Cheval Blanc, Mouton-Rothschild, Pontet-Canet, WineFinders vinbutik

Handla drickmogna, klassiska Bordeauxviner från Lafite-Rothschild, Yquem, Margaux, Haut-Brion, Pontet Canet m fl. på stora format?

Magnum, åh min underbara magnum! Ovanstående inledning är inte en hyllning till de senaste årens megasuccé i frysboxarna. Nä, nu skall vi prata om förpackningar. Michael Broadbent, Sotheby’s Wine Auctions legendariske ledare, lär ha uttryckt följande om butelformatet magnum: ’en magnum är perfekt för två… när en av er dricker’. Själv går jag så långt att jag kallar 75 cl-flaskan för halv-magnum…

Magnumflaskan motsvarar som bekant två vanliga flaskor. Den är vida ansedd att vara det ideala flaskformnatet för lagring av fine wines då den är stor nog att göra vinets utveckling långsammare men inte för stor för att vara svårhanterlig eller ohanterbart dyr, som större flaskformat.

Flaska, svart-vit1

Den här veckan erbjuder Winefinder en unik möjlighet att handla drickmogna, klassiska Bordeauxviner från Lafite-Rothschild, Yquem, Margaux, Haut-Brion, Pontet Canet m fl. på stora format (magnum, dubbelmagnum och imperialflaskor).

Samtliga viner finns i en eller ett fåtal flaskor från den klassiska årgången 1982 fram till 2005 och har perfekt provenans. Välj bland tre 100-poängare och mer än 20 viner som fått över 95 poäng av världens ledande vinkritiker.

OBS! ERBJUDANDET GÄLLER ENDAST DENNA VECKA!!! Klicka på länken nedan så kommer du till vinerna

Latour120402_1505 (kopia)

Några godbitar som finns tillgängliga:

Chateau Cheval Blanc, Imperial (6 liter) 1996 Cheval Blanc ligger i “les graves”, alldeles på gränsen till Pomerol. Egendomen köptes på 1800-talet av familjen Fourcaud-Laussac. Säljare var grannen Figeac. Cheval Blancs rykte som stort vin började med den legendariska 1921, men framför allt sedan andra världskriget har vinet seglat upp som det främsta i St-Emilion. 1947 var starten för ett segertåg som är unikt i Bordeaux, med en hel rad strålande viner fram till den frosten 1956. Cheval Blanc kom igen och har sedan dess gjort fantastiska viner.

Chateau Mouton-Rothschild, Magnum 1996 Slottet har varit i familjen Rothschilds ägo sedan 1853. 1922 tog då den 21-årige Philippe över ansvaret. Den teaterintresserade unge baronen påbörjade ett enormt uppbyggnadsarbete. 1855 klassades Mouton som 2e cru – då helt riktigt. Philippe insåg potentialen och behandlades vinet som en Premier cru i allt. Efter 50 års kamp fick det Premier Cru-status 1973. Under 1920-talet började den konstintresserade baronen att göra konstetiketter. Efter andra världskriget blev det årlig tradition. Sedan Baron Philippe avled 1988 leder dottern Philippine slottet med mjuk järnhand. Slottet har ett fint museum med vin- och konstföremål från antiken till idag. Andravin: Le Petit Mouton (Le Second Vin 1993). Vitt vin: Aile d’Argent.

Chateau Margaux, Magnum 1996 På 1400-talet hette vinet Margous och slottet Lamothe. 1750 planterades vingården – i början av 1800-talet uppfördes slottet. Vinet har haft sina upp- och nedgångar, speciellt på 1960- och 1970-talet. Sedan 1978, den första årgången i familjen Mentzelopoulos regi, har det återtagit sin plats som det mest sensuella av alla Médocs viner. Önologen Emile Peynaud medverkade till framgångarna under 1980-talet. André Mentzelopoulos avled 1978. Hans dotter Corinne (ensam ägare sedan mars 2003) och Paul Pontallier, är idag ansvariga.

Chateau Haut Brion, Dubbelmagnum 1996 Redan på 1500- och 1600-talet var Haut-Brion ett känt vinslott i Bordeaux. 1855 kom slottet bland de fyra stora. I början av 1900-talet fick det förfalla men köptes 1935 av USA:s Frankrike-ambassadör Clarence Dillon. Grevinnan de Mouchy, dotterdotter till Clarence är i dag chef för bolaget. Eleganta, harmoniska och koncentrerade röda viner som ska utvecklas länge. Strama vita viner med uttalad fatkaraktär. Ett av de viner i Bordeaux som åldras bäst. Lysande andravin: Château Bahans-Haut-Brion.

 

Resterande sortiment av stora format….

Avslutningsord från en okänd älskare av stora flaskor;

”The French have a saying: There are only three things to talk about in France — wine, food and sex. But not necessarily in that order.”

Annonser
Standard
Auslese, Wine Spectator, WineAdvocate, Winefinde, WineFinder vinbutik, Winefinders viinbutik, WineFinders vinbutk, WineFinders vinkommité, WineFinders vinkommitté, WineSpectato, Winston Churchills, World Cultural Heritage, Yquem, Zeltingen, Zwischen den Seen (ZdS)

Vad är kvalitet?

Under min semestervecka i huset i Bordeaux har jag reflekterat över hur man bedömer kvalitet. Denna krönika kommer att behandla hur vi upplever kvalitet i vin. Likt Socrates, är jag en stor vän av vägen till upplysning genom att ställa frågor, och sedan försöka att svara på dem själv. Jag ställer fyra direkta frågor, och försöker således svara på dem:

 

Vad är kvalitet?

Vad är motsatsen till kvalitet?

Vem är konsumenten?

Varför är kvalitet viktigt?

 

Jag kommer huvudsakligen att relatera till vin, men jag skulle vilja säga att jag har ett passionerat förhållningssätt även till öl, digestiver (after dinner booz). Och förresten så relaterar detta även till te och kaffe av hög kvalitet. Tja, varför inte allt som kan graderas och utsättas för jämförande tester.

Map of Bordeaux nouvelle vague

SÅ, VAD ÄR KVALITET? | Slår man i Svenska Akademiens ordlista får man följande förklaring: inre värde; egenskap; sort; beskaffenhet; god beskaffenhet. Sommaren’06, spenderade jag en julivecka i Tyskland med att prova 297 viner. Varför denna precision i antal provade viner? Evenemanget hette ’best of Riesling 2006’ och hade samlat över 1800 Rieslingviner från hela världen och jag var utsedd som svensk deltagare i deras ’master jury’. Under dagarna tre provade jag vin med tre tyska vinmakare, en författare av en vinbok, två vinjournalister och tre sommelierer.

Vi hade några små meningsskiljaktigheter, men i det stora hela provade vi i harmoni och enighet, trots väldigt olika bakgrund. Ingen välte bordet och stormade ut ur provningslokalen. Vi deltog som vänner och kollegor. Jag tror inte att jag säger för mycket då vi gav sju viner av 297 över 98 poäng (enligt Robert Parker’s 100 poängsystem extraordinary – mao världsklass). Detta tyckte vi var rimligt många (2,25 procent). I pauserna mellan de olika flighterna av vin, hörde jag några kollegor fråga andra jurymedlemmar vid flera tillfällen om man kan bedöma viner helt objektivt. Mitt entydiga svar är – självklart, och med precision också. I uppemot åttio procent av fallen hade vi inga större meningsskiljaktigheter huruvida vinet inte skulle få ett omdöme överhuvudtaget, en rekommendation eller brons, silver eller guldmedalj.

Koncentration, friskhet, renhet, precision, fruktens kvalitet, syrans kvalitet och balans, användning av ekfat, ursprungskänsla i vinet och dess övergripande njutninsgrad (vi kan kalla det the drinkability factor – TDF). Alla dessa parametrar är en vinprovare kapabel att bedöma objektivt. Men problem tillstötte under sista dagen när alla jurymedlemmar sattes ner att bedöma färre viner. Samtliga av guldmedaljnivå. Nu jagade vi troféer. Vi gavs ett bedömningssystem som tagits fram av en statistiker vid ett tyskt universitet. Systemet ansågs ofelbart. Vår jurygrupp gavs i vår finalomgång 4 eiswein, 2 beerenauslese och 1 auslese. Vid summeringen hade tre av vinerna samma poäng. Det är i detta läget som subjektiviteten kryper in i bedömningen. Föredrar du renheten i en riesling eiswein eller den yppiga saffranstonen och botrytiskaraktären hos en beerenauslese av stor koncentration? Är ett stort vin från Bourgogne bättre än en Pinot Noir från säg Central Otago? Till middagen ikväll, kommer du att vilja dricka 1982 Latour hellre än 1990 Cheval Blanc?

Låt mig svara på den första frågan, genom att säga att kvalitet i ett vin består av produktens förträfflighet att möta ett antal förväntade mål och egenskaper och det kan verkligen bedömas objektivt. Ett stort vin däremot kan enbart njutas och uppskattas subjektivt. Detta stämmer givetvis in på hundratals andra områden då kvalitet diskuteras och mäts. Vem är den bäste fotbollsspelaren genom alla tider, den mest influensrike kompositören, den vackraste filmstjärnan? Argumenten är alltid oändliga. Har priset något med kvalitet att göra? Om man väl lämnar bottenskräpsnivån, egentligen inte. Kvalitetsgraden existerar på 65-kronorsnivån liksom det gör på 650- kronorsnivån. Därför tycker jag genuint illa om termen prisvärdhet. Det är bara förväntansgraden som justeras och förändras. Ett av våra guldmedaljbelönade viner kostade under 125 kronor, de två andra över 600 kronor; men vi var lika nöjda med alla tre.

VAD ÄR MOTSATSEN TILL KVALITET? | Nu hör jag dig ropa: är det inte uppenbart, Ankarstierna? Det är helt enkelt att inte uppnå den förväntade mål och egenskaperna: utspädd karaktär, orenhet, avsaknad av fräschör, gles eller helt avsaknad av frukt, överdriven eller omotiverad syra som leder till ett obalanserat vin, neutralitet, överekade karaktärer, låg drinkability factor eller noll i tilltalande karaktär. Jodå, allt detta! Men notera att några av dem snarare är ett mått av att kanske överleverera; speciellt överdriven användning av ek och hårt markerad syra. På premiumnivån ser vi dessvärre alltför ofta en överdriven koncentration. Detta förstör i mitt tycke drinkability-faktorn. Man kan som vinmakare både över- och underleverera. Kvalitet är med andra ord den gyllene medelvägen. Vad jag och flera av de andra domarna ansåg var att ett flertal av vinerna svarade upp mot våra förväntningar, men klarade inte av att göra oss upphetsade. En initierad tungviktare inom den britiska vinskribentkåren sa träffande till mig vid ett tillfälle: ’det görs inga dåliga viner idag. Vi har bara en massa otroligt tråkiga viner. Teknisk korrekta men neutrala viner med liten eller ingen som helst känsla för ursprung och typicitet’. Jag återkommer om det senare.

Élixirs.1

VEM ÄR KONSUMENTEN? | Här kommer kanske den mest intressanta frågeställning avseende kvalitet. Du har säkerligen märkt i kvalitetsdiskussionen att jag refererar till förväntansgrad. Men vem gör dessa förväntningar? För att gå tillbaka till vintävlingen som jag refererade till tidigare så brukar argumenten ofta vara att vinmakare, vinboksförfattare, vinjournalister och sommelierer inte representerar den vanlige konsumenten. Jag tror dessvärre att detta inte är helt sanningsenligt. Vi är kanske inte representativa för den generella vinsmaken, men hela vårt värv bygger på att göra korrekta bedömningar av konsumenternas förväntningar och konsumtionsbehov. Vi är samtliga surrogatkonsumenter som ständigt letar efter alla de kvalitetsaspekter som existerar i ett vin. De flesta ’riktiga’ konsumenter tenderar till att ha mer extrema positiva och negativa inställningar till olika typer av kvalitetsparametrar än professionella bedömare av vin av olika slag.

Jag måste erkänna en sak: jag tjuvkikar i folks vagnar och kundkorgar på Systembolaget (Jodå, jag går dit, men enbart för att köpa öl och brännvin till de stora gillena). Varje månad håller jag ett antal konsumentprovningar och pratar med dem om deras preferenser. Jag har ett tämligen brett socialt nätverk. Bland dessa finns givetvis ett gränsnitt av samhällets olika vindrickare; analytikern, den omdömeslöse, vinromantikern och den prismedvetne. Hos några vänner brukar jag ta med några flaskor och servera dem ’blint’.  Jag ger ingen som helst förhandsinformation innan de får provsmaka. En kompis brukar smaka och sen bestämmer han sig för vilken som faller honom bäst på läppen. I början trodde jag att det enbart berodde på graden av residualsocker, men det var inte så uppenbart. Arom hjälper till, textur är nyckeln; smakernas balans är mycket viktigt. Han säger ofta, detta var gott. Inget mer. Här kommer en hemsnickrad teori, baserad på mycket ovetenskapligt samlande av information. Vi tenderar att undervärdera de flesta konsumenters förmåga att bedöma kvalitet i ett vin. Det finns konsumenter, detta är dagens sanning, vars utbildning i munhålan är baserad på upplevelser av så pass våldsam och av ickeautentiskt slag att de enbart är kapabla att reagera positivt på extrema smakyttringar i vinet. Detta innebär generellt residualsocker och justerad syranivå. Inget annat kommer upp på deras ’smakradar’ som har blivit förblindad av Red Bull, Coca-Cola, Bacardi Breezer och andra blanddrycker (otroligt läskigt ord för övrigt) och behöver jag verkligen tillägga bottom-range products inom produktsegmentet vin!

I kontrast till detta finns det andra konsumenter som är extremt smakkänsliga som aktivt undviker något som utsätter dem för alltför stor smakmässig utmaning. De är Moussaka och Merlot-gänget. Majoriteten av konsumenter, misstänker jag, ligger någonstans mittemellan. Likt mina vänner som detekterar kvalitet då de finner det i vinet och responderar positivt:

’de älskar arom, friskhet, renhet och balans.’

Det stora problemet är att det finns två gigantiska hinder i vägen för dem att finna dessa saker. En är av nästan mytisk karaktär: priset. Jag säger mytisk eftersom det i varje Systembolagsbutik finns en uppsjö av boxar med en smula kvalitet under 200 kronor. Kanske inte så många, men en del. Uppfattning är generellt för genomsnittskonsumenten att kvalitet kostar mer än de känner att de är villiga att betala. Visst blir då priset av nästan mytisk karaktär eftersom de flesta konsumenter de facto kan betala mer för vinet och andra alkoholhaltiga drycker än de tillåter sig till. Det är inte ovanligt att se folk som vägrar att betala mer än 70 kronor för en flaska vin eller en box för 200 kronor som de slänger in i bagageutrymmet i en stadsjeep för 650 000 kronor. Prioriteringar någon?

Det andra problemet är av mer reell karaktär: uppfattningsförmåga. Hur finner du denna kvalitet med hyllmeter efter hyllmeter av namn och etiketter och boxar på främmande språk? Detta är i sanning, pudelns kärna. Jag vet med säkerhet att solen kommer att gå upp i morgon också. Att min vän inte har den intellektuella förmågan att särskilja tio till femton olika druvsorter åt? Han har absolut hjärnkapaciteten för det men är inte motiverad och intresserad.

Det finns två fristäder för miljontals konsumenter som är blockerade med dessa problemställningar. En är residualsocker, som kompenserar vinets avsaknad av fundamental kvalitet. Sockret gör att konsumenten dricker vin av lägre kvalitet än de annars skulle vara kapabla till. Den andra fristaden stavas branding, vilket överskuggar den mentala utmaningen i vinets inneboende komplexitet. Stora varumärken är vänliga, varma och lättbegripliga. Konsumentens bäste vän?

Sedan jag nämnt b-ordet, så är det nog på sin plats att jag delger mina åsikter om stora varumärken (brands) och kvalitet. Dessa åsikter baseras på repetitivt jämförande provningar av stora varumärken både mot varandra och mot andra mindre brandade viner eller helt icke-brandade i deras respektive priskategori. De flesta stora varumärken erbjuder inte bra kvalitet. De erbjuder ’tillräckligt bra kvalitet’. De är trevliga och tekniskt korrekta, men de saknar oftast den förträfflighet som existerar i respektive priskategori. Mest noterbart blir deras totala avsaknad av ursprung och typicitet som ligger i vinets karaktär och personlighet. Effektiv marknadsföring låser dock konsumenterna i en stängd cykel med en repetitiv konsumtion av stora brands. Konsumenten utsätts aldrig för den kvalitet som ligger angränsande till dessa stora brands. De får därför aldrig chansen att utveckla de förväntningar som kvalitetsviner uppfyller. Detta i sin tur kommer att fortsätta att ge dem ’tillräckligt bra kvalitet’. Deras uppsättning med förväntningar är permanent nedsatta.

flaska4

VARFÖR ÄR KVALITET VKTIGT? | Detta leder oss osökt in på den fjärde och viktigaste frågeställningen: varför är kvalitet viktigt i ett vin? Det finns så många sätt att angripa denna fråga att det nästan är svårt att välja vilken infallsvinkel man skall inta. Men varför inte starta med den mest primala instinkten av alla: självbevarelsedriften. Och låt oss inte starta med konsumenten utan detaljisten/importören.

Vilket företag som helst som inte baserar sitt erbjudande till markanden på kvalitet är dömt att misslyckas. Givetvis finns det olika typer av kvalitetsaspekter och det är viktigt att matcha rätt sort med rätt marknadssegment. När den lokala kvarterskrogen bytte nisch så klagade stamgästerna i den lokala tidningen att de inte hade råd att gå dit längre. De fick helt enkelt mer kvalitet än var beredda att betala för. Under tiden fick man dock nya gäster som inte tog den ’långa’ resan ner till de fashionabla adresserna i finkvarteren för att tillgodose sin gastronomiska önskan om välbefinnande. Men nu avviker jag från ämnet en smula. Läxan är dock att i det ögonblick som uppfattningen om kvalitet försvinner följer marknaden med den. Om det förstås inte är så att ditt rykte är baserat på den mest dystra och oattraktiva av alla karaktärsdrag: ren och skär snålhet. Att besöka en border-shop är en nyttig men deprimerande erfarenhet:

’det är hit världens sämsta viner letar sig för att dö. Och jag lovar de dör fort!’

Vinet må vara en gåva från naturen, men utan talang och skicklighet hos vinmakaren och vinodlaren så kan man inte göra stora och högkvalitativa viner. Att odla druvorna, vinifiera dem och vårda dem i vinkällaren (denna process kallas för élevage på franska) kräver tålamod, gott omdöme, mod och ett ordentligt mått med genialitet. Och alla har vi samtliga av dessa karaktärsdrag inom oss men i olika proportioner. Detta kommer att innebära att varje vinmakare kommer att kunna ge oss så många diversifierade vintyper. Samtliga bär ett avtryck och signatur av dess skapare som garant för kvalitet och ursprungskänsla. Kom ihåg att upplevelsen av kvalitet består långt efter att priset är glömt, som den gode Philip Kottler en gång sa! I produktionsledet är kvalitet, och den upplevda kvaliteten allt. Liebfraumilchens totala förstörelse av kvalitetsupplevelse av den tyska vinindustrin torde vara ett bra varnande exempel för alla vinproducerande länder. Märkligt nog har det tagit tyskarna otroligt lång tid att smälta det själva. Österrikes famösa anti-frys skandal (yapp, glykol igen) var med en blick i backspegeln kanske det bästa som kunde ske deras vinindustri. I skandalens kölvatten har det tvingat de österrikiska vinproducenterna att gå tillbaka till ruta ett och man marscherar idag i stadig takt uppför kvalitetsstegen. Den bitande ironin avseende

Bordeaux 2005 är att topproducenterna och deras viner kivas välbeställda samlare världen över om medan de fortfarande ligger faten. Medan ett par kilometer därifrån, i Entre-deux-Mers och gamla hederliga AoC Bordeaux, lämnar producenterna tankar fulla med vin för destillation och undrar hur de skall klara att avvärja ett hot om att gå bankrutt ytterligare ett år. Om du någonsin haft en dröm om att äga lite vingårdsmark i Aquitaine, så är det rätt läge att investera. Vad är skillnaden mellan Château Latour och de hundratals andra slotten som är till försäljning för en spottstyver? Uttryckt i ett ord? Kvalitet! Vinvärlden dras med allt blodtörstigare konkurrens varje år och följer en utvecklingsbaserad kamp där kvalitet är den enda överlevnadsstrategin som fungerar. Inget annat har någon betydelse.

Hur är det då med den svenske konsumenten? Det borde vara den bästa av tider att köpa vin nu. Eftersom det breda internationella erbjudandet är så pass konkurrenskraftigt. För en lite aktiv och informerad minoritet är detta den gyllene eran för bra vininköp. Billiga viner har aldrig varit så konstant välgjorda som nu. Det har heller aldrig funnits en så stor oändlig pool av bra och goda viner som nu att njuta. Som jag tidigare nämnt är de flesta av Sveriges ständigt växande armé av vindrickare varken aktiva eller informerade, utan passiva och skrämda. Boxarnas marknadsandel är cirka 50-70 procent (beroende på mätperiod) och verkar skrämmande nog öka. Merparten av dessa är stora starka nationella och internationella brands. Jag upprepar, stora brands erbjuder ett antal bra saker som enkelhet, igenkännande och en känsla av trygghet.

Men återigen inte någon speciellt hög nivå av kvalitet. Det svenska Systembolaget var ett tag ett gyllene tvärsnitt över världens vinproduktion, ett ställe där vad som helst och allt fanns tillgängligt. Nu har pendeln vänt och man hör ständigt små kvalitetsinriktade producenter från Kalifornien och Nya Zeeland lika mycket som producenter från Italien och Spanien klagar över en marknadssituation då de inte får plats. De har inte råd att investera i, skall vi kalla det markandassistans, som de stora har. Detta är det stora vemodet i den svenska demokratiska vinevolutionen. Detta i en tid då antalet nya vindrickare mer än någonsin har fastnat för drycken. Ur ett kvalitativt hänseende är de flesta utestängda av den mysiga och självcentrerade relationen mellan detaljisten och de stora importörerna.

Vinet borde ge ett sensuellt uppvaknande för nya vinkonsumenter. Viner av hög kvalitet, även i det lägre prissegmenten, kan öppna nya möjligheter, skapa en känsla av förtjusning och inspirera till självutbildande resor för upptäckarglädjen och det rena nöjet. Det kan addera färg, skönhet och intensitet till livet och kan raffinera de försummade sinnen som doft och smak. Det kan måla upp en sensuell bild av ett avlägset landskap, där den hjälper oss att smaka på kulturer. Även de som inte har tiden eller den monetära möjligheten att göra resan kan dofta och smaka på nya platser på vår jord: i sitt eget kök, en tråkig och regntung torsdagskväll i november med vinden och regnet slående emot fönsterrutan, efter en långsam och trist dag på arbetet. Kvalitetsviner erbjuder och tillhandahåller bokstavligt talat glädje.

Jag vet detta med säkerhet för jag kommer ihåg viner som gjorde detta för mig i slutet av åttiotalet. Jag kommer ihåg hur jag upptäckte dem en efter en. En glasklar skälvning av en Anjou, den högdragna gåtan i en storslagen Bordeaux, det raffinerade men egendomliga skogslandskapet i Toscana, den svaga men söta anstrykningen från de Spanska slätterna, den bakade salta och järnrika exotismen av Australien.

Jag önskar verkligen att andra fick samma möjlighet att utforska vinets mångfacetterade ansikten som inspirerade och förändrade mig. Istället är det homogeniseringen av kvalitet i det stora varumärkena som har gjort vinet till en basvara, en Kellog’s All-Bran eller varma koppen i alkoholform, som dag efter dag ger ’tillräckligt bra kvalitet’ för att berusa men inte inspirera och oftast inte med urskiljningsbar skillnad givet dess ursprung.

Det är absolut inte för sent att förändra detta. Den stora rika världen av kvalitetsvin väntar därute. Men vi måste agera snabbt och det är Sveriges stora importörer av vin som måste leda vägen ur mörkret. Det finns inget underskott på kvalitetsvin i världen. De stora importörerna är filtret, för lite i dagsläget kommer igenom maskorna. Vi konsumenter har givit både Systembolaget och importörerna en enorm makt, ekonomisk förtjänst och inflytande. Nu är det tid för dem att återgälda oss med ett sortiment och urval som en gång gjorde dem ’världskända’. Bara då kan kvalitetsvinet ge den svenske vinkonsumenten den sensuella och själsliga näring som de förtjänar.

Skål! BJ

110223_2189

PS I GLASET? HAUT BRION ‘CLARENCE de HAUT BRION’ 2009 | 41% av produktionen | 46% M 39% CS  13% CF  2% PV | Péssac-Léognan | BJpoints 92-93 | TASTING NOTE ‘För mig är detta den mest fantastiska av ”de andra vinerna” av denna årgång, med alla de nobla dragen, texturen, och originaliteten som finns i ’le grand vin’, men lite mer tillgänglig. Tät och rik doft, med ett uttalat mineral-element, en rik, mäktig, garvsyra, en omedelbar tyngd i munnen, med mycket yppiga svarta vinbärsdrag, rik, varm, men så finlemmad, kryddig nästan köttig frukt, mycket lång och något varm finish, med en touch av bitterhet. Man skulle inte gissa att detta var ett ”andra vin”! Imponerande! Visst, jämfört med den motsatta änden av spektrumet; elegans, stil och finess från den mer aromatiska komplexiteten och återhållsamhet i 2008:an. Det kommer att gynnas av tid: 10 år minst? Haut-Brions berömda andravin Bahans-Haut-Brion har fått ett nytt namn, Le Clarence de Haut-Brion. ett av de bästa andravinerna från Bordeaux egen elitserie. I’m in love, again!’

Vinet finns just nu i Winefinders vinbutik på nätet för 1 259 sek. Just nu finns det 96 primörviner & 40 äldre årgångar från Bordeaux i sortimentet hos Winefinder.

I HÖGTALARNA? Lissie – Nothing Else Matters (Metallica live cover)

Standard
1970 Château Coutet, 1990 Château Coutet, 1999 Château Coutet, Barsac, Bordeaux, Château Coutet, Cos d’Estournel, d’Arche, Haut-Brion, Okategoriserade, ruster ausbruch, Sauternes, sommelier

demonsommeliern intervjuad för Château Coutet …

Idag publicerade Château Coutet i Barsac en intervju med undertecknad på deras hemsida. Läs intervjun här eller här …

1. What does wine and Sauternes represent to you ?

‘Some things need time. There are no perfect wines, only perfect moments. There is a minimum of time needed to really appreciate a GREAT wine. A great wine demands the luxury that we take that time. To really explore the beautiful dynamics and complexity in the structure of a great wine, we need to slow down, listen, reflect and feel. Imagine the millions of years it took Sauternes to form its shape… The years it took the vines to gain optimum age, the pace of the growing season, the long time it took the Botrytis cinerea to develop,  all those years in the dark cellars… It slow, it’s beautiful, It’s golden-transparent and it lively… That’s why!’

2. What led you to becoming a sommelier and was a there a specific incident/encouter that decided your career path?

‘I was a young waiter at Sweden’s best restaurant called l’Escargot, located in Stockholm when it occured. The state owned the import monopoly at that time. Vin & Spritcentralen (in the late 80’s) hosted a dinner at our restaurant. Guests at the dinner were Jean-Bernard Delmas of Haut-Brion and Bruno Prats of Cos d’Estournel. Amongst the wines that were served was 1959 Cos d’Estournel and 1947 Haut-Brion. When it was time for the Cos d’Estournel to be decanted, the cork went into tiny little pieces. Mr. Prats saw my anxiety and came over to my aid. He told me, calmly and politely, ‘that I should bring the bottles into the sommelier station in the kitchen.’ We brought the bottles there, and he showed me, step by step, still very politely and calmly, what to do. I decanted the beautiful bottles with the old corks and returned to the dining room with a great experience. Should I tell you that Cos d’Estournel has since then been a great favorite amongst the classical Bordeaux-wines…’

3. How important is it for a chef to consider food and wine pairings when creating and preparing a dish? How can a sommelier assist/work with the chef to accomplish the perfect pairing?

‘There are some great examples of when the chef and the sommelier work really close together to find, not only good pairings, but great ones! To be able to make great pairings, you need a sommelier to be a ‘foodie,’ and vice-versa. However, a chef does not need to be ‘a wine nerd’, just at the very least interested in wine!’

4. What does Sauternes inspire you? Do you associate a specific memory to this wine?

‘Today, in the world of fine wines, there are many ‘new wines and regions’ that compete for our attention. Sure, it’s exciting with ultra-modern wines, but think how sad and boring life would be without the classics. They are like the embrace of a dear old friend, comfortable and natural at the same time.

One specific memory is of a great bottle of the 1970 Coutet that I got as a gift when I left Restaurant l’Escargot in June 1991. We served it with Foie Gras au Torchon and fleur de sel à l’Orange from Mallorca in May 2009. It was magical how the ‘dryish’ character of the wine lifted the richness of the dish and played together superbly with the orange and salty notes.’

5. In your opinion, which dish (or ingredient) makes the best patring with Sauternes?

‘I am a fan of Michael Broadbent’s saying; ‘Sauternes is not a dessert wine. It’s a sweet wine!’ I don’t use itwith desserts, instead I pair Sauternes with other dishes of many styles. I am greatly inspired by flavors like apricots, saffron and Swedish blue cheese (Bredsjö Blå or Sörmlands Ädel).’

6. Say you decide to organize an all Sauternes meal at your place, what’s on your proposed menu?

‘Let´s start with something from FROM THE MEADOW; lightly smoked summer cauliflower with fresh caraway and levain bread to be served with a young 1999 Château Coutet. Next stop, THE COOLING SHADE; duck’s liver with white peach lemonade and toasted seeds. Served with something from early 90’s, perhaps a 1990 Château Coutet. FROM THE CHEESE CELLAR; a blue cheese dish inspired by Oriole Balaguer when he did an exibition dinner at ‘Vassa Eggen’ in Stockholm in 2003. Apricots filled with mature blue cheese, served on a light summer salad, served with mild Abbae Quelles-oliveoil and fleur de Sel. I recommend serving this with a really mature wine, such as the 1970 Château Coutet.’

SAUTERNES 2010  | Efter hypen och kaoset som årgången 2009 i Bordeaux skapade framstår det som osannolikt att tro att ännu en stor årgång kan vara i antågande. 2010 började med mycket kallt väder från december till februari, vilket även var fallet under 2009. Våren var som vanligt, med soligt och klart väder under april och maj månad. I juni kom det ganska mycket regn, vilket inte gjorde så speciellt mycket eftersom man därefter fick tre mycket varma och torra månader. 2010 var faktiskt den torraste årgången det senaste decenniet, även om både 2005 och 2009 mätte högre temperaturer.

SAUTERNES 2011  | Lite mer stabilitet finner man på den vänstra stranden. Åtminstone i delar av den. För att starta längst i söderut, så kan slottsägarna i Sauternes med goda skäl sräcka armarna högt upp i luften ovanför sina viner från 2011. Här görs söta viner med bra syra över hela linjen. Den bästa på flera år. Yquem kommer ut högst upp på toppen med en underbar doft av lichie och jasminblomster, en välbalanserad sötma och en syra som kommer att bära vinet långt in i framtiden. Detta följs av flera toppviner där samtliga är bra köp: de Fargues, Suduiraut, Rieussec, La Tour Blanche, Sigalas-Rabaud, Rabaud-Promis, Doisy-Vedrines, Doisy-Däene och d’Arche. Senast jag provade en drös med Sauternesviner var på Mälarsalen.

  1. D’YQUEM LGP 97-98
  2. GUIRAUD LGP 95-96
  3. SUDUIRAUT LGP 95-96
  4. COUTET LGP 93-95
  5. de FARGUES LGP 93-94
  6. RIEUSSEC LGP 93-94
  7. LA TOUR BLANCHE LGP 93-94
  8. SIGALAS-RABAUD LGP 92-93
  9. RABAUD-PROMIS LGP 92-93
  10. DOISY-VEDRINES LGP 92-93
  11. DOISY-DÄENE LGP 92-93
  12. d’ARCHE LGP 90-92

En annan favorit bland de söta vinerna är Ruster Ausbruch.

Standard
2010 CHÂTEAU LA MISSION HAUT-BRION, Bordeaux, en primeur, Grand Vin, Haut-Brion, Okategoriserade, sommelier, Winefinder, WineFinders vinbutik

la mission haut-brion 2010

‘Mitt i natten, temperaturen kryper ner mot ett par tre grader, fukt i luften, vinden piskar mot det oskyddade ansiktet, kön av främlingar ringlar utanför en adress i de centrala delarna av huvudstaden, bestämda miner och oroliga ögonkast slängs mellan individerna… Man skulle kunna tro att ovanstående scenario beskriver en kö för konsertbiljetter till en efterlängtad världsartist som kommer till Stockholm. Men icke! Detta märkliga men tydliga fenomen är lätt att förklara. I urbana samhällen finns märkliga subkulturer. Alla har de sina specifika uttryck och beteenden. Så även vinsamlarna…’

Jag kommer löpande att blogga om mina stora favoriter från en primeur-kampanjen 2010. Först ut är en gammal favorit: Min första stora claret-upplevelse var ’64:an dekantarad av maestro själv,Delmas d ä.

2010 CHÂTEAU LA MISSION HAUT-BRION CRU CLASSÉ

DRUVSAMMANSÄTTNING 50% Grand Vin; 47% CS, 47% M, 6% CF

21 hektar uppodlad vingård. La Mission tillhörde en gång Haut Brion men övergick i en religiös ordens ägo. Därav tillägget av La Mission i namnet. Sedan 1983 ägs egendomen återigen av Haut Brion men vinerna görs separat och man bevarar deras egenart. La Mission kanske inte riktigt når upp till Haut Brion vad gäller elegans och komplexitet men har oftast en kraft och koncentration som ligger i nivå med grannens. Vissa årgångar har La Mission emellertid en förmåga att blixtra till och överglänsa det mesta i Bordeaux.

TASTINGNOTE ‘Praktfullt vin, avsevärd portion av slottets signatur; tanniner som alltid är i perfekt harmoni, med förförisk frukt och en underbar generositet i gommen som gör den ännu mer öppen och tilltalande än Haut-Brion i sin ungdom. Tät, rik och mjuk – man kan dofta rikedomen och tyngden redan innan vinet träffat tungan, men det finns ett tydligt gruselement (Graves) samt ett ytterst elegant omedelbart intryck av koncentration. Mycket finkorniga tanniner, lång ihärdig smak, det mogna fruktintrycket dominerar, med en lätt bitter, mörk, tjärliknande karaktär, mycket lång avslutning. En kraftfull närvaro av generositet, storhet. Mycket imponerande! I’m in love, again!’

MOGNAD 2025–50.

RATING 98-99 Poäng

GASTRONOMI Grillad svensk kalventrecôte med sallad på tomat och tryfferad hummerbearnaise.

’Om jag blev ombedd att nämna ett vin att ta med till en öde ö, så måste det bli vilken årgång som helst av Château La Mission Haut-Brion.  Det är verkligen kvintessensen av en claret – den är så traditionsbunden, så elegant och så ytterst drickbar.’

Björnstierne Antonson, sommelier

2010 Château la Mission Haut-Brion finns tillgånglig för försäljning i WineFinders vinbutik just nu för 5 837 SEK/flaskan. Även en massa andra sköna 2010 primörer finner du i vinbutiken.

Standard
Alfred Tesseron, Bordeaux, cabernet franc, cabernet sauvignon, entrécôte, garagevinerna, gastronomi, Graves, Haut-Bailly, Haut-Brion, Haut-Médoc, Hemmamatch, in bond, La Mission Haut-Brion, La Tour Haut-Brion, Laville Haut-Brion, merlot, Michel Rolland, Okategoriserade, Péssac-Léognan, Pontet-Canet

Bordeaux och grillad hängmörad entrecôte à la bordelaise, rödvinssås, schalottenlök, märg … …

Ibland är gastronomi inte speciellt svårt. Jag var sugen på grillat kött i stora stycken, hustrun var sugen på Bordeaux i ymniga klunkar.

Min favoritstyckningsdetalj måste vara entrécôte. Kärt barn har många namn! Entrécôten finns i serveringsformer från världens alla hörn. En extra tjock skiva för flera personer kallas på franska för ’Entrécôte double’ och lövtunna skivor ingår i Japans berömda sukiyaki. Jag och några kollegor satt dagen efter på ett båtdäck utanför Cape of Agullas i Sydafrika och funderade över svenskans i särklass fulaste ord! Uppsala-krögaren i gänget bidrog med det enda ordet som inte befinner sig rent biologiskt och fysiskt under bältet; kött. Jag är benägen att hålla med honom. Linguistiskt är detta ordet rent osmakligt att ta i sin mun. Men tack och lov döljer sig någonting mycket vackert rent smakmässigt bakom denna en smula vulgära benämning.

Entrécôten är en smakrikare styckningsdetalj än oxfilén och anses bära djurets finaste smak. En entrécôte består av tre muskler sammanhållna av smakrikt fett och bindhinnor. Portionsstekt entrécôte får till skillnad från helstekt en utpräglad brynt smak och till följd av den kortare tillagningstiden en fastare konsistens.

Att äta kött │ Kött är det väl inget fel på? Trots att det också snart börjar kännas politiskt laddat och inkorrekt så står jag för att jag är en enkel individ sprungen från grottmänniskorna som tycker om att tillaga stora stycken döda djur. Jag menar, hade man inte fått äta kött hade man inte kunnat dricka Bordeaux i samma utsträckning och då hade ju tillvaron varit betydligt fattigare. Kött är dessutom nyttigt vad folk än säger – undersökningar har nämligen visat att hjärnan krymper om man inte äter kött. Undersökningar har också visat att det är nyttigt med vin, som motverkar hjärt- & kärlsjukdomar så att därför bör jag ta mig ett glas till köttbiten i alla fall och eftersom vin bevisligen är bra för matsmältningen så kanske jag smälter kalorierna mycket fortare och kan ta ett litet glas till istället för dessert som jag har slutat med. Undersökningar har dessutom bevisat att man blir tjock av bröd och grönsaker så att om jag dessutom lägger av med den här löjliga Medelhavsdieten, skippar grönsaker, äter kött och dricker vin, är som folk och kämpar på gymmet så kommer jag troligtvis att gå ner i vikt, en hel del dessutom.

I GLASET1 – 2007 CHÂTEAU SÉNEJAC  [60CS 25M 14CF 1PV] 234 sek i WineFinders vinbutik.  2009:an finns till försäljning för 112 sek. Vinet säljes ‘In Bond’ vilket innebär att moms, alkoholskatt och frakt tillkommer när vinet levereras till dig. Levereras våren 2012.  Kan man inte vänta finns den ypperliga 2006:an i sortimentet just nu för 234 sek.

PRODUCENTEN En cru bougeoise supérieur i Haut-Médoc som ägs av familjen Rustmann. Sedan 2009 görs vinet tillsammans med Alfred Tesseron, magikern på Pontet-Canet. En internationell egendom i det lilla formatet. 1999 tog familjen Rustmann-Cordier (Talbot) över och resultatet visade sig genast genom selektivt uttag och nya idéer. Sénéjac gör traditionella, lagringsdugliga viner med djup färg och kraftiga tanniner. Sedan 1999 görs ett av de första ”garagevinerna” i Médoc här, Karolus som produceras i ca 500 lådor/år. Slottet är klassat som Cru Bourgeois Supérieur 1932. Totalt förfogar de över 25 ha och producerar ca 14 000 lådor/år.

TASTINGNOTE ‘Färgen är djupt purpurröd. En viss fatkontakt skänker ’Doften är generös och utvecklad med inslag av mörka plommon, kaffe, tobak, mineral och kryddor. Smaken bjuder på en rik frukt men också en frisk syra, mineral och markerade men mycket mogna tanniner. Eftersmaken är komplex och mycket lång med god frukt och fräschör. Ett strålande exempel på vad en mindre klassad terroir i Bordeaux kan ge.’

I GLASET2 – 2008 LES DEMOISELLE DE CHÂTEAU LARRIVET-HAUT-BRION

PRODUCENTEN En av de många Haut-Brion-egendomarna vars vingårdar finns i Pessac-Léognan, de nordligare vingårdarna i regionen Graves. Strax söder om Bordeaux är denna särskilda egendom skiljer sig markant från Haut-Brion, och de tillhörande La Mission Haut-Brion, Laville Haut-Brion och det numera nedlagda La Tour Haut-Brion (ingår i La Mission Haut-Brion från och med 2006 års årgång), som alla är grupperade under ledning av Jean-Philippe Delmas. Larrivet-Haut-Brion är inte bara administrativt olik de övriga utan även geografiskt, som ligger på en grusås jämsides med Château Haut-Bailly och Château La Louviere. Michel Rolland konsultar vinmakandet sedan ett par år tillbaka.

TASTINGNOTE ‘Tät mörk, nästan blåsvart kulör. Bouqueten är fylld av ceder, tobak, mjölkchoklad och cassis och blåbär. Smakar som chokladöverdragna svarta vinbär, med en doft som är portvinslik med mineral och Vahlronachoklad.

’In vino veritas
in aqua sanitas
in arte libertas’
Plinius

Standard