsbudget (hävdar de själva). För att kunna ta emot sina VIP-gäster (en hemlig siffra, men det ryktas om ca 2 500 per år) som passerar varje år behövs en kock, en betjänt (den sävlige och diskrete Monsieur Dubois), en hushållerska och två guider som arbetar heltid. Huset är inte öppet för allmänheten, utom vid mycket sällsynta tillfällen. Man har vid flertalet tillfällen fått förfrågningar om att vara med I filminspelningar, men det har man aldrig nappat på. Man tycker att det räcker med att gästerna tar sina egna foton vid sina besök. Tanken är att bevara lugnet för gästerna så att de kan insupa atmosfären, det kusliga lugnet. Bland de lyckligt få som har fått stanna en natt eller två är vinjournalister, sommelierer, kändisar, målare, skulptörer eller författare. Förutom sina privilegierade kunder så har även berömdheter som skådespelerskorna Renata Litvinova, Victoria Abril, Gong Li, Sophie Marceau och sångerskan Marianne Faithfull alla fått möjligheten att bo här.

EN VACKER OCH STÄNDIGT LEVANDE EPOK |  Utan tvekan är Belle Epoque det vin som sticker ut I Perrier-Jouët-serien. Även om denna préstigecuvée skapades av Michel Budin, marknadschefen Pierre Ernst och chef des caves André Bavaret under senare delen av 1900-talet så är dess ursprung är faktiskt mycket äldre än detta datum antyder. Deras inspirationskälla var upptäckten av en vackert dekorerad flaska, med anor från 1902, som man fann länge försummad och samlade damm i ett skåp i ett av de bakre rummen i Masion Belle Epoque. Flaskan bar emaljerade konstverk av glaskonstnären Emile Gallé, en arsenal av glas och fint färgade anemoner. Det verkar som Gallé hade skapat flaskan på begäran av Henri Gallice, som en symbol för det härliga 1890- talet. Men varför den låg oupptäckt i nära sex decennier är fortfarande oklart. Idag Gallé är känd för den höga kvaliteten på sina glasarbeten och betraktas med rätta som en av förgrundsfigurerna i Art Nouveau-rörelsen i Frankrike. Upptäckten fick Ernst och Bavaret att skapa en champagne värdig ett sådant fantastiskt konstverk. Den första årgången av Belle Epoque, i stilen brut, var 1964, som släpptes 1969, och såldes uteslutande i ett litet antal utvalda butiker. Den fick senare sällskap av La Belle Epoque Rosé med årgången 1976, och senare av La Belle Epoque Blanc de Blancs 1993.

Den ’vanliga’ Belle Epoquen är en blandning av 50% Chardonnay, 45% Pinot Noir och 5% Pinot Meunier. Styrkan i denna préstigecuvée är finess och elegans snarare än kraft eller frukt. Av den anledningen har oerfarna champagnedrickare kritiserat Belle Epoque för att den inte ruskar om och tar plats som många av de andra mer kända préstigechampagnerna (som Dom Pérignon, Comtes de Champagne exempelvis). Dessa kritiker har framfört sin kritik att de tycker att man lagt ner för mycket energi på flaskan snarare än innehållet. Men för mig pratar vi om ett vin som har en oklanderlig balans, något mycket mer värdefullt än kraftfull frukt. Med lämplig flaskålder avslöjar dessa viner sin verkliga klass, det höga kvalitetsursprunget av frukten från några av de bästa vingårdslägena I regionen.

Belle Epoque Rosé tillverkas genom en tillsats av rött vin i stället för enligt saignée-metoden, med en slutlig blend som är mycket lik den ’vanliga’ Belle Epoquen, med Chardonnay från Cramant. Detta är också källan för Belle Epoque Blanc de Blancs. Det fanns också en Réserve La Belle Epoque årgång 1995, buteljerad I 2000 jeroboams (3 litersflaskor), med en galen prislapp – i priset ingick dock ett rum för två med middag på Maison Belle Epoque. Resten av Perrier-Jouëts serie omfattar den Grand Brut, 40% Pinot Noir, 40% Pinot Meunier och 20% Chardonnay och Millésime, en liknande blandning som Grand Brut men med bara 10% mer Chardonnay och 10% mindre Pinot Meunier. Dessutom finns Blason de France, en icke-årgångsbetecknad rosécuvée som lanserades 1965, vilket är en blandning av nästan en tredjedel av varje av de tre viktigaste Champagnedruvorna.

Belle Epoque the photosession_110809_0272.4PROVNING BELLE EPOQUE vs BLASON de FRANCE Det enastående vackra Jugenddekorerade prestigevinet ”Belle Epoque” mot den allt annat än sköna designen på den sedan länge avsomnade cuvée prestige ”Blason de France”, producerad elva årgångar mellan 1955-1978.

APERITIF | PERRIER-JOUËT ‘BRUT’ | 35PN 40PM 25CH | TASTINGNOTE Föregångaren till Grand Brut. Sjuttiotalsblend? Hur vet man detta? Designen på flaska och etiketten.  Givetvis beroende på hur gammal flaskan är men ändå ett läckert vin i stort sett när den än kommer ifrån.Hög nivå, ingen läckande kork, inga bubblor. Djup gyllene färg. Häftiga mogadsdrag i doften, aningen madieriserad ton. Hög syra, livfull enormt stringent, kanderad citrusfrukt, ingen oxiderade och gamla murriga toner.’ 90 poäng

FLIGHT1

PERRIER-JOUËT ‘BELLE EPOQUE’ 2004 | 46PN 4PM 50CH | TASTINGNOTE ‘Nu varande blend. Mycket mer Chardonnayarom än vad druvsammansättningen visar. Alltid en fruktig välbalanserad standardchampagne i den lättare stilen. Citrusaromerna övergår till nötighet med åldern. Mycket bra på senare tid.’  87 poäng

PERRIER-JOUËT ‘BELLE EPOQUE’ 1999 | 46PN 4PM 50CH | TASTINGNOTE ‘Något svag i doften ganska länge, men mycket tät och sammanhållet fokuserad. Frukten är imponerande söt och årgångsstilen påminner inte så lite om 1989. Läcker koladoftande med lätt brioche och lager av vanilfiness just nu. Ett brett och fylligt vin med bra potential trots ganska låg syra. Kolatonerna dominerar fortfarande i denna rika årgång. Moussen är exemplarisk då syran är förhållandevis låg. En irriterande övermognadston som domieras av gråpäron. Aningen burdust brådmoget.’ 94 poäng

PERRIER-JOUËT ‘BELLE EPOQUE’ 1985 | 47PN 5PM 48CH | TASTINGNOTE ‘Elegantare cuvéechampagne finns inte! Rejält utvecklad färg, visuellt ser den ut som ett vin från 70talet, aningen dimmig.  Vinet är fyllt av unga subtila nyanser. Vet man hur vackert t.ex. 73:an utvecklats förstår man hur förstorade alla dessa aromer blir med åldern. I dag möts man av en doft som påminner om en blomsterbukett om våren, samt en rik men återhållsam fruktarom uppbackad av vanilj, honung, kaffe och saffron. Söt, yppig och rik i nyanserna men med hög syra, anngen spretig, inte helt harmonisk i eftersmaken.’ 95 poäng

FLIGHT2

PERRIER-JOUËT ‘BLASON de FRANCE’ 1976 | 40PN 60CH | TASTINGNOTE ‘En av årgångens bästa champagner. Aningen slöjig, bärnsten-umbraton. Sensationellt finessrik och förförisk. Doften är ett färgsprakande fyrverkeri i livsbejakande ljusa färger. Fin knäckton, som börjar blygt men senare exploderar i rikedom. Fernissa, båtdäck i doften. Elegansen är också ytterst påtaglig i munnen. ‘Smal’ stringent stil, så livfull, så elegant, mycket tid kvar! Kanske ite lika krämig som Comtes de Champagne men oj jäklar vad gott! För mig känns detta mästerverk mer som en 71:a än en alkoholrik 76:a. Perfekt med gåslever.’  96 poäng

PERRIER-JOUËT ‘BLASON de FRANCE’ 1975 | 40PN 60CH | TASTINGNOTE ‘Vilket utsökt vin! Många 75:or saknar charm och leende utstrålning, därför var det enormt glädjande att mötas av den söta intensitet som den här underskattade prestigechampagnen bjuder på. Det finns alltid en lätthet och fräschör i Perrier-Jouëts viner som här spelar andrafiolen till förmån för den rikedom av knäckiga sirapsliknande aromer. Rikt stort en häftig beerenauslese-lik uppenbarelse i munnen. Sagolik balans i denna ganska knepiga årgång. Finstämd retning av moussen än idag! På något märkligt vis kan helhetsupplevelsen liknas vid att dricka kolasås utan att drabbas av sinnenas mättnad.’ 95 poäng

PERRIER-JOUËT ‘BLASON de FRANCE’ 1971 | 20PN 80CH | KORK!, vad synd! Nedan kommer senaste noteringen på 71:an: TASTINGNOTE ‘Trots en knappt märkbar mousse och oxidativ färg, blev vinet bara bättre och bättre i glaset. Suveränt krämig och årgångstypiskt smeksam med fet nästan Des Princelik struktur. Flaskor med riklig mousse bör vara magnifika.’ 91 poäng

PERRIER-JOUËT ‘BLASON de FRANCE’ 1969 | 5PN 17PM 78CH | TASTINGNOTE ‘Djupt åldrad färg, men frisk avtagande mousse. En doft från förr, källartonerna är där. Stor chokladmättad doft med underton av champagnekällare. Honungsmjuk med klassisk kolafinish. På den här tiden en blanc de blancs. Old-school i hela sin uppenbarelse….’ 93 poäng

PERRIER-JOUËT ‘BLASON de FRANCE’ 1966 | 5PN 17PM 78CH | TASTINGNOTE ‘Kanske den ungdomligaste champagnen från 60talet jag någonsin doftat på. Sagolikt välbalanserad och frisk champagne med enorm attack och rik citruslik frukt. Antydan till kantareller i doften. Vilken enorm finish!’  95 poäng

Jag lämnar vinkällaren Grappe kryssandes mellan snödrivorna med mina vänner Ludde & Magoo nynnades på Marina & The Diamonds ‘Primadonna’ på väg till PrimeWineBar på Östermalmstorg, men det är en annan historia …

Standard
'GRANDE CUVÉE EQUILIBRE', 'GRANDE CUVÉE RICHESSE', 'GRANDE CUVÉE SAVOIR-FAIRE', CLOS d'AMBONNAY, Clos du Mesnil, Jacquesson, Krug, KRUG 'GRANDE CUVÉE', Le Mesnil, Okategoriserade, Olivier Krug, Private Cuvée, Reims

my bottle of bubbly this friday … Krug ‘Grande Cuvée’

Fredag strax efter lunch … bubbelabstinensen kallar! Eftersom Champagne baren inte kunnat öppna efter sommaruppehållet och vi letar efter nya lokaler inom Stureplansgruppen så måsteman ju roa sig ändå! I kväll går jag ‘all-in’ på bubbelfronten och laddar kanonen för en av världens inte bara största champagner utan viner över huvudtaget i mina ögon: KRUG ‘GRANDE CUVÉE’. Finns det ett bättre sätt att fira finalplatsen i Tasteline Årets Hemmakock’12 ….

OM KRUG Krug är för mig något mer än en champagne. Det är ett begrepp som står för konstnärskap, tradition, hantverk och stunder av maximal njutning. Krugfamiljen har använt samma metoder sedan huset grundades 1843 av Johann-Joseph Krug från Mainz. Det är knappast troligt att Krugs filosofi kommer att överges inom överskådlig tid, eftersom framgången varit så enorm.

Filosofin går i korthet ut på att alla viner jäser byvis på 205-liters välåldrade fat med trä från Argonne och de vackra skogarna i centrala Frankrike. Vinerna filtreras sällan utan klarnas genom omdragning från ett fat till ett annat. Vinerna genomgår inte malolaktisk jäsning, vilket är en av anledningarna till Krugs fantastiska lagringspotential. Inga viner degorgeras före sex års ålder och reservvinerna lagras på rostfria ståltankar från svenska Alfa Laval. Firmans lägst prissatta vin, Grande Cuvée, är gjort av ett 118-tal viner från tio olika årgångar. Självfallet är också råvarorna, druvorna av högsta klass. Man äger själv 20 hektar i Aÿ, Ambonnay, Le Mesnil och Trépail, men har framför allt många prestigefyllda kontrakt med några av champagnes bästa odlare, som sätter en stor ära i att förse Krug med druvor.

Grundaren Johann-Joseph Krug lärde sig champagnemakeriet hos Jacquesson. När han ansåg sig fullärd efter nio år, startade han sitt eget hus i Reims. Efter Johann-Josephs död tog hans son Paul över och grundlade den mäktiga Krugdynastin. 1910 tog Joseph Krug II över. 1924 kom Josephs brorson Jean Seydoux in i bilden. Han skapade sedermera de berömda cuvéerna tillsammans med Paul Krug II. Först 1962 kom Henri Krug att bli ansvarig för cuvéen. I dag har Eric Lebel huvudansvaret för cuvéerna och Olivier Krug leder firman. De arbetar helt ostört och självständigt trots att firman i dag ägs av LVMH.

Alla viner från Krug är små mästerverk, där Grande Cuvée visserligen är något lättare och friskare än föregångaren Private Cuvée, men med några extra år i källaren slår den ut konkurrenternas årgångsviner. Ett tråkigt litet frågetecken för den senaste cuvéen ska dock noteras. Clos du Mesnil är en charmör som i ett vin förenar alla de bästa blanc de blancs och samtidigt präglar vinet med husets signum. För mig är Krug Clos du Mesnil världens främsta vin! Clos d`Ambonnay är en svindyr raritet som just lanserats. Världens dyraste unga champagne går på 3 000 euro per flaska vilket verkar inte skrämma iväg krugisterna då alla de 3000 flaskorna redan är bokade. Själva vinet är fantastiskt allra främst eftersom det är en uppenbar broder till de övriga syskonen i Krugfamiljen. Vinet andas mycket mer Krug än Ambonnay på precis samma sätt som Clos du Mesnil gör på sitt håll.

Det känns som om alla Krugviner får en sista liten dusch av Krugparfym som särskiljer dem från allt annat oavsett växtplats. Det spelar ingen roll om andra kopierar metoderna med små gamla ekfat, ingen malolaktisk jäsning, 12 års lagring och andra teknikaliteter. Krug kan de ändå inte kopiera. Jag tycker att Clos d’Ambonnay påminner mycket om det vanliga årgångsvinet och är förvånande nog endast marginellt fylligare än detta. En blanc de noirs med sanslös finess långt bortom klumpighet. Fräschören och den fenomenalt långa eftersmaken är nog det mest frapperande med detta magnifika vin. Bouqueten är rikt krämig med antydan till hasselnöt och brioche tillsammans med papayamarmelad och mango. Smaken balanserar mellan sagolig mjukhet och 96-lik friskhet. Ett nytt världsklassvin är fött. Årgångs-Krug får i dag konkurrens av Closvinerna, men går vi tillbaks i historien är detta utan tvekan den bästa champagnen alla kategorier. 96:an är magisk numera och både 95 och 98 kommer att skänka högtidsstunder. Om tillfälle ges; försumma aldrig chansen att dricka en Krug!

‘GRANDE CUVÉE’ │50PN 15PM 35CH│RJ TASTINGNOTE En super standardchampagne. Själva vill de hellre kalla vinet för »multivintage«. Konstigt nog är detta en av de champagner jag druckit vid flest tillfällen. Vid drygt 200 tillfällen har jag haft äran att njuta detta exceptionella vin. Nästan varje gång dyker något nytt inslag upp. Eftersom den är blandad från tio olika årgångar och 47 olika viner från 25 byar, är variationen förståelig. Jag har emellertid endast missat den vid ett tillfälle på en blindprovning, vilket visar att grundstilen är unik. Den extremt tuffa syran i kombination med de tunga rika Krugaromerna är främsta ledtråden. Kontrollera alltid hur rak korken är för att bestämma ungefär när den degorgerades. Som ung kan syran kännas för hård, som medelålders och åldrad har Grande Cuvée en sagolik komplex doft och smak som domineras av nötter och honung. Eftersmaken är alltid lång och majestätisk som en stor symfoni. De bästa exemplaren har ännu högre poäng än vad jag anger här. Tycker dock att vinet varit något svagare på sistone. Hoppas att det är en tillfällighet. Tyvärr blir jag mer och mer övertygad om att vinet blivit sämre. Jag gråter! RJ POINTS 92(94)

Det finns ett spännande steg från en ‘vanlig Grande Cuvée’. På Krug väljer man att lagra ett antal flaskor Krug några år extra efter degorgeringen. Dessa märks på baksidesetiketten med ‘RICHESSE’ (tio år), ‘EQUILIBRE’ (fyra till fem år) &  SAVOIR-FAIRE (nästan en ren 2001:a). Kan dessa köpas? Icke! De är referenschampagner på Krug. men jag har faktiskt stött på ett par av dess på mina resor ute i världen.

‘GRANDE CUVÉE EQUILIBRE’ │50PN 15PM 35CH│RJ TASTINGNOTE Försteget till Richesse och alltså lagrad cirka 4-5 år efter degorgeringen i Krugs källare. Vibrerande fräsch men också mer chokladig komplexitet än nysläppta Grande Cuvée. RJ POINTS 93(94)

‘GRANDE CUVÉE RICHESSE’ │50PN 15PM 35CH│RJ TASTINGNOTE En regelrätt Grande Cuvée lagrad cirka tio år extra efter degorgeringen i Krugs perfekta källare. Det är ingen hemlighet att dessa viner för en underbart ökad rikedom och nötighet med ålder och i källarna i Reims mår de allra bäst. RJ POINTS 94(95)

‘GRANDE CUVÉE SAVOIR-FAIRE’ │50PN 15PM 35CH│RJ TASTINGNOTE Provad bredvid Grande Cuvée av 1996-bas står sig detta vin mycket bra. Klarare, renare och mjukare. Inte samma längd och livsspann, men delikat och läcker. Är det konstigt? Ja med tanke på att detta är 2001 som är basen så är den typiska Krugstilen remarkabel. Förvisso mer liatndes på reservviner än annars men ändå. RJ POINTS 94(95)

I HÖGTALARNA?  │Petters tolkning av Pluras ‘För kälrkens skull’. 

Standard
Belle Epogue Blanc de Blancs, Belle Epoque, Belle Epoque floral edition, Belle Epoque Rosé, champagne, Cristal, Emile Gallé, Epernay, Fleur de Champagne, liège et agrafe, liqueur de tirage, Mailly, Maison Belle Epoque, Moët & Chandon, Okategoriserade, Perrier-Jouët

Belle Epoque floral edition …

Hur många gånger har man inte sett den anemonprydda flaskan i en Hollywoodproduktion? Av alla vackert utformade champagneflaskor är Belle Epoque den mest kända tillsammans med den karaktäristiska Dom Pérignon, den bowlingkägleformade samt den transparanta Cristal. Så pass mycket att ’Fleur de Champagne’ eller ’champagnen i den blommiga flaskan’ har nått ikonstatus runt om i världen. Elegantare cuvéechampagne finns inte! De första gångerna jag provade Belle Epoque tyckte jag att flaskan var vackrare än innehållet. Numer vet jag bättre!

Det är väl ingen hemlighet att jag har en fäbless för Perrier-Jouëts ‘Belle Epoque’. Tjöt av glädje då jag såg att man släpper en ‘Limited Edition’, där den nya designen är gjord av den japanska blomkonstnären Makoto Azuma. Man lanserar den med årgången 2004.

2004 BELLE EPOQUE FLORAL EDITION  │ PN46 4PM 50CH  │ TASTINGNOTE; ’En väldigt charmig ung champagne. Finns en massa smäktande solig drickglädje direkt med vaniljartad silkig mjukhet och okomplicerad njutning. Vaniljdrömmarna styr för tillfället även om tiden kommer att ge djup och seriositet.’ RJP 90 (93)

1811  │ Perrier-Jouët grundades 1811 av Pierre-Nicolas-Marie Perrier. Han lade till namnet Jouët, hans fru Rose Adélaïdes namn som ogift, för att ge huset sitt nuvarande namn. De etablerade sig i staden Epernay, och började bygga sitt varumärke och utforska utländska marknader som så många andra champagnehus gjorde under denna expansiva tid. Redan 1815 exporterar man sitt vin till England, och inom några år har de lagt USA till listan över exportdestinationer. Sådan framgång ledde givetvis till en större efterfrågan på deras viner, och familjen förvärvade snart eller planterade nya vingårdar i Aÿ, Avize, Cramant, Mailly och på andra håll i regionen. Många av vingårdarna var planterade med Chardonnay, vilket ger den delikata elegans som är signumet för Perrier-Jouëts stil. En stil som sägs ha varit uppmuntrad av Pierre-Nicolas-Marie, och ett drag som fortfarande finns i Perrier-Jouëts samtliga champagner än idag.

UTVECKLARE AV DEN TORRA STILEN  │  Med denna flygande start var det nästa generation, i form av Charles Perrier som efterträdde sin far, som gjorde mest för att bygga upp familjeföretagets rykte. Under Charles ledning blev firman mycket framgångsrik. Tack vare Charles fann Perrier-Jouëts champagner snart sin väg till borden vid flera av de europeiska hoven, och exporten ökade stadigt. Utbudet utökas, och Perrier-Jouët blev 1854 det första huset att släppa en helt torr champagne, Brut. En stil som vi därefter vet imiterades i hela regionen. Vid denna tidpunkt var champagnerna påtagligt söta, och genom denna åtgärd var Charles Perrier i huvudsak skaparen av Brut-beteckningen som idag är den dominerande stilen. Champagnen var vid denna tid uteslutande söt. Detta gör att vi kan definitivt konstatera att under denna tid var kaviar och champagne-klassikern byggd på erkänd harmoni av sött och salt, likt kombinationen Roquefort och Sauternes. Jag är säker på att jag framöver kommer att få tillfälle att skriva en krönika om ’ett av de största gastronomiska missfostren’ – torr champagne och svart kaviar. Storheten hos torr champagne ser vi för första gången då de första årgångschampagnerna ser dagens ljus; årgångar som 1842, 1846 och 1857 är gastronomisk historia – de var så pass storslagna och berusande i sig själva att de enbart behövde en liten dosage (När la cuvée är blandad tillsätter man en lösning på vin, lite rörsocker och jäst – liqueur de tirage). Mängden rörsocker som tillsätts är 22 till 24 g/liter för att ge 5 till 6 atmosfärers tryck i buteljen och ökar alkoholhalten med 1,3-1,5 volymprocent. Vinet fylls på flaskor som förses med kronkapsyl, för prestigeviner förses ofta flaskorna med en liège et agrafe/kork med metallbrygga och får ligga sur lattes i champagnehusens svala källare nere i kritbrotten. 1856 tillverkade huset Moët & Chandon viner benämnda dry och sec för den brittiska marknaden eftersom man noterat den engelska tendensen att servera väldigt sval champagne till måltiden. Det slutgiltiga genomslaget för vinstilen i fråga om söthetsgrad var då vinmakaren Victor Lambert på huset Rottery 1874, med ideologiskt ledarskap och stöd av Madame Pommery gjorde den första vintage brut. Charles Perrier innovationer slutade dock inte där. Charles var också en tidig förespråkare av årgångschampagne (single vintage Champagne), liksom större transparens i etiketteringen, Ibland med namnen på byarna på etiketterna, en praxis som än idag fortfarande är sällsynta i regionen. Sådant engagemang medförde naturligtvis stor belöning och erkännande. Under senare hälften av 1800-talet konsumerades Perrier-Jouëts champagner vid drottning Victorias hov samt av Napoleon III. Sådan framgång säkrade företagets framtid, och finansierade byggandet av ett vackert slott på 26 Avenue de Champagne i Epernay, en strålande byggnad som fortfarande är Perrier-Jouëts huvudkontor till denna dag. (Mer om Maison Belle Epoque längre fram.)

ÄGARSTRUKTUR  │ Eftersom det inte fanns någon naturlig arvinge efter Charles Perrier och därmed någon som tog kontrollen över Perrier-Jouët lämnades firmans ansvar över, med Charles välsignelse, till brorsonen Henri Gallice, och senare till Louis Budin (1918), Henris ingifte svåger. Efter trettiotalet år efterträddes denne av sin son, Michel Budin. Det skulle visa sig att Michel Budin skulle bli den sista i familjen i att behålla fullständig kontroll över champagnehuset. Eftersom Perrier-Jouët vid denna tid blev föremål för investeringar utifrån och även fullständigt övertagande. Vilket är samma scenario som med många andra av de stora champagnehusen. 1959 tog Mumm-gruppen kontroll, även om Michel Budin stannade kvar i företaget. Det var han som hade uppsikt över det stora tillägget till utbudet i portföljen som produceras av Perrier-Jouët; prestigecuvéen La Belle Epoque, känd som Fleur de Champagne i USA. Därefter köptes huset av Seagram-gruppen, och historien om övertagande fortsatte under hela nittonhundra- och tjugohundratalen. De nuvarande ägarna är Pernod Ricard, som avslutade ett lyckat övertagande 2005 då man tog över från den tidigare ägaren Allied Domecq-koncernen. Då huset ägdes av Allied Domecq, rev man oroande nog upp stora delar av husets fina gamla stockar i Cramant direkt vid övertagandet. Jean-Marie Barillere är dagens president och Hervé Deschamps vinmakare. I dag är firman under Pernod-Ricards kvalitetsinriktade och hårt satsande ledning.

DEN DELIKATA HUSSTILEN  │ Från husets tidigaste dagar har man producerat champagne enligt vad man själva kallar ’a limited edition approach’. Som riktiga hantverkare har husets sju chefs de caves genom två århundraden lämnat över den ’tysta kunskapen’ från far till son. Belle Epoque har blivit en jättesuccé överallt, speciellt amerikanerna har fallit för den blomsterprydda flaskan. Huset äger 108 hektar i sju byar, och resterande 65 procent av druvorna köps in från 40 olika byar. Firmans viktigaste by är Cramant, där man äger 29 hektar i de allra bästa sluttningarna. I motsats till många andra stora hus, har man förvaltat arvet väl. Vinstockarna är mycket gamla och producerar fantastiska druvor som kan dominera en hel cuvée även om andelen är liten. Den delikata husstilen är mycket beroende av dessa Chardonnaydruvor. Årgångsvinet är en rostad klassiker och Belle Epoquevinerna är en stor glädjekälla för den romantiske vinälskaren. Belle Epoquen är oftast något svag i doften i sin ungdom, men mycket tät och sammanhållet fokuserad. Frukten är imponerande söt och årgångsstilen är oefterhärmlig i sin krämighet. Den relativt nya Belle Epogue Blanc de Blancs (debut 1993) är ljuvligt mjuk och smeksam med en kolossal simmig intensitet av söta grundtoner som samtidigt lyfts upp av citron och saftighet. Sensuell och fascinerade. Vinothèquevinerna är de flaskor som legat orörda och normaldegorgerade i husets kalla källare fram till öppnandet. Självklart håller dessa viner en ännu högre nivå än de flaskor man kan hitta ute på marknaden. Fram tills i år var världens dyraste flaska champagne en Belle Epoque (i ett set om 12 st) som såldes för $50 000 us-dollars. Numer innehas rekordet av en av de numer famösa “vrakchampagnerna” som hittades på Ålandshav sommaren 2010 och som såldes av Acker Merrall & Condit för €24 000 och €30 000 euros (auktionsdatum 110603). Ett rysk-franskt par som bor i Singapore köpte de två första flaskorna som auktionerades ut.

FÖDELSEN AV EN IKON  │ Michel Budin, som drev firman fram till slutet av åttiotalet, var en stor beundrare av Art Noveau och öppnade ett Belle Epoque-museum 1990, tjugotalet år efter att de lanserade prestigechampagnen med samma namn.

FLASKAN?  │ De vackra anemonerna i Art Nouveau-stil målades ursprungligen av Emile Gallé 1902, men kom inte att pryda några flaskor förrän 1964 då de lanserades till Duke Ellingtons 70-årsdag 1969.

FORMGIVAREN  │ Émile Gallé, född 8 maj 1846 i Nancy, död 23 september 1904, var en fransk glaskonstnär som gestaltade stilen jugend under slutet av 1890-talet och framåt. Gallé var en av glaskonstens stora förnyare och blev berömd framför allt för sina överfångsglas med naturalistiska växtmotiv i jugendstil. Gallé växte upp i sin mors hemstad Nancy, en stad i norra Frankrike välkänd för sin glastillverkning. Hans far som var en driven entreprenör utvidgade sin frus rörelse, spegeltillverkning. Man kom även att tillverka glas och serviser. Man utökade verksamheten med ett krukmakeri, man la till heraldiska motiv till servisgodset, samt introducerade emaljmåleri på glas. Trots familjeföretagen så fick Gallé en traditionell fransk akademisk utbildning. Han hade fallenhet för filosofi, latin och fransk litteratur. Detta tros ha lagt grund för hans intresse för vetenskap och litteratur, som han senare hade nytta av i sitt konstnärskap.

KURIOSA  │ 1985 Belle Epoque Rosé röstades fram som tidernas främsta rosé vid Richard Juhlins ’Millennieprovningen’. Man har tagit fram limiterad upplaga av Belle Epoque – en blanc de blancs av årgången 2000. Där flaskorna dekorerats med en anemon med diamanter och gula safirer av juvelerarfirman Van Cleef & Arpels. Ett litet aber dock, flaskan kostar €100,000 euros extra. Man lever som man lär i La Belle Epoque i Epernay…

TIDSEPOKEN  │ (La Belle Epoque ca.1890 – ca.1914 inkluderar Art Deco, Art Nouveau och Wiener Jugend.) Stilepoken återspeglar positiva samhällsförändringar som ägde rum under perioden och stämningar som tillväxt, sorglöshet, och framtidstro men också ett nostalgisk tillbakablickande som uppstod i det traumatiserade Frankrike efter kriget. Métrons (tunnelbanans) Art Nouveau-entréer har blivit en ikonisk symbol för Paris. Idag finns det 83 stycken. Då Hector Guimard formgav dem år 1900 skapade de både förvåning och kontroverser. De finns i två versioner; den vanligaste är de med glastak. Tre av dem finns kvar i originalskick än i dag (Porte Dauphine, Abbesses, och vid korsningen Rue des Halles och Rue Sainte-Opportune). Resten har en balustrad i gjutjärn med växt-liknande motiv, tillsammans med texten ’Metropolitain’ som stöds av två orangefärgade klot ovanpå utsmyckade gjutjärnstöd i form av sirliga trädstammar. Flera av de numer ikoniska Guimard-entréerna har skänkts till andra städer. Det enda originalet på en tunnelbanestation utanför Paris är den vid Square-Victoria Station i Montreal.

MAISON BELLE EPOQUE  │ Jag har haft möjligheten vid ett flertal tillfällen att bo på denna dröm i Art Nouveau; Maison Belle Epoque. Som egentligen är ett Jugendmuséum snarare än ett hotell. Ett ytterst exklusivt hus enbart reserverat för Perrier-Jouëts VIP-gäster. Familjen Perrier-Jouëts bostad har blivit ett tempel av Art Nouveau som har blivit levandegjort för att välkomna gäster på den prestigefyllda adressen, 26 Avenue de Champagne i Epernay. Här huserar flera av de stora husen med sina imponerande byggnader och slott; Moët & Chandon (Château Trianon), Pol Roger, Perrier-Jouët samt Mercier. Tillbaks till Maison Belle Epoque; man har sedan 1980-talet tagit emot sina gäster i det gamla pensionatet som förvärvades under 1800-talets slut. Byggnaden är en hyllning till Emile Gallé, som 1902 målade, den numer världskända glasflaskan som pryds med anemonarabesker.

Flaskan återutgavs 1969 för att hedra cuvéen Belle Epoque som lanserades. Från utsidan har byggnaden behållit sin luftiga och för regionen typiska herrgårdsstil. Inuti har man förvandlat det till ett museum och hus med en av de första privata samlingarna av Art Nouveau i världen. Tvåhundratjugo verk de mest intressanta av de stora namnen från epoken finns representerade – Gallé, naturligtvis, men också Majorelle, Lalique, Guimard, Mucha (han med damerna drapperade i togas).  – Genom tålmodigt arbete och samlande har två stilexperter på femton år lyckats komponera en mycket homogen samling av yttersta världsklass. I lobbyn hänger stora litografier av Maurice Simon, utformade glasdörrar med polerad mahogny av Hector Guimard. De rundade linjerna och blommornas maskrosverk, typisk för Art Nouveau, fullkomligen invaderar alla delar av lobbyn. I den lilla salongen till höger, där tiden verkar stå stilla, finner man Emile Gallés berömda trollsländor i valnöt. På manteln till den stora spisen står den majestätiska skulpturen ’Den eviga våren’ av Auguste Rodin. I vardagsrummet finner man bekväma stolar av Louis Majorelle i förgyllt trä med ormbunkemönster som inväntar besökarna. Rummet är en bra plats att beundra mahognyarbeten av Gauthier-Poinsignon och en vacker samling glas av Lalique och Daum.

Filosofin bakom Art Nouveau var att lysa upp tillvaron genom konsten i vardagen. På Perrier-Jouet vill man därför ge besökaren en oas med alla dessa vackra ting. Gäster kan inta lunch i en liten matsal dekorerad med en samling paneler i präglat läder från Cordova, som gjorts av Rozier. Stolar och bord är återigen signerade av Majorelle, och bordsduken är broderad med den berömda Gallé-anemonen. Utformat för att inkvartera champagnehusets gäster erbjuder byggnaden fem rum. Boendet på Maison Belle Epoque förutsätter att man är ett par eller riktigt goda vänner då sängarna inte är av det snitt som den moderna nutidspersonen kanske är van vid. Alkoven har anmärkningsvärda sängar i valnöt av Hector Guimard. Ett för honom ovanligt arbete, då han är mest känd för sina gröna kandelabrar och ingångar till tunnelbanan i Paris. En av sängarna kostade $100,000 us-dollar då den köptes. Sängen är anmärkningsvärd med sina skulpturer av rosor och tulpaninläggningar i koppar. Mitt senaste rum hade en fantastisk tapet ritad av Majorelle dekorerad med blåregn och fjärilar. Ingen ägare av huset Perrier-Jouët har någonsin haft en tanke på att stänga huset, trots sin respektabla driftsbudget (hävdar de själva). För att kunna ta emot sina VIP-gäster (en hemlig siffra, men det ryktas om ca 2 500 per år) som passerar varje år behövs en kock, en betjänt (den sävlige och diskrete Monsieur Dubois), en hushållerska och två guider som arbetar heltid. Huset är inte öppet för allmänheten, utom vid mycket sällsynta tillfällen. Man har vid flertalet tillfällen fått förfrågningar om att vara med i filminspelningar, men det har man aldrig nappat på. Man tycker att det räcker med att gästerna tar sina egna foton vid sina besök. Tanken är att bevara lugnet för gästerna så att de kan insupa atmosfären, det kusliga lugnet. Bland de lyckligt få som har fått stanna en natt eller två är vinjournalister, sommelierer, kändisar, målare, skulptörer eller författare. Förutom sina privilegierade kunder så har även berömdheter som skådespelerskorna Renata Litvinova, Victoria Abril, Gong Li, Sophie Marceau och sångerskan Marianne Faithfull alla fått möjligheten att bo här.

EN VACKER OCH STÄNDIGT LEVANDE EPOK  │ Utan tvekan är Belle Epoque det vin som sticker ut i Perrier-Jouët-serien. Även om denna préstigecuvée skapades av Michel Budin, marknadschefen Pierre Ernst och chef des caves André Bavaret under senare delen av 1900-talet så är dess ursprung är faktiskt mycket äldre än detta datum antyder. Deras inspirationskälla var upptäckten av en vackert dekorerad flaska, med anor från 1902, som man fann länge försummad och samlade damm i ett skåp i ett av de bakre rummen i Masion Belle Epoque. Flaskan bar emaljerade konstverk av glaskonstnären Emile Gallé, en arsenal av glas och fint färgade anemoner. Det verkar som Gallé hade skapat flaskan på begäran av Henri Gallice, som en symbol för det härliga 1890-talet. Men varför den låg oupptäckt i nära sex decennier är fortfarande oklart. Idag Gallé är känd för den höga kvaliteten på sina glasarbeten och betraktas med rätta som en av förgrundsfigurerna i Art Nouveau-rörelsen i Frankrike. Upptäckten fick Ernst och Bavaret att skapa en champagne värdig ett sådant fantastiskt konstverk. Den första årgången av Belle Epoque, i stilen brut, var 1964, som släpptes 1969, och såldes uteslutande i ett litet antal utvalda butiker. Den fick senare sällskap av La Belle Epoque Rosé med årgången 1976, och senare av La Belle Epoque Blanc de Blancs 1993. Den ’vanliga’ Belle Epoquen är en blandning av 50% Chardonnay, 45% Pinot Noir och 5% Pinot Meunier. Styrkan i denna préstigecuvée är finess och elegans snarare än kraft eller frukt. Av den anledningen har oerfarna champagnedrickare kritiserat Belle Epoque för att den inte ruskar om och tar plats som många av de andra mer kända préstigechampagnerna (som Dom Pérignon, Comtes de Champagne exempelvis). Dessa kritiker har framfört sin kritik att de tycker att man lagt ner för mycket energi på flaskan snarare än innehållet. Men för mig pratar vi om ett vin som har en oklanderlig balans, något mycket mer värdefullt än kraftfull frukt. Med lämplig flaskålder avslöjar dessa viner sin verkliga klass, det höga kvalitetsursprunget av frukten från några av de bästa vingårdslägena i regionen. Belle Epoque Rosé tillverkas genom en tillsats av rött vin i stället för enligt saignée-metoden, med en slutlig blend som är mycket lik den ’vanliga’ Belle Epoquen, med Chardonnay från Cramant. Detta är också källan för Belle Epoque Blanc de Blancs. Det fanns också en Réserve La Belle Epoque årgång 1995, buteljerad i 2000 jeroboams (3 litersflaskor), med en galen prislapp – i priset ingick dock ett rum för två med middag på Maison Belle Epoque. Resten av Perrier-Jouëts serie omfattar den Grand Brut, 40% Pinot Noir, 40% Pinot Meunier och 20% Chardonnay och Millésime, en liknande blandning som Grand Brut men med bara 10% mer Chardonnay och 10% mindre Pinot Meunier. Dessutom finns Blason de France, en icke-årgångsbetecknad rosécuvée som lanserades 1965, vilket är en blandning av nästan en tredjedel av varje av de tre viktigaste Champagnedruvorna.

PERSONLIG REFLEKTION  │ Champagne är fascinerande och jag njuter av att fortfarande lära mig dess många facetter. Jag fascineras ständigt av terroir-conceptet. Terroir – är definitivt en term som kommer på tals då man diskuterar stora champagner. Termen är fransk och kan översättas ungefär till ”kombination av druvsort, läge, klimat, väderleksförhållanden och jordmån”. Vi kan väl i korthet säga ”känsla av ursprung”och att vinets karaktär ska präglas av växtplatsen. Dock så är detta en term som man kan applicera på många viner runtom i världen men det som oftast skiljer ett bra vin från säg Bourgogne är den flerhundraåriga traditionen av att producera stora viner från klassificerade vingårdar. Jag förstår verkligen attraktionen av källarmästarens arbete som likt en artist har alla dessa basviner till sitt förfogande. Han försöker utifrån sitt champagnehus specifika stil att måla samma tavla om och om igen år ut och år in. Champagne är kärnan i det hela. Den har allt man kan förvänta sig av vinet. Det är ett vin som gör mycket lite uppmärksamhet till sig själv. Det behöver inte spela med sina muskler för att visa vad den kan. Champagne har en elegans och detaljer som endast kan jämföras med de största Bourgognerna. När du har druckit ett glas, har du alltid lust till ett glas till.

ÅRGÅNGARNA AV BELLE EPOQUE

1964, 1966, 1969, 1971, 1973,

1975, 1976, 1978, 1979, 1982,

1983, 1985, 1988, 1989.1990,

1994, 1995, 1996, 1998, 1999,

2000, 2002, 2004.
ÅRGÅNGARNA AV BELLE EPOQUE ROSÉ  │1976, 1978, 1979, 1982, 1985, 1986, 1988, 1989, 1995, 1997, 1999, 2002
, 2004.

ÅRGÅNGARNA AV BELLE EPOQUE BLANC de BLANCS , │1993, 1999, 2000, 2002.

ÅRGÅNGARNA AV BRUT MILLÉSIME │1854 (den allra första årgången), 1964, 1966, 1969, 1971, 1973, 1975, 1976, 1978, 1979, 1982, 1983, 1985, 1988, 1989, 1990, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998.

 CHAMPAGNERNA 2002 Belle Epoque  │ Tastinnote; Ljus och skimrande vacker med pärlhalsbandsmousse. Snål doft initialt som långsamt öppnar upp en krämig stil som påminner om den finaste hemlagade vaniljglassen. Smakens kärna är fylld av röda frukter som bäddas in i blommig och krämig Chardonnay från Cramant. En skygg kryddighet som är upprinnelsen till kakdoften som på sikt blir kafferosteriet kan skönjas i det tomma glaset.’ RJP 89(95)

2000 Belle Epoque Blanc de Blancs  │ Tastinnote; Det är från de gamla stockarna i Bourrons Leroy och Bourrons du Midi i hjärtat av Cramant som Belle Epoques fantastiska elegans utgår. År 2000 valde Deschamps att helt och hållet separera dessa druvor och göra en super-blanc de blancs. Han har lyckats! Utan tvekan en av årgångens fullträffar med en ojämförlig kritig elegans kombinerad med silkeslen smörighet som från en ung Chevalier-Montrachet.’ RJP 93 (96)

1973 Belle Epoque Cuvée Alinda  │ Tastinnote; Är detta samma vin som den vanliga Belle Epoque ? Prislappen är en helt annan historia och de tre flaskor jag provat har nästan saknat mousse, vilket den vanliga 73:an inte gör. Därför är det svårt att avgöra om det finns någon skillnad mellan vinerna. Trots avsaknaden av mousse är vinet ljust, stort och härligt med en doft av honung, valnöt, marsipan och vanilj. Smaken är utmärkt med stor oljig koncentration.’ RJP 93(93)

1996 Belle Epoque Vinothèque  │ Tastinnote; Ett makalöst tätt vin som till skillnad från många andra 96:or redan har charm nog för att öppnandet inte ska ses som en kriminell akt. Kafferosteriet starkt närvarande, vaniljsmekningen oemotståndlig och syraspettet nedkört i jorden förstås. Allra bäst på jeroboam.’ RJP 93 (96)

2002 Belle Epoque Rosé  │ 50 Pinot Noir  5 Pinor Meunier 45 Chardonnay

Richard Juhlin; ”Det är nästan omöjligt att känna hur detta för tidigt släppta och helt nydegorgerade prestigevin kommer att utvecklas. Min poängbedömning får ses mer som en gissning baserad på kunskap om hur tidigare upplagor av detta vin har utvecklats med lagring. I dag är det en sval skönhet med subtila sparsmakat små uttryck och gester. Redan mer komplex.”  RJ90(93)

Björnstierne Antonson; ”Belle Epoque Rosé tillhör de absolut främsta rosé-champagnerna. Vinet har en personlig stil och 02:an är inget undantag. Jag har under året provat denna skönhet vid ett tiotal tillfällen och den briljerar verkligen med sin storhet var gång. Den är stor nu, den kommer att bli legendarisk… Sensuell och fascinerade….”

Standard
Aÿ, André Clouet, Billecart-Salmon., blanc de noirs, Bollinger, Clos Saint Hilaire, Cramant, Cristal, Krug, La Grande Année, Le Mesnil, Louis Roederer, Mareuil-sûr-Aÿ., Okategoriserade, Richard Juhlin, Richard Juhlin Champagne Club

boat drinks … 3 times bubbles …

Har länge letat efter ett tillfälle att få in ett citat från en av mina favoritfilmer med Andy Garcia – Things to do in Denver when you’re dead. Solen värmde nacken på ett osedvanligt behagligt sätt. Vi lämnade bryggan hemma på ön och styrde ut mot sundet mellan Lovön och Kungshatt där vi lade oss. Efter ett svalkande bad poppade vi upp första flaskan.

FÖRSTA FLASKAN? BILLECART-SALMON ‘BRUT RÉSERVE’ NV  | PN35 PM30 CH35 | Det är en sann glädje för varje vinentusiast att besöka det lilla välskötta huset i Mareuil-sur-Aÿ. Firman är mycket på modet just nu. De gör eleganta, sportiga viner som passar perfekt med »La nouvelle cuisine«. Firman grundades 1818 och har alltid satsat på kvalitetschampagne i en ganska lätt stil. Billecart har en mycket innovativ inställning till vinmakeriet. De är pionjärer inom kylstabilisering, vilket innebär att man sänker mustens temperatur till 5°C under två dygn, för att sedan tillsätta torkad jäst till jäsningen som sker på ståltankar under hela tre veckor. Den långsamma jäsningen möjliggörs genom att hålla tankens temperatur kring 12°C. Vinet måste sedan hettas upp till 18°C för att den malolaktiska jäsningen ska kunna genomföras. Sedan 1998 genomför vinmakaren François Domi lyckade experiment med ekfat från Louis Jadot i Bourgogne. En annan spännande nyhet är closvinet Clos Saint Hilaire. En storslagen blanc de noirs gjord från 50-åriga vinstockar i Mareüil-sur-Aÿ. Husets filosofi går ut på att undvika oxidation till varje pris. Smaken ska i största möjliga mån komma från druvan själv och inte av sekundäraromer från vinifikationen. Billecart köper in 95% av sina druvor från 23 mycket fina vingårdar. De egna druvorna utgörs av Pinot Noir från hembyn. Man har kontrakt med flera respekterade odlare från Grand cru-byarna Avize, Cramant och Le Mesnil. Husets friska, fruktiga och eleganta stil fick mig i många år att tro att Billecarts champagner borde konsumeras som unga. Storheten ligger i att de trots sin tidiga och direkta charm utvecklas på ett makalöst vackert sätt i källaren. Att det lilla huset skulle ha gjort världens genom tiderna två främsta champagner skriver jag inte under på, men jag är övertygad om att 59:an hade vunnit Millennieprovningen även med en annan jurysammansättning än vår. Helt enkelt en perfekt champagne utan några svåra aromer. Det roliga är att huset gjort flera viner som håller i stort sett samma höga klass. Passa på att köpa viner från Billecart-Salmon innan de blir lika dyra som Krug! Tyvärr har berömmelsen gjort att de årgångslösa vinerna producerats i för stora mängder och släppts för tidigt. Detta har kostat dem en värdefull stjärna trots att årgångsvinerna är precis lika bra som alltid.

TASTINGNOTE ‘Detta är sonen Antoine Billecarts skapelse. Jag hävdar att detta är den bästa standardchampagnen i den extremt fruktiga stilen. Doften är pigg och fräsch som en vårmorgon. Smaken är lätt och citrusfrisk med en lång, balanserad eftersmak av Granny Smith-äpplen. Krämigare, sötare och mjukare på sistone. Faktiskt en klar svacka från 2005, men magisk i stora buteljer. Jag är rädd att volymökningen satt sina spår i de årgångslösa champagnerna.’ | Richard Juhlin 75(82)Poäng.

Denna champagne finns just nu tillgänglig i WineFinders vinbutik för 328 sek, vilket är 11 sek billigare än Systembolaget.

ANDRA FLASKAN? BOLLINGER ‘LA GRANDE ANNÉE’ 2002  | PN66 CH34 | Joseph Bollinger hette tysken från Würtemberg som grundade detta anrika hus 1829. Fransmännen kallade honom för Jacques. Firmans stora arealer i de bästa Pinotbyarna köptes av hans söner Georges och Joseph. 1918 var det dags för nästa Jacques att ta över egendomen. Han blev borgmästare i Aÿ, men dog under den tyska ockupationen 47 år gammal. Den färgstarkaste personen i husets historia är hans änka Lily Bollinger, som från sin cykel höll ett vakande öga på varenda vinklase. Hennes rigorösa kvalitetssträvanden präglar fortfarande huset. I dag drivs Bollinger av Jérôme Philipon som förfogar över 144 hektar, vilket täcker 70% av druvbehovet. Dagens vinmakare är den högt skattade Mathieu Kauffmann. Förutom husets exceptionella vingårdar, använder man också kostsamma vinifikationsmetoder. Alla årgångsviner jäser på små åldrade ekfat och filtreras aldrig. Man uppmuntrar inte den malolaktiska jäsningen som antagligen ändå inträffar rätt så sent i processen. Reservvinerna lagras under svagt tryck på magnumbuteljer. Bollinger gör den tyngsta och fylligaste champagnen av alla hus. Deras viner har alltid en rökig och hasselnötsdoftande komplexitet som är svårslagen. Årgångsvinet tillhör de bästa i området, men frågan är om inte det fantastiskt sällsynta vinet Vieilles Vignes Françaises, gjort på druvor från oympade Pinotstockar, når ännu högre höjder. Samtliga viner rekommenderas varmt.

TASTINGNOTE  ‘Sedan årgång 1990 görs årgångsvinerna från Bollinger i en lite fruktigare mer persikodoftande stil med något mindre utpräglad rökighet och nötighet. Jag blev alltid mer imponerad initialt av den tidigare stilen, men det känns som skillnaderna jämnar ut sig med tiden. 2002 är väldigt fruktig och lite hal i nuläget, men jag är övertygad att fruktigheten kommer att läga sig och att vi får uppleva en djupare skönhet med tiden.’ | Richard Juhlin 93(95) Poäng.

Denna champagne kan du köpa i WineFinders vinbutik i samlarlådan ‘Richard Juhlin Champagne Clubs Prestigelåda’ för 5 370 sek.

TREDJE FLASKAN? ANDRÉ CLOUET ‘UN JOUr de 1911’ NV | PN100 | Pierre och François Santz-Clouet äger 9 hektar i Bouzy och Ambonnay. Den charmige och idérike Jean-François försöker sträva mot Bollinger i fråga om stil och kvalitet. Vissa gånger lyckas han. Vinerna har på kort tid haft enormt stor framgång. De sällsynta årgångsvinerna kommer från gamla stockar alldeles intill Bollingers oympade vinstockar i Bouzy. Etiketterna är gjorda i en gammaldags stil som man antingen älskar eller hatar, vinerna däremot är det svårt att ogilla. Tyvärr har framgången gjort att Jean-Francoise överproducerar sina standardchampagner till oigenkännlighet vilket gjort att jag lyft bort en stjärna. Årgångsvinerna, Prestigecuvéen och Silver Brut är fortfarande lika lysande.

TASTINGNOTE  ‘50% av dessa högklassiga Pinotdruvor kommer från 1996 vilket klart märks genom den härligt friska syran. 25% är från 95 och resterande 25% är från 1997. Även denna upplaga av detta sällsynta och eftersökta vin andas blommig fräschör och undviker helt den klumpighet som blanc de noirs så ofta besitter. Doften är eterisk med sprakande toner av blommor, torkade aprikoser, persika och syrliga karameller. Smaken är förvisso fyllig, men lyfts så vackert upp av syrorna att det finns en självklar dansande lätthet kring den virvlande moussen på tungan. Personligen tycker jag att detta eleganta vin påminner mycket om en högklassig champagne från Louis Roederer. Denna odlarnas egen ‘Cristal’ är lysande, lovande och värd varenda peng!’| Richard Juhlin 88(92) Poäng. Jag har bloggat om denna stora champagne tidigare. Denna champagne kan du köpa i WineFinders vinbutik i samlarlådan ‘Richard Juhlin Champagne Clubs Prestigelåda’ för 5 370 sek.

Lunchen intogs på Ålstens Marina. ‘Fönstershoppade’ husbåt nere i Pampas Marina på hemvägen. Skön musik till sjöss? Jane Birkins ‘période bleu’…

Standard
Ambonnay, blanc de blancs, champagne, de Sousa, Oger, Okategoriserade, Richard Juhlin

Fredagens blanc de blancs – de Sousa ‘Caudalies Mesnil’ – 2005

RICHARD JUHLIN: Firman grundades 1986 och Erick De Sousa äger 9,5 hektar i Avize, Cramant, Le Mesnil och Oger, där stockarnas snittålder är 35 år. Numera också en ansenlig mängd Pinot från Aÿ och Ambonnay. Erick är mycket målmedveten och har säkert sneglat lite på Selosses framgång och tagit efter i flera hänseenden vad gäller arbetet i vingården och själva vinifikationen. Sedan 1995 används ekfat från Chablis till alla viner från de 50-åriga stockarna varav 15% ny ek. Vinerna chaptaliseras aldrig och varje läge vinifieras separat. Trots sin korta tid på champagnescenen har firman redan ett mycket gott anseende. Trots all framgång med de vita vinerna är det 2002 Caudalies Rosé som fascinerat mig mest. Ett chockerande bra vin med den mest bourgognelika Montrachetbouquet man kan tänka sig. När ekfaten integreras till rostade kaffebönor, nötkola, choklad, akasia och hasselnötter och samtidigt ger ursprunget fritt spelrum är det svårt att inte ryckas med i den glädje sådana viner skänker. Detta är ett sådant vin!

de SOUSA ‘CAUDALIES MESNIL’ 2005  | 100CH |  poäng 89 (92)

TASTINGNOTE ‘Otroligt kul att denna superodlare fått tag på Mesnil. Efter att ha provat den fabulösa 2002 rosé var förväntningarna högt uppskruvade. Här finns en vacker limedoft precis som i Selosses variant från denna by som ligger och svävar över allt annat. I botten känns odlarens egen lätt oxidativa nötiga och aningen mörka mulliga stil igen. Tät stram lovande struktur, numera lite yvigare med selosseliknande inslag och bioexotism. Mycket koncentrerat och lite gammaldags i stilen.’

Standard
blanc de blancs, champagne, chardonnay, Clos du Mesnil, Gosset, Krug, Mareuil, Okategoriserade, Richard Juhlin, vinmakare

lördagens blanc de blancs – Gosset ‘cuvée célebris extra brut’

RICHARD JUHLIN: Ruinart må vara den äldsta champagneproducerande firman, men Gosset var vinmakare av stilla viner mycket tidigare. Redan 1584 sålde Pierre Gosset sitt vin d’Aÿ som négociant. Familjen äger i dag 12 hektar i byarna Aÿ, Bouzy, Mareuil och Rilly, alla dessa är fyllda med Pinot Noir. Detta räcker endast till tjugo procent av behovet, men byarnas karaktär märks tydligt i årgångsvinerna. Gosset tillhör de verkliga traditionalisterna i området, med handetikettering och degorgering. Man använder också gamla ekfat där årgångsvinerna lagras en kortare tid, vilket endast ger en antydan till ekkaraktär. Vinerna är alltid fylliga och rika med ett stort inslag av Aÿpinot och högklassig Chardonnay. Vinmakare är den finurlige Jean-Pierre Mareignier. År 1994, efter mer än 400 år av ägarskap inom familjen, såldes Gosset till familjegruppen Renaud-Cointreau, som äger Cognac Pierre Frapin Grande Champagne. Eftersom Gosset är kända och uppskattade av initierade vinvänner världen runt, kan de öka sin internationella närvaro och samtidigt bevara sin höga kvalitet. De distinkta cuvéerna serveras på de finaste restaurangerna. Årgångsvinerna är speciellt njutbara med den utomjordiska 52:an som milstolpe. Vinet kom på tredje plats på Millennieprovningen! Ett av de allra främsta husen i Champagne.

TASTINGNOTE ‘Célebris Blanc de Blancs är ett alldeles underbart vin som för tankarna till Krug Clos du Mesnil i kombination med Charles Heidsieck och förstås fina årgångar av Gosset. Man har valt att göra detta magiska vin årgångslöst med en stor del gamla reservviner och lång lagring till nästan fulländad mognad från releasen. Vinet har en mäktig volym och samtidigt ekvilibristisk finess. Söt ananas, apelsin, aprikos och honungsgrädde med nötbotten i smaken och fresia, hagtorn och mandel i doften. Mästerligt!’ poäng 93 (95)

Standard
bortamatch, champagneyra, Cramant, Cristal, Le Mesnil, Okategoriserade, Richard Juhlin, Richard Juhlin Champagne Club, Winefinder, WineFinders vinbutik

bortamatch: champagneyra på Helsingbar …

Jag och Richard Juhlin blev ombedda att komma till Helsingborg en vårdag för att hålla en champagneprovning i den ytterst vackra baren på Helsinbar. I lokalerna från förra sekelskiftet, i det som tidigare varit en banklokal, som sedan förvandlades till bl a bibliotek och herrekiperingen Gustaf Krantz, huserar nu Helsingborgs nya nöjespalats och restaurang, Helsing.

I taxin från flygplatsen in mot ‘sundets pärla’ lyssnade jag på en vacker sång med förhoppning om att sommaren snart skall komma och ta tag om oss… Håkan Hellströms tolkning av ‘visa vid vindens ängar’

CHAMPAGNERNA

DIEBOLT-VALLOIS ‘BLANC de BLANCS’ TASTINGNOTE: ‘Gjord av fina Grand cru-druvor med stor del Epernay och Cuis i grunden och antagligen väldigt lagringsbar, men alldeles för ung och päronsmakande när den kommer ut på marknaden.’ Poäng 78(81) 317 sek

RICHARD JUHLIN OM PRODUCENTEN: Jacques Diebolt och hans familj är några av de trevligaste människor man kan möta i Champagne. Att de producerar Chardonnayviner i absolut världsklass gör ju inte direkt saken sämre. Flera producenter i byn gör oerhört njutbara champagner, men personligen tycker jag att Diebolt tillför byn ytterligare en dimension, speciellt med de viner som inte genomgått malolaktisk jäsning och som skördats från de 65-åriga stockarna i Les Pimonts eller Les Buzons. Det finns då ett tankeväckande djup som påminner om Le Mesnil, kombinerat med Cramants krämiga struktur. Tråkigt nog är efterfrågan på Diebolts viner så stor att de tvingas sälja champagnen alldeles för tidigt. Diebolt var i stort sett okända innan de blev utnämnda till 1992 års champagneproducent av tidningen Gault Millau, sedan dess slåss världens konnässörer om de sällsynta flaskorna. Jacques senaste påfund Fleur de Passion tillhör de främsta unga champagner jag provat och 61:an och 53:an är redan legendariska. Fruktansvärt nära fem stjärnor eftersom allt Diebolt gör är perfekt i sin stil. 2002 Fleur de Passion kommer att bli legendarisk.

LOUIS ROEDERER ‘BRUT PREMIER’ TASTINGNOTE: ‘Konstant lovordad standardchampagne med hög andel reservviner lagrade på stora ekfat. Fyra år i buteljen före degorgeringen, endast första pressningen. I flera år en äpplig, lagringsbar och hyfsat bra standardchampagne. I dag en Cristallik champagne med enastående finess. Helt fantastisk på magnum.’ Poäng 84(91) 319 sek

RICHARD JUHLIN OM PRODUCENTEN: Roederer fick inte sitt nuvarande namn förrän 1833, men existerade redan 1760, då kallat Dubois Père & Fils. Louis Roederer var en flitig man som lyckades sälja sin champagne på flera viktiga exportmarknader. Roederers verkliga klipp blev i likhet med Clicquot den ryska marknaden. Den ryske tsaren Alexander II ville ha en egen mer uppseendeväckande flaska att visa sina gäster. 1876 gjorde han en specialbeställning på de första genomskinliga Cristalflaskorna, som på den tiden faktiskt var gjorda helt i äkta kristall. Vinet var makalöst sött och gav Roederer vissa avyttringsproblem efter den ryska revolutionen, då man satt med obetalda räkningar och lager av söt champagne som ingen annan ville ha. Firman återhämtade sig på 1930-talet då Camille Olry-Roederer hamnade vid rodret. De pengar man fick in på försäljningen investerade hon i några exceptionella vingårdar i Aÿ, Hautvillers, Cumières, Louvois, Verzy, Verzenay, Vertus, Avize, Cramant, Chouilly och Le Mesnil. Roederer äger också flera välrespekterade vingårdar på annat håll; Roederer Estate, Ramos Pinto, Haut-Beauséjour och Château de Pez. Firman är i dag områdets finansiellt mest framgångsrika, mycket tack vare dessa vingårdar som förser Roederer med 70% av druvbehovet. I dag drivs huset av Jean-Claude Rouzaud som arbetar enligt samma principer man haft de senaste decennierna. Alla viner jäser separat by för by på små ståltankar och reservvinerna lagras på stora ekfat. Dessa sägs ge firmans speciella vaniljtouche. Jag är inte ensam om att undra över om inte vissa viner till prestigevinet Cristal lagrats i dessa fat. För det är just i Cristal man ibland kan upptäcka en nötig, oljig och vaniljsmakande fatlik karaktär. En förklaring till den kolaliknande mognadstonen kan också vara att man använder en stor del av de främsta äldre ekfatslagrade reservvinerna i dosagen. Annars använder man upp till tjugo procent ekfatslagrat reservvin i standardchampagnen Brut Premier. Roederer har inget fast recept när det gäller den malolaktiska jäsningen. Vinets personliga egenskaper får avgöra från fall till fall. Roederer är onekligen ett strålande champagnehus med en exceptionell portfölj av viner. Standardchampagnen är lysande, rosé och blanc de blancs erbjuder en hustypisk aristokratisk elegans och årgångsvinet tillhör alltid de bästa. Cristal är i dag den mest eftersökta prestigechampagnen och har kanske det mest aptitretande utseendet av alla viner världen över. Cristal Rosé är inte bara den dyraste roséchampagnen. Den är också den klart bästa. För mig är huset ett av de tre främsta i hela Champagne. Varje årgång är lysande. Köp alla Roederers 2002:or!

COLLARD-PICARD ‘BLANC de NOIRS’ TASTINGNOTE: ‘Ett fruktigt och fylligt vin på lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier. Vinet har inte genomgått en malolaktisk jäsning och har potential till ett hyffsat långt liv i källaren. Champagnen har lagrats 3,5 år på flaska innan degorgering och sedan ytterligare sex månader hos producenten innan det släpps till marknaden.’ 305 sek

OM PRODUCENTEN: Olivier Collard är femte generationens champagnemakare och definitivt en av de stigande stjärnorna i Champagne enligt Fine Wine Magazine. Olivier brukar jorden på traditionellt vis utan några syntetiska bekämpningsmedel och är en passionerad vinbonde, men i vinifieringen är han ultramodern. Collard-Picard har den modernaste pressen i Champagne (en av tre i hela Frankrike) och kan producera must av yppersta kvalitet. I Collard Picards egna champagner använder han bara den första pressningen (Coeur de cuvee) och resterande must säljer han till bl a Billecart Salmon.

BONNAIRE ‘BLANC de BLANCS’ 2004 TASTINGNOTE: ‘Det här är ett sådant där ”ljusgröna björkmusöronsvin”. Vad menar jag med det? Jo om ni läst en gammal beskrivning av ung Clos du Mesnil så minns ni att jag ställde frågan om när björkarna är som vackrast……Jag tror ni greppade poängen. Bonnaires 04 är förvisso generande nyförlöst, men ack så vacker i sin spröda vårskrud. Under 2012 kom den smöriga mognaden.’ Poäng 90(93) 344 sek
RICHARD JUHLIN OM PRODUCENTEN: Cramants största enskilde producent hette ursprungligen Bonnaire-Bouquemont. I fyra decennier har Bonnaire försett oss med några av de krämigaste Chardonnayviner världen skådat. Sedan några år tillbaka har Jean-Louis Bonnaire flyttat ner kontor och mottagningsrum till den hypermoderna anläggningen mitt bland byns vinrankor. Han äger några av Cramants bästa lägen. Druvorna härifrån går alltid till årgångsvinet eller Cuvée Prestige. Just dessa viner hör till områdets riktiga charmörer, om man ger dem ca tio års lagring. Den malolaktiska jäsningen genomförs och vinerna får därigenom en smörig mogen karaktär redan i ungdomen, men syran är alltid mycket hög och lyfter fram vinerna till en exotisk rikedom i medelåldern och en nötig storslagen fyllighet vid full mognad. Bonnaire gör skolboks-Cramant för sensualisten. Min privata källare kryllar av Bonnaire!

BILLECART-SALMON ‘BLANC de BLANCS’ 1999 TASTINGNOTE: ‘Lite svårbedömd. Känns krafigare än tidigare årgångar. Nästan ekig och något besk i avslutningen. Samtidgt imponerande fyllighet och historien brukar visa att detta är stora viner. Superelegant på Per Se.’ Poäng 91(93) 769 sek

RICHARD JUHLIN OM PRODUCENTEN: Det är en sann glädje för varje vinentusiast att besöka det lilla välskötta huset i Mareuil-sur-Aÿ. Firman är mycket på modet just nu. De gör eleganta, sportiga viner som passar perfekt med »La nouvelle cuisine«. Firman grundades 1818 och har alltid satsat på kvalitetschampagne i en ganska lätt stil. Billecart har en mycket innovativ inställning till vinmakeriet. De är pionjärer inom kylstabilisering, vilket innebär att man sänker mustens temperatur till 5°C under två dygn, för att sedan tillsätta torkad jäst till jäsningen som sker på ståltankar under hela tre veckor. Den långsamma jäsningen möjliggörs genom att hålla tankens temperatur kring 12°C. Vinet måste sedan hettas upp till 18°C för att den malolaktiska jäsningen ska kunna genomföras. Sedan 1998 genomför vinmakaren François Domi lyckade experiment med ekfat från Louis Jadot i Bourgogne. En annan spännande nyhet är closvinet Clos Saint Hilaire. En storslagen blanc de noirs gjord från 50-åriga vinstockar i Mareüil-sur-Aÿ. Husets filosofi går ut på att undvika oxidation till varje pris. Smaken ska i största möjliga mån komma från druvan själv och inte av sekundäraromer från vinifikationen. Billecart köper in 95% av sina druvor från 23 mycket fina vingårdar. De egna druvorna utgörs av Pinot Noir från hembyn. Man har kontrakt med flera respekterade odlare från Grand cru-byarna Avize, Cramant och Le Mesnil. Husets friska, fruktiga och eleganta stil fick mig i många år att tro att Billecarts champagner borde konsumeras som unga. Storheten ligger i att de trots sin tidiga och direkta charm utvecklas på ett makalöst vackert sätt i källaren. Att det lilla huset skulle ha gjort världens genom tiderna två främsta champagner skriver jag inte under på, men jag är övertygad om att 59:an hade vunnit Millennieprovningen även med en annan jurysammansättning än vår. Helt enkelt en perfekt champagne utan några svåra aromer. Det roliga är att huset gjort flera viner som håller i stort sett samma höga klass. Passa på att köpa viner från Billecart-Salmon innan de blir lika dyra som Krug! Tyvärr har berömmelsen gjort att de årgångslösa vinerna producerats i för stora mängder och släppts för tidigt. Detta har kostat dem en värdefull stjärna trots att årgångsvinerna är precis lika bra som alltid.

Provningen avrundades med en premiär för mig nämligen MOËT & CHANDON ‘CUVÉE DOM PÉRIGNON’ 2003 TASTINGNOTE: ‘Slående lik 76:an i sin linda. Ett vin som många kommer att döma ut som kortlivat, men tro mig, här ska väntas länge. Kombinationen av kraft, tyngd och samtidigt omisskännlig smeksam elegans får mig att tänka på Mohamed Ali i sina glansdager. Koncentrationen är magisk och mineralitet och torr stringens är ledord.’ Poäng 92(96). 1 099 sek

Som melem i Richard Juhlin Champagne Club har du möjligheten att läsa de artiklar som Richard skrivit om dett champagnen största varumärke. Tills dess kanske följande lilla Karl lagerfeldt-regisserade film…   Samtliga dessa champagner finns just nu tillgängliga i WineFinders vinbutik.

Standard
Aÿ, AYALA, Bollinger, champagne & mat, Chouilly, Cramant, Cuis, Okategoriserade, pinot noir, Verzenay, WineFinders vinbutik

Sparris, Bollinger & Brasserie Bobonne … ja nu är det vår!

Jag och Julle blev inviterad av Miss K & C på en lunch för att diskutera champagne & mat av en händelse lyckades det bli fjärde året på raken som jag fick mig min sparrispremiär på just Bobonne. THX Niclas!

APÉRITIF – en flight serverades blint som start. Det visade sig vara tre blanc de blancs-champagner från Ayala.

V1 – 2005 AYALA ‘BLANC de BLANCS’ TASTINGNOTE För första gången är Cramant utbytt mot Avize i denna årgång. Fortfarande tycker jag Chouilly anför tonen, men säkert ett bra beslut i denna lite klumpiga årgång. Cramants gräddighet står årgången för och klarhet och skärpt finess komer från Avize. 83(87)

V2 – 2004 AYALA ‘BLANC de BLANCS’ TASTINGNOTE Fin gräddig elegans. Årgångens lätta penseldrag passar husstilen väl. 84(87)

V3 – 1999 AYALA ‘BLANC de BLANCS’  TASTINGNOTE Förmodligen den främsta blanc de blancs Ayala gjort sedan 1959! Nu är det visserligen så att utvecklingen av detta vin ofta ger oönskade aromer, men jag har svårt att tänka mig att detta täta och fylligt charmiga vin ska lämna utrymme för något sådant. Vinet känns helt enkelt för stabilt och tryggt för att den solida konstruktionen ska släppa till några luckor att infektera. Honungsmättad och nötig med inslag av citron och brioche. Påminner om de främsta årgångarna av Philipponnat Grand Blanc. Helt mogen och nötig 2012. 87(87)

R1 – SPARRIS, LUFTTORKAD SKINKA OCH HASELNÖTSVINAEGRETTE

Sparris – en av vårens verkliga primörer! Sparris är generellt överskattad om vinfiende. Jag känner till massor av råvaror som är betydligt svårare att koppla vin till. De flesta torra vita viner klarar av sparris i de flesta former. Jag hade möjligheten att köpa svensk vit sparris i fjol, från en odling på Österlen, som var helt sagolik. Tidsmässigt i år får vi nog räkna med början av juni och inte så konstigt med tanke på årets kalla och segdragna vår. Ett normalt år börjar skörden av svensk sparris i maj. Säsongen är ack så kort, maj-juni. Här måste jag framhålla den vita sparrisen framför den gröna. I Sverige odlas sparris av ett 30-tal odlare, framförallt grön sparris på Österlen i Skåne och på Öland. På Gotland odlas också mest grön sparris, men där finns även en liten odling av den vita. Den tyska sparristraditionen är lika stark som kräfttraditionen här hemma i Sverige.

PRIMADONNAN Den överlägset bästa vita sparrisen heter Schwetzinger Meisterschuss. Det är den dominerande sorten i Tyskland och som gjort den vita tyska sparrisen världsberömd. Det finns flera sorter av vit sparris liksom det finns olika gröna sorter. Den gröna mjukskaliga sparris vi har här hemma har en vackert djupgrön färg, ger hög avkastning och är frosttålig medan Schwetzinger Meisterschuss kräver hög värme och är frostkänslig.

V4 – BOLLINGER ‘2003 BY BOLLINGER’ Efter ett år med extrema väderförhållanden med temperaturer kring 11 minusgrader i april, hagelstormar och värmerekord reducerades skörden till ett minimum. Ghislain de Montgolfier beslutade ändå att ett speecialvin från de främsta lägena i Aÿ, Verzenay och tre små jordlotter med gamla stockar i Cuis skulle göras. För att markera att detta kanske inte är ett stort år valde man att kalla vinet By Bollinger. Hur är det då? Ja det är verkligen svårt att förutspå vart det kommer att ta vägen. För mig framstår det ändå som en mycket hustypisk champagne som ligger någonstans mellan Grande Année och en Vieilles Vignes där aromerna är tämligen klassiska ändå och den koncentrerade mjuka fruktbomsstrukturen påminner om den senare. Spännande! 87(89)

V5 – 2004 BOLLINGER ‘LA GRANDE ANNÉE ROSÉ’  7-8 % stilla rött vin av Pinot Noir från vingården La Côte aux Enfants tillsattes innan den andra jäsningen tog vid på flaska. Vinet fick mogna på sin jästfällning under minst sex år, vilket är betydligt längre än minimikraven på tre år för en årgångschampagne. Under denna process har riktiga korkar använts i flaskorna, till skillnad mot bruket av ”crown caps”. Detta anser man ger ett större skydd mot oxidation. Efter dégorgeringen som sker för hand tillsätts den mycket knappa dosagen (den vedertagna tillsatsen av socker) på 7-9 gram/liter, vilket kanske ger den torraste och kraftigaste roséchampagnen på marknaden. Före försäljning får champagnen vila minst tre månader.

TASTINGNOTE En lite bärig ung ton från det tillsatta rödvinet stör något i nuläget. I övrigt är vinet tjusigt krämigt och harmoniskt med klassisk burgundisk Pinot och rökigt nötig Bollingerunderton. 89(93)

R2 – KALVENTRÉCÔTE, FÄRSKPOTATIS OCH TRYFFELVELOUTÉ

R3 – RHUMSAVARIN, HALLON & VINKOKTA RABARNER

Sugen på lite champagne till sparrisen? Kolla in WineFinders vinbutik. 

Standard
'champagnenördar', Aÿ, Bouzy, champagne, Chouilly, Club des Viticulteurs de Champagne, Club Trésors de Champagne, Cramant, Cristal, Cuis, Dom Pérignon, Grand Marques, Le Mesnil-Sûr-Oger, Livets Goda, Okategoriserade, Récoltant-Manipulants, réstigecuvé, Special Club, Tours-sûr-Marne, VAZART-COUQUART 'SPÉCIAL CLUB' 2004

spécial club-provning

Vännerna ‘Matthieu’ och ‘Patricia’ är riktiga ‘champagnenördar’ med en fäbless för Special Club-producenter. Sommaren som gick tillbringades med att samla på sig en diger samling ‘clubbar’ för att sätt aihop en stor provning under hösten. Målet med sommarresan var att besöka samtliga 28 producenter men tiden räckte helt enkelt inte till. Dessvärre kunde Maestro Juhlin själv inte närvara med jag kunde givetvis inte missa detta ypperliga tillfälle!

APÉRITIF? Vi bjöds på värdparets husbubbel då vi anlände VARNER-FANNIERE ‘MILLÉSIME’ 2004 TASTINGNOTE ‘En oerhört rik essens från druvor skördade av de äldsta 60-åriga vinstockarna. Även i ett lätt och elegant år som 2004 slås man av den höga koncentrationen och intensiteten i vinet. En värme av solmogna äpplen, kryddor och smörkola väller in och fyller alla sinnen. Mycket bra.’ RJP 87(91)

Vad är då Special club? Här kommer utdrag ur min artikel i Livets Goda nr 55 i år. Spécial Club – préstigecuvéen från små odlare i Champagne.

Jag har under flera års tid sökt efter odlare i de mest intressanta byarna som förstår att tillverka vin som uttrycker jorden och mikroklimatets karaktärer på bästa sätt. Detta innebär i praktiken att dessa champagner skiljer sig rejält i smak och stil. I Champagne domineras marknaden av 289 hus, av dessa är 24 sk Grand Marques. Dessa kontrollerar ca två tredjedelar av de ca 300 miljoner flaskor som tillverkas årligen. Vad som är intressant är champagner som kommer från någon av de 2 545 små odlare som tillverkar egen unika champagne. Här kommer odlarens personlighet och konstnärliga handlag att ge en produkt, inte nödvändigtvis med storhet, men med mycket charm och personlighet.

UTMANARE TILL DE STORA Det är lätt att tro att den mest intressanta champagnen görs av de stora husen som köper in mycket druvor av olika stil och kvalitet, och att dessa blandningar alltid håller hög kvalitet. Fler och fler små odlare i Champagne har under de senaste decennierna dock valt att inte sälja sina druvor vidare till de stora husen, utan istället producera sin egen småskaliga champagne. År 1971 slog sig ett 10-tal (idag 28 stycken) små ambitiösa kvalitetsinriktade odlare samman i en förening, ”Club des Viticulteurs de Champagne” (Champagnes Vinodlarförening) för att se hur man skulle kunna utmana de större husen. Målsättningen var att med enad front visa att medlemmarnas prestigecuvéer var minst lika bra som de stora husens diton. Eftersom de små odlarnas volymer givetvis är pytte jämfört med drakarna i regionen så beslutades att flaskorna och tillika etiketterna skulle vara lätt igenkännbara oavsett producent. Kvalitetskraven sattes högt: minst tre års lagring i flaska, bara de bästa årgångarna, champagnerna skulle vara årgångsbetecknade och bara innehålla druvor från de egna odlingarna och utgöra det bästa som varje odlare kunde prestera. För att utmärka sig ytterligare skulle vinet buteljeras i en gammaldags flaska. För att kunna garantera en hög kvalité tillsattes en jury av oenologer som skulle prova vinet två gånger, först när cuvéen har blandats (vins claire), men inte tappats på flaska för den andra jäsningen, och sedan efter minst tre års lagring på flaska. Bara de cuvéer som godkänts i båda testerna får säljas som Spécial Club.

RYKTET SPRIDER SIG  Under senare delen av 1970-talet började det bli en officiell hemlighet bland kännare att man kunde hitta fantastisk kvalitet genom att leta efter ”Spécial Club” som vinerna kallades. 1999 bestämde sig medlemmarna att ta ett steg ytterligare för att lyfta fram de små odlarnas kvalitet. Man bytte namn till ”Club Trésors de Champagne”, och antog en ny etik- och kvalitetsdeklaration för föreningens medlemmar. Föreningens vinodlingskommitté tog med hjälp av specialister fram en lista med krav som alla medlemmar nu har åtagit sig att tillämpa och kommittén har ett eget inspektionsprogram där de kontrollerar efterlevnaden och utfärdar påpekanden om så behövs.

HÖJDA KVALITETSKRAV Kvalitetsdeklarationen bygger på övertygelsen om att druvan, jorden, det lokala klimatet och odlingsmetoderna ger ett unikt avtryck i vinets karaktär, och att detta är den skatt som varje odlare har att åtagit sig att förvalta och förfina. Den bygger också på att vinrankans naturliga växtcykel och ekologi måste vara basen för en långsiktig hållbar kvalitetsodling. Varje odlare måste beskriva hur han arbetar för en ständig kvalitetshöjning av druvorna, hur jorden ska bearbetas, skadeangreppsbekämpning och allt annat sker som kan påverka druvornas kvalitet eller miljön.

Kvalitetsdeklarationen ska godkännas av vinodlingskommittén och odlaren är skyldig att visa upp denna för varje kund, handlare, importör eller myndighetsperson som önskar se den. Champagne är ju sedan tidigare känt för sina rigorösa kvalitetskrav och med denna ytterligare höjda kvalitetsambition tror man sig kunna lyfta fram de små odlarnas fina hantverk och individualitet för en bredare marknad än några få invigda kännare.

HUR BESTÄMMER MAN VILKA VINER SOM INGÅR I SPÉCIAL CLUB-FLASKAN? En Spécial Club-tappning är tänkt att representera en odlares absolut bästa erbjudande till marknaden. Odlarnas Préstige-cuvée om man så vill. Varje år träffas klubbens medlemmar för att smaka varandras vins claire (det stilla basvinet) för att se om de kommer upp till kvalitetskraven. En medlem är inte skyldig att lämna in sitt vin för evaluering var år, bara när de tror att de har gjort något spektakulärt. Som exempel tillverkades det ingen Spécial Club 2003. De senaste årgångarna som lanserats är 2004, 2002, 2000, 1999 samt 1998.

När klubben har kommit överens om att basvinet är av tillräcklig kvalitet buteljerar odlaren det godkända vinet i den karaktäristiska och knubbiga Spécial Club-flaskan och genomgår den andra jäsningen. Efter minst 3 års lagring på jästfällningen, degorgeras vinet och en andra bedömning gör av klubbens medlemmar. Om klubben godkänner den färdiga produkten, kan producenten välja att etikettera vinet och sälja det direkt som en ’Special Club’ eller välja att ytterligare lagra den vidare på sin fällning och senare längre på flaska.

VAD ÄR DET SOM GÖR SPÉCIAL CLUB SÅ SPECIELL? Champagne är komplicerat. Det är utan tvekan ett av de mest komplicerade av alla viner. För det första måste vinmakaren ta itu med några av de svåraste klimatförhållanden som existerar i någon vinodlande region. Förutom att ha samma jäsningsalternativ som alla övriga producenter av stilla vin har (rostfritt stål eller fat, naturlig jäst och odlade, etc.) finns det ytterligare komplikationer i arbetet med blandningen, inte bara olika druvor och vingårdar, men blandningen av olika årgångar också. När man tar hänsyn till alla dessa faktorer, och sedan överväger situationen ytterligare förvärras det av faktumet att vinet genomgår en kontrollerad andra jäsning, en degorgerings-process, och alla beslut som utgår därifrån (hur länge är vinet i kontakt bottensatsen, dosage eller ingen dosage, socker eller koncentrerad druvmust, etc.).  Då börjar man att inse hur svårt detta område kan det vara att bemästra.

Enkelt uttryckt har Champagne fler variabler som påverkar den slutliga smaken än något annat vin. Det finns väldigt få personer som kan hävda att de behärskar hela Champagnes spektra till fullo. De personer som gör dessa viner är bland de få. Dessutom ligger det i medlemmarnas intresse att ha en mycket hög standard eftersom en enda odlares champagne representerar hela klubbens omdöme och smak. Därför tillåts inte något annat än exceptionella viner att passera genom det kvalitativa nålsögat.

Vem bestämmer när och hur mycket Dom Pérignon eller Cristal som skall tillverkas? Visst, vinmakaren har ett ord med i processen, men man måste snarare anse att beslutet även påverkas, åtminstone delvis, av ekonomiska förhållanden; tillgång och efterfrågan, marknadsundersökningar, fokusgrupper, aktieägare, vinst och förlustutfästelser. Detta, anser klubbens medlemmar, är inte rätt sätt att göra en champagne med själ. Spécial Club påverkas inte av någon av dessa faktorer. Kom ihåg, det ligger i hela klubbens intresse att vara mycket stränga med vad de tillåter att kallas Spécial Club, eftersom det berör dem alla.

SPÉCIAL CLUB: DET ENSKILDA TERROIR-UTTRYCKET I CHAMPAGNE  Spécial Club är en unik samling odlare/producenter som alla har det gemensamma målet att främja ett uttryck för terroir i regionen. Deras ansträngningar och viner resulterar i det bästa argumentet för ytterligare utforskning av särskilda terroirer i Champagne. Den fungerar som en jury av kollegor som säkerställer att varje såld Spécial Club-flaska är av exceptionell kvalitet.

I Spécial Club eller Club Trésors de Champagne som är det officiella namnet i dag, är reglerna för medlemskap enkla: man måste odla sina egen druvor. Alla medlemmar måste ha den lagliga statusen Récoltant-Manipulants (odlare som gör egen champagne. Jmf. N-M Négociant-Manipulant, champagnehus som har rätt att köpa druvor från hela regionen). Samtliga viner buteljeras i samma unika flaska, oavsett producent, men varje vinmakare får sätta sin egen etikett på flaskan. Alla vinerna smakar givetvis olika eftersom de kommer från olika byar och druvsammansättningar, men de har alla den gemensamma nämnaren att de är extraordinära.

FLASKAN Den ursprungliga flaska som valts ut av klubben var en lång, vas-liknande butel. Den användes fram till 1988 av två skäl: För det första har formen visat sig vara mindre än idealisk för långsiktig åldrande och för det andra, den var föga smickrande i jämförelse då den var allt för lik en Perrier-flaska! Sedan dess har klubben skapat en vacker flaska baserad på en gammal, traditionell design, tillsammans med en karakteristisk etikett som på något sätt både är dekorativ och diskret på samma gång. Etiketten är både en utmärkelse och en källa till förvirring: medan den binder klubbens medlemmar samman och främjar klubben som en enhetlig organisation, det händer tyvärr också på marknaden att olika Spécial Club-flaskor ofta misstas för samma vin. Större utbildning bland konsumenterna kommer förhoppningsvis att lindra detta problem, men det har varit ihållande nog genom att klubben nu gör det möjligt att etiketten tillverkas i tre olika färgtoner. Den gröna, är fortfarande den vanligaste, men ibland kanske du ser en lila eller en orange version.

En Spécial Club är avsedd att vara prestige-cuvéen från odlaren, och dess kvalitet bör återspegla den premissen. Club-viner tillverkas ofta från en odlares äldsta vinstockar och bästa vingårdslägen, och ligger oftast längre på bottensatsen än odlarens övriga årgångsviner. Även om de kommer från olika byar och är tillverkade av olika blandningar av druvsorter, tenderar Club-vinerna att dela en viss känsla av rikedom, koncentration och komplexitet. Några av klubbens odlare är bättre än andra, naturligtvis, men i allmänhet, anser jag att klubbens etikett är en indikation av exceptionell kvalitet. Vilka är då medlemmarna?

Odlarna

Paul Bara –  Bouzy

Roland Champion – Chouilly

Charlier – Montigny-sous-Châtillon

Marc Chauvet – Rilly-la-Montagne

Gaston Chiquet  –  Dizy

Forget-Chemin – Ludes-le-Coquet

Fresnet-Juillet – Verzy

Pierre Gimonnet – Cuis

Henri Goutorbe – Aÿ

Grognet – Etoges

Bernard Hatté – Verzenay

Marc Hebrart – Mareuil-sûr-Aÿ

Hervieux-Dumez – Sacy

Janisson-Baradon – Epernay

José Michel – Moussy

Vincent Joudart – Fèrebrianges

Juillet-Lallemant – Verzy

Lamiable – Tours-sûr-Marne

Larmandier Père & Fils – Cramant

J. Lasalle – Chigny-les-Roses

Launois – le Mesnil-sûr-Oger

Joseph Loriot Pagel – Festigny

Margaine – Villers Marmery

Moussé – Cuisles

Nominé-Renard – Villenard

Salmon – Chaumuzy

Rémy Massin – Ville sûr Arce

Vazart-Coquart – Chouilly

FLIGHT1

1- LARMANDIER PÈRE & FILS  ’SPÉCIAL CLUB’ 2005

Cramant | 100 000 flaskor per år | 100 chardonnay

OM PRODUCENTEN Släkten Larmandier har varit ledande vinodlare i Cramant i flera generationer. Först 1978 erhölls husstatus genom Dominique Larmandier. I dag är firman nära sammanlänkad med Gimonnet i Cuis. Huset äger 8 hektar i fem byar i Côte des Blancs. Tyvärr så satsar inte Gimonnet så hårt längre på denna pärla. OM 2005 Julle har ännu inte provat denna årgång. Provade årgångar ’75, ’82, ’88, ’89, ’90. OM 1990 ’Ett vin som förvånade mig med sin mörka utvecklade färg och oxidativa karaktär. Ska verkligen utvecklingen vara så snabb hos denna Cramantbaserade champagne? Doften är redan fylld av choklad och lakritsarom. Vinets sköna gräddighet gör att jag förlåter bristen på syra. Flaskvariation?’ RJP 84(84)

2- ROLAND CHAMPION ’SPÉCIAL CLUB’ 2005

Chouilly | 85 000 flaskor per år | 100 chardonnay

OM PRODUCENTEN Firman grundades 1951 och odlaren äger 15 hektar i Chouilly och en skvätt Pinot Noir i Verneuil som ingår i rosén. Odlarens viner är läckert smöriga och bytypiska. OM 2005 Julle har ännu inte provat denna årgång.Provade årgångar ’78, ’90, ’02. RICHARD JUHLIN Om 2002 ’ Redan en fantastiskt Cramantlik smörig bourgogneläckerbit. Intesivt oljig och fokuserad med kaprifoltoner och akaciahonung.’ RJP 87(91)

3 – VAZART-COUQUART ‘SPÉCIAL CLUB’ 2004

Chouilly | 100 000 flaskor per år | 100 chardonnay

OM PRODUCENTEN Far och son Vazart-Coquart är mycket stolta över vad de åstadkommer och firman har många anhängare. Vinmakarna är innovativa och experimentlystna med egna idéer. Familjen arrangerar regelbundet spännande provningar med samma viner från olika flaskstorlekar, sockermängder och degorgeringsdatum. Vazart-Coquart använder rikligt med gamla reservviner i sina champagner. Man har också gett ut en champagne vid namn Fois Gras (gåslever) som innehåller viner från ett tiotal äldre årgångar och borde passa perfekt till den feta delikatessen. Trots dessa berömvärda idéer är jag personligen inte imponerad av firmans champagner. Här finns alltid ett överflöd av klumpig mandelarom, och en för hög dosage, vilket de märkligt nog själva instämmer i. Här har man gjort avkall på sin egen övertygelse till förmån för en förväntad publik smak. OM 2004 Julle har ännu inte provat denna årgång. Provade årgångar ’00, ’02. RICHARD JUHLIN OM 2002 ’Inte alls speciellt söt eller utåtriktad. Kändes snarare blyg bredvid Roland Champion från samma år med mer mineral och syra.’ RJP 82(85)

4 – PIERRE GIMONNET ‘SPÉCIAL CLUB’ 2004

Cuis | 165 000 flaskor per år | 100 chardonnay

OM PRODUCENTEN När man åker genom Côte des Blancs syns Gimonnets hus alldeles intill vägen. Det är lätt att slinka in på ett spontant besök och eventuellt också en liten improviserad provning. Gimonnet äger 28 hektar Chardonnaygårdar i Cuis, Chouilly och Cramant. Samt sedan 1998 även i Oger och Vertus. Firman gör mycket välgjorda blanc de blancs till låga priser. De äger två lägen i Cramant med stockar planterade 1911! Tyvärr gillar inte Didier och Olivier Gimonnet monocruchampagner vilket betyder att deras Special Club utgår från detta Cramantvin, men att det lättas upp av syrlig och frisk Cuis. Gimonnet har en mycket medveten filosofi och de älskar ung frisk och torr champagne som genomgått malolaktisk jäsning. Lagom till millennieskiftet introducerade man sitt finaste vin Gimonnet Collection, endast på magnum förstås. Larmandier i Cramant görs av Gimonnet och några viner är identiska även om Larmandier Special Club är rikare i stilen med 100% Cramant. RICHARD JUHLIN OM 2004 ’Stringent och ändå med viss rikedom. Klar i tonerna på ett förnämt vis.’ RJP 87(91) Provade årgångar ’96,’99, ’00, ’04.

5 – LAMIABLE ‘SPÉCIAL CLUB’ 2006

Tours-sûr-Marne | 70 000 flaskor per år | 50 pinot noir 50 chardonnay

OM PRODUCENTEN Huset grundades 1950 av Pierre Lamiable och är ett av de få i Tours-sur-Marne. Endast fem procent av druvorna köps in och resterande del kommer från firmans 6 hektar stora egendom. Jag har alltid varit förtjust i Lamiables eleganta Special Club. 2002 är främsta årgången jag smakat. En alldeles lysande grand cru av yppersta klass med byns medelfylliga stil. Tours-sur-Marne har ingen stark särprägel utan ses mer som en komplementerande by i stora cuvéer. Detta vin har fina toner av rena lakan, stram kall finess och samtidigt en rik sida åt fransk äppeltarte. Lång och slank. Fullkomlig harmoni. OM 2005 Julle har ännu inte provat denna årgång. Provade årgångar ’88, ’89, ’92, ’00, ’02. RICHARD JUHLIN Om 2002 ’En alldeles lysande grand cru av yppersta klass med byns medelfylliga stil. Tours-sur-Marne har ingen stark särprägel utan ses mer som en komplementerande by i stora cuvéer. Detta vin har fina toner av rena lakan, stram kall finess och samtidigt en rik sida åt fransk äppeltarte. Lång och slank. Fullkomlig harmoni.’

6 – MOUSSÉ ‘SPÉCIAL CLUB’ 2005

Cuisles | Ca 30 000 flaskor per år | 5,5 hektar | 100 pinot meunier

En producent som Julle aldrig provat.

FLIGHT2

7 – PIERRE GIMONNET ‘SPÉCIAL CLUB’ 2002

Cuis|165 000 flaskor per år|100 chardonnay

OM PRODUCENTEN När man åker genom Côte des Blancs syns Gimonnets hus alldeles intill vägen. Det är lätt att slinka in på ett spontant besök och eventuellt också en liten improviserad provning. Gimonnet äger 28 hektar Chardonnaygårdar i Cuis, Chouilly och Cramant. Samt sedan 1998 även i Oger och Vertus. Firman gör mycket välgjorda blanc de blancs till låga priser. De äger två lägen i Cramant med stockar planterade 1911! Tyvärr gillar inte Didier och Olivier Gimonnet monocruchampagner vilket betyder att deras Special Club utgår från detta Cramantvin, men att det lättas upp av syrlig och frisk Cuis. Gimonnet har en mycket medveten filosofi och de älskar ung frisk och torr champagne som genomgått malolaktisk jäsning. Lagom till millennieskiftet introducerade man sitt finaste vin Gimonnet Collection, endast på magnum förstås. Larmandier i Cramant görs av Gimonnet och några viner är identiska även om Larmandier Special Club är rikare i stilen med 100% Cramant. RICHARD JUHLIN OM 2004 ’Stringent och ändå med viss rikedom. Klar i tonerna på ett förnämt vis.’ RJP 87(91) Provade årgångar ’96,’99, ’00, ’04.

8 – LAUNOIS ‘SPÉCIAL CLUB’ 2002

Le Mesnil-sûr-Oger 200 000 flaskor per år 100 chardonnay

OM PRODUCENTEN Firman grundlades 1872 och äger 21 hektar mestadels belägna i Le Mesnil. Bernard Launois har ett fantastiskt vinmuseum på egendomen. Få vinmakare i Champagne har en så välfylld källare med äldre årgångar som Bernard har. Ännu färre är så generösa och villiga att dela med sig som levnadskonstnären Bernard. Sedan 1970 äger han också vingårdar i Oger, Avize och Cramant. Firmans prestigevin Special Club är en blandning av Mesnil (Les Chetillons) och Cramant (Les Justices). Vinerna har en tydlig jordig gråpäronton som unga, men utvecklas fantastiskt klassiskt och ger högtidsstunder för livsnjutaren. Leta speciellt efter Special Club på magnum. RICHARD JUHLIN OM 2000 ’Jättehärlig från första dagen på marknaden med en stor yvigt äpplig och jordorienterad Launoisgrund samt en smäcker oljig drappering så typisk för clubflaskor. En av de härligaste champagnerna från det nya seklet ännu så länge.’ RJP 89(93) Provade årgångar ’75, ’76, ’78, ’79, ’81, ’82, ’85, ’86, ’88, ’90, ’94, ’95, ’96, ’99, ’00.

9 – NOMINÉ RENARD ‘SPÉCIAL CLUB’ 2002

Villevenards 100 000 flaskor per år 20 pinot noir 80 chardonnay

OM PRODUCENTEN Trots Villevenards närhet till Vertus har jag bortsett från byn och blev väckt ordentligt av den första Clubflaskan som presenterades för mig av Göran Nilsson. Odlaren förfogar över 20 hektar med alla tre druvsorterna planterade. 40% är Chardonnay, 30% vardera av de två blå sorterna. 99:an har en växel till i jämförelse med 2000. OM 2002 ’Lite godisartad men med fin personlighet och hög koncentration. Efterklang av honung. Mer exotisk och elegantare på sistone.’ RJP 84(87) Provade årgångar ’99, ’00, ’02. ’04.

10 – HENRI GOUTORBE ‘SPÉCIAL CLUB’ 2002

Aÿ 120 000 flaskor per år |66 pinot noir 34 chardonnay

OM PRODUCENTEN Henri och sonen René Goutorbe är kända för sin Aÿ rouge, men gör också mycket fin champagne. Firman tillhör de få som säljer äldre årgångar. De flesta viner har en fin rondör och har man tur kan man ana sköna toner av sommarens allra härligaste blomdofter så som jasmin och kaprifol. RICHARD JUHLIN OM 2002 ’Den främsta Goutorbe jag stött på. Vinet har en modern renhet och elegans jag saknat tidigare. Krämig och gräddig, klar och mineralfräsch. Läcker och samtidigt packad med smaker så som karl-johanssvamp, lakrits, choklad, liljeväxter, honung, plommon, äpple och den sköna Pinotgrunden av jordgubb.’ RJP 87(91) Provade årgångar ’87, ’88, ’89, ’00, ’02, ’04.

11 – PAUL BARA ‘SPÉCIAL CLUB’ 2002

Bouzy 90 000 flaskor per år 70 pinot noir 30 chardonnay

OM PRODUCENTEN Paul Bara är en legend i Champagne. Han tog över firman som tonåring för mer än 60 år sedan och kommer ihåg varenda årgång i minsta detalj. Han tillhör den sjätte generationen sedan firman grundades 1833. Många stora champagnehus har uppvaktat Bara genom åren för att försöka köpa de 30 exceptionella lägen han förfogar över i byn. Vinstockarnas snittålder ligger på 25 år men till årgångsvinerna nära 40 år. Den fjärilssamlande legenden är tillsammans med Barnaut och André Clouet den mest kvalitetsinriktade odlaren i Bouzy. Endast första pressningen används. Vinerna lagras minst fyra år i den kalla källaren och avkastningen hålls nere till minsta möjliga nivå. Trots de traditionella metoderna har Baras viner en mycket elegant fruktighet som är unik i Bouzy. Det är ofattbart att han är mest berömd för sitt rödvin, när champagnen håller världsklass. Hans 59:a utsågs till historiens främsta blanc de noirs vid Millennieprovningen 1999. Vinerna är fortfarande fantastiska och Comtesse Marie de France är vinet man som samlare bör leta efter. RICHARD JUHLIN OM 2002 ’Oj vad ungt och blommigt. Massor av syltig tropisk och godisartad frukt. Krusbärsmarmelad och smaskiga unga aromer som knappast känns seriösa i dag. Endast erfarenheten får mig att sjunga utvecklingens lov i detta fall. Så här ska de vara för att blomma ut i klassisk skönhet längre fram de märkliga Baravinerna.’ RJP 84(92)

Provade årgångar ’76, ’78, ’85, ’86, ’89, ’90, ’94, ’95, ’96, ’00, ’02.

12 – PAUL BARA ‘SPÉCIAL CLUB ROSÉ’ 2005

Bouzy 90 000 flaskor per år 100 pinot noir

RICHARD JUHLIN OM 2004 ’Oj vad jag blev förvånad när vinet var djupt rosa när jag hällde upp min clubflaska! Inte hade jag någon aning om att det fanns Special Club Rosé numera! Det är bara att gratulera. Vinet påminner mycket om den årgångslösa variandetn med något mer tyngd och mineralrik förfining. Annars känns det lika ungt och oförlöst. Frukten är vegetal med toner av rödbeta och begynnande häftiga toner av viltfågelpaté och vid luftning kommer en stor Pinotrondör.’ Provade årgångar ’04. RJP 86(92)

RESULTAT I DE TVÅ FLIGHTERNA Vi bad deltagarna rangordna sina favoriter från 1-6 i de båda flighterna. Den som fick lägst poäng blev således vinnaren i respektive flight.

FLIGHT1

1. Pierre Gimonnet – 2004 ’Spécial Club 1er Cru Brut’ 27 poäng

2. Larmandier père et fils – 2005 ’Special Club Cuis’ 34 poäng

3. Roland Champion – 2005 ’Special Club’ 42 poäng

4. Lamiable – 2006 ’Cuvée Spécial Club Grand Cru’ 45 poäng

5. Moussé – 2005 ’Special Club’ 52 poäng

6.  Vazart-Coquart – 2004 ’Blancs de Blancs Special Club Brut’ 73 poäng

FLIGHT2

1.  Paul Bara – 2002 ’Grand Cru Spécial Club’ 30 poäng

2.  Henri Goutorbe – 2002 ’Special Club’ 37 poäng

3. Launois – 2002 ’Special Club’ 39 poäng

4. Pierre Gimonnet – 2002 ’Spécial Club’ 48 poäng

5.  Nominé Renard – 2002 ’Special Club’ 52 poäng

6.  Paul Bara – 2005 ’Spécial Club Rosé’ 63 poäng

VINNARE TOTALT som sista röstning blev att rösta fram den totala vinnaren som rättvist blev  Paul Bara – 2002 ’Grand Cru Spécial Club’.

Standard
Aÿ, Alfred Gratien, Billecart-Salmon., champagne, Chouilly, Dizy, Epernay, Grand cru, Hautvillers, Jacquesson, Mareuil-sûr-Aÿ., Richard Juhlin Champagne Club, Richard Julhin, standardchampagne, Vieilles Vignes Françaises, Vinkällaren Grappe.

bubbelprovning på Grappe

Så här i slutet av året duggar bubbelprovningarna tätt. Vännen Filip Toms bad mig sätta ihop fem sköna flaskor till ett litet kundevent på Vinkällaren Grappe. Det är alltid roligt att kila ner till SB-butiken i passagen och botanisera bland hyllorna. Problemet är bara att man alltid kommer hem med fler flaskor än vad som var meningen … konceptet ‘window-shopping’ existerar verkligen inte där! Följande provades:

GLAS1 – R & L LEGRAS ’PRÉCIDENCE VIEILLE VIGNES’ 2000

tillfälliga sortimentet | nr 7433 | 449 kr

ÅRLIG PRODUKTION 250 00 flaskor per år BYN Chouilly DRUVOR 100 CH

PRODUCENTEN Husstatus erhöll man 1973. Den oklanderligt skötta firman äger i dag 21 hektar i Chouillys allra finaste vingårdar. Den på alla sätt store Monsieur Barbier driver mönsterfirman med en lyckad blandning av moderna och traditionella vinifikationsmetoder. Trots att vinerna genomgår malolaktisk jäsning bibehåller de en mycket hög livskraftig syra i decennier. Legras är huschampagne på flera av Frankrikes trestjärniga krogar och måste räknas till de yppersta producenterna i hela Champagne. I årgången 2000 känner jag för ovanlighetens skull ingen kvalitetsskillnad mellan årgångsvinet och prestigechampagnen. 2002 är fantastiskt njutbar från start. Ändå är det betydligt bättre att hålla fingrarna i styr och vänta in den djupa skönhet som de grånande tinningarna kommer att ge denna karaktärsfulla personlighet.

RICHARD JUHLIN OM VINET ‘Fantastiskt njutbar från start. Ändå är det betydligt bättre att hålla fingrarna i styr och vänta in den djupa skönhet som de grånande tinningarna kommer att ge denna karaktärsfulla personlighet.‘ RJP 90(93)

GLAS2 – BILLECART-SALMON ’CUVÉE N.F.B.’ 2000

beställningssortimentet | nr 77167 | 919 kr

ÅRLIG PRODUKTION  1 200 000 flaskor per år BYN Mareuil-sûr-Aÿ DRUVOR 60PN 40CH

PRODUCENTEN Det är en sann glädje för varje vinentusiast att besöka det lilla välskötta huset i Mareuil-sur-Aÿ. Firman är mycket på modet just nu. De gör eleganta, sportiga viner som passar perfekt med »La nouvelle cuisine«. Firman grundades 1818 och har alltid satsat på kvalitetschampagne i en ganska lätt stil. Billecart har en mycket innovativ inställning till vinmakeriet. De är pionjärer inom kylstabilisering, vilket innebär att man sänker mustens temperatur till 5°C under två dygn, för att sedan tillsätta torkad jäst till jäsningen som sker på ståltankar under hela tre veckor. Den långsamma jäsningen möjliggörs genom att hålla tankens temperatur kring 12°C. Vinet måste sedan hettas upp till 18°C för att den malolaktiska jäsningen ska kunna genomföras. Sedan 1998 genomför vinmakaren François Domi lyckade experiment med ekfat från Louis Jadot i Bourgogne. En annan spännande nyhet är closvinet Clos Saint Hilaire. En storslagen blanc de noirs gjord från 50-åriga vinstockar i Mareüil-sur-Aÿ. Husets filosofi går ut på att undvika oxidation till varje pris. Smaken ska i största möjliga mån komma från druvan själv och inte av sekundäraromer från vinifikationen. Billecart köper in 95% av sina druvor från 23 mycket fina vingårdar. De egna druvorna utgörs av Pinot Noir från hembyn. Man har kontrakt med flera respekterade odlare från Grand cru-byarna Avize, Cramant och Le Mesnil. Husets friska, fruktiga och eleganta stil fick mig i många år att tro att Billecarts champagner borde konsumeras som unga. Storheten ligger i att de trots sin tidiga och direkta charm utvecklas på ett makalöst vackert sätt i källaren. Att det lilla huset skulle ha gjort världens genom tiderna två främsta champagner skriver jag inte under på, men jag är övertygad om att 59:an hade vunnit Millennieprovningen även med en annan jurysammansättning än vår. Helt enkelt en perfekt champagne utan några svåra aromer. Det roliga är att huset gjort flera viner som håller i stort sett samma höga klass. Passa på att köpa viner från Billecart-Salmon innan de blir lika dyra som Krug! Tyvärr har berömmelsen gjort att de årgångslösa vinerna producerats i för stora mängder och släppts för tidigt. Detta har kostat dem en värdefull stjärna trots att årgångsvinerna är precis lika bra som alltid.

RICHARD JUHLIN OM VINET ‘ Kvaliteten har som bekant dalat betänkligt på standardchampagnerna, men på årgångsnivån verkar man lika seriös som alltid. Redan från start en av de mest imponerande champagnerna från årgången. Så charmig, fräsch och lyxigt upplyftande. ‘ RJP 90(94)

GLAS3 – JACQUESSON 2002 ’MILLÉSIME’

beställningssortimentet | nr 77195 | 669 kr

ÅRLIG PRODUKTION 350 00 flaskor per år BYN Dizy DRUVOR 57 PN 43CH

PRODUCENTEN Jacquesson var ett av de första champagnehusen när det grundades 1798 i Châlons-sur-Marne. Det tog inte lång tid innan man blev en av de mest berömda firmorna. Ryktet blev inte direkt sämre av att Napoleon i samband med ett besök hos firman skänkte Jacquesson guldmedalj för deras vackra källare. Främsta exportmarknad blev Amerika där man nyligen hittade gamla Jacquessonflaskor ombord på ett vrak vid namn Niantic. Redan 1867 sålde Jacquesson en miljon flaskor, men efter Adolphe Jacquessons död började en kraftig nedgång. Leon de Tassigny tog över 1920 och köpte de fina vingårdar man i dag äger i Avize, Aÿ, Dizy och Hautvillers. Kvaliteten blev ändå inte lika hög som under 1800-talet. Firman spelade länge andrafiolen ända tills Jean Chiquet 1974 köpte det anrika huset i Dizy. I dag drivs firman av hans två målmedvetna söner Laurent (vinmakaren) och Jean-Hervé (affärsmannen). När jag första gången mötte Jean-Hervé 1990 talade han om för mig att de siktade mot den allra högsta toppen. Alla nya investeringar gjordes med inrikning mot kvalitet. Andrapressningen såldes, andelen reservvin och ekfat ökades. Större mängd Grand cru-druvor köptes in. I dag börjar den kostsamma satsningen bära frukt. Standardchampagnen är strålande och har nu fått ett nummer för att särskilja de olika blandningarna. Prestigechampagnerna tillhör numera topparna varje år. Dessutom har man några av de äldsta kommersiellt tillgängliga champagnerna i sin D.T.-serie. På sikt kommer flera spännande monocruviner att lanseras, så håll ögonen öppna. Bröderna Chiquet ger sig inte innan de nått den allra högsta toppen. Jacquesson är ett av de allra intressantaste husen i dag och erbjuder fantastiskt bra värde för pengarna.

RICHARD JUHLIN OM VINET Ett underbart välkomponerat måltidsvin där ett uns av enchinacea fortfarande stör en smula. Trots knastertorr stil finns lager av varma kryddor, mörk choklad och pepparkaka. Aÿ och Mareuil anför tonen och Avize märks först i munnen med sin kola och strama mineralelegans. Sista årgången av detta legendariska vin kommer att vara saknad av många. RJP 91(95)

GLAS4 – ALFRED GRATIEN sa ’CUVÉE PARADIS’

tillfälliga sortimentet | nr 7578 | 599 kr

ÅRLIG PRODUKTION 175 00 flaskor per år URSPRUNG Epernay DRUVOR 15 PN 10 PM 75 CH

PRODUCENTEN Ett av de mest traditionella champagnehusen grundades i Épernay 1864. Samtliga viner jäser på små ekfat och reservvinerna lagras på stora ekfoudres. Den malolaktiska jäsningen undviks också. Den främsta anledningen till att Gratien inte gör lika stora champagner som Bollinger eller Krug, är att de inköpta druvorna inte alltid håller allra högsta klass, men man har förbättrat upptaget avsevärt på senare år. I dag utgörs 62% av druvmängden av Premier och Grand cru. Pinot Meunier utgör dessutom en överraskande stor del av blandningen. Vinerna som i dag görs av Jean-Pierre Jaeger son Nicolas Jaeger är dock mycket bra. Verkliga lagringschampagner fyllda med unga syror. 55:an är historisk, men huset vägrade att släppa till någon av sina tre kvarvarande buteljer till Millennieprovningen. Att lyckas nå upp till 94 poäng i den relativt svaga årgången 1997 är en bedrift.

RICHARD JUHLIN OM VINET Gratiens nya prestigechampagne är inte någon av de mest framstående. Fortfarande knuten doft, men vid luftning märks vanilj, kaprifol och viol. Smaken är lätt och elegant, inte alls hustypisk, men delikat. Mer mogen och koncentrerad på sistone med en mycket bra längd. Alltid en ren årgångschemapagne trots att det inte står på etiketten och 2005 är extremt lik Krug Grande Cuvée. RJP 91(94)

GLAS5 – BOLLINGER 2002 ’LA GRANDE ANNÉE’

tillfälliga sortimentet | nr 7579 | 849 kr

ÅRLIG PRODUKTION 2 100 00 flaskor per år BYN Aÿ DRUVOR 66PN 34 CH

PRODUCENTEN Joseph Bollinger hette tysken från Würtemberg som grundade detta anrika hus 1829. Fransmännen kallade honom för Jacques. Firmans stora arealer i de bästa Pinotbyarna köptes av hans söner Georges och Joseph. 1918 var det dags för nästa Jacques att ta över egendomen. Han blev borgmästare i Aÿ, men dog under den tyska ockupationen 47 år gammal. Den färgstarkaste personen i husets historia är hans änka Lily Bollinger, som från sin cykel höll ett vakande öga på varenda vinklase. Hennes rigorösa kvalitetssträvanden präglar fortfarande huset. I dag drivs Bollinger av Ghislain de Montgolfier och Michel Villedey som förfogar över 144 hektar, vilket täcker 70% av druvbehovet. Dagens vinmakare är den högt skattade Matthieu Kaufmann. Förutom husets exceptionella vingårdar, använder man också kostsamma vinifikationsmetoder. Alla årgångsviner jäser på små åldrade ekfat och filtreras aldrig. Man uppmuntrar inte den malolaktiska jäsningen som antagligen ändå inträffar rätt så sent i processen. Reservvinerna lagras under svagt tryck på magnumbuteljer. Bollinger gör den tyngsta och fylligaste champagnen av alla hus. Deras viner har alltid en rökig och hasselnötsdoftande komplexitet som är svårslagen. Årgångsvinet tillhör de bästa i området, men frågan är om inte det fantastiskt sällsynta vinet Vieilles Vignes Françaises, gjort på druvor från oympade Pinotstockar, når ännu högre höjder. Samtliga viner rekommenderas varmt.

RICHARD JUHLIN OM VINET Sedan årgång 1990 görs årgångsvinerna från Bollinger i en lite fruktigare mer persikodoftande stil med något mindre utpräglad rökighet och nötighet. Jag blev alltid mer imponerad initialt av den tidigare stilen, men det känns som skillnaderna jämnar ut sig med tiden. 2002 är väldigt fruktig och lite hal i nuläget, men jag är övertygad att fruktigheten kommer att läga sig och att vi får uppleva en djupare skönhet med tiden. RJP 90(94)

Eftersläckning? ….

Standard